Förra valperioden hade de borgerliga en tydlig agenda och egen majoritet. Idag är läget ett annat. Reinfeldt leder en minoritetsregering och har inga vallöften som måste infrias. Det borde vara läge för större öppenhet. Trots det tycks den gamla arrogansen inte ha mildrats.
AKP har vunnit ännu ett val i Turkiet. Partiet är en ödesdiger blandning mellan religiös moralkonservatism och nyliberal ekonomisk politik. Premiärminister Recep Tayyip Erdogan visar tydliga tecken på storhetsvansinne. Kvar står ett Turkiet i akut behov av demokratiska reformer.
Sveriges Radios Kaliber har blottlagt ett polisväsende som i jakt på bättre statistik väljer bort mer komplicerade brott. Det är föga förvånande i en tid som präglas av de enkla mätbarheternas tyranni.
Dramatiken i Syrien skruvas upp. Människorättsaktivister räknar nu med 1300 döda. Omvärlden måste reagera. Men till skillnad från i Libyen är bomber inte en möjlig lösning. Som svar fungerar bara annat stöd till oppositionen: politiskt, moraliskt, materiellt, tekniskt.
När tjänstemän på landstinget i Stockholm frågade den moderata ledningen varför man av alla brådskande kollektivtrafikprojekt i regionen hade prioriterat NK-Expressen, 350 meter spårväg på Hamngatan för ofattbara 230 miljoner, lär de ha fått förklaringen: ”Det är mysfaktorn…”
Svensk press har följt brittiska medier i spåren. Tidningar som The Sun och Daily Mail står som förlagor i rapporteringen om kungens fadda vanor och den repetitiva vinkeln om socialdemokratins kris. Det är en utveckling som trivialiserar och infantiliserar det offentliga rummet.
Rädda Barnens rapport om barnfattigdom ger oroväckande kunskap och bidrar till att hålla frågan på agendan. Med en finansminister som monterar ned välfärden och föreslår sänkta ingångslöner borde oppositionen slå in bollen i öppet mål – och avsluta Libyenkrumbukterna.
Förra veckan hölls ett protestmöte mot utvisningarna av politiska flyktingar till Iran. EU och Sverige säger ena dagen att demokrati och frihet är viktigt. För att nästa dag stänga portarna när människor flyr undan diktatorer. Hyckleriet är uppenbart.
HELGLEDARE: Efter Berlusconis tunga förluster i de italienska lokalvalen ringer klockan för sista varvet. Men den italienska vänstern är ännu svag och saknar en samlande gestalt. I stället ryktas det om att tomrummet efter ”Berlusconism” kan fyllas av ännu en företagsledare.
Aldrig tidigare har så höga nivåer av koldioxidutsläpp uppmätts som förra året. Forskningen visar i klartext att vi är på väg mot en global uppvärmning som kommer att tvinga miljontals människor på flykt och utradera länder. Men fortfarande saknas en politik som kan bryta utvecklingen.
Än så länge har olyckan i Japan inte fått så stora konsekvenser för den svenska energidebatten. Med Tyskland beslut att avveckla kärnkraften på tio år kommer detta att ändras. Andreas Carlgrens önskar nog att Centerpartiet inte hade bytt fot i kärnkraftsfrågan.
Skattefrågan är oppositionens största dilemma. Moderaternas idé om privat konsumtion som livets mening vinner i alla samhällsskikt. Men alla vet att nödvändiga investeringar för framtiden kommer att kräva skatteåterställare. Hur knäcker man den koden?
Förnekarna bland EU-ledarna tror att de kan rädda euron genom att skjuta sanningens minut framför sig – när det i själva verket kanske är tvärtom. För att rädda euron talar mycket för att det behövs en planerad grekisk skuldavskrivning, nu.
Den nya S-ledningen behöver inte kasta något av hittills förd miljöpolitik över bord, men måste gripa tillfället i flykten att uppdatera och tydligare visualisera miljöpolitiken som en del av välfärdsbygget, skriver Ove Andersson, Arbetarrörelsens Tankesmedja.
Serbien har gripit den man som bär militärt ansvar för de värsta övergreppen mot mänskligheten i Europa sedan andra världskriget. Förhoppningsvis är det inledningen på en möjlig försoning.
