Ett av regeringens senaste utspel på integrationsområdet handlar om att förbjuda kusinäktenskap. Och visst, kusinäktenskap är det få som tycker är vettigt. Men att lägga sitt integrationspolitiska fokus på kusinäktenskap när vi har stora utmaningar med arbetslöshet, svaga skolresultat och trångboddhet – det strider mot allt förnuft.
Och hade det bara varit kusinäktenskapen, då hade jag kanske kunnat släppa det. Men till listan av integrationspolitiska irrspår kan man också lägga burkaförbud, återvandringsbidrag och återkallande av medborgarskap. Förslagen är illa i sig, men än värre är att de står i vägen för en integrationspolitik som hade kunnat göra verklig skillnad, för Sverige och de invandrade.
I Sverige bor 2,9 miljoner personer med utländsk bakgrund. För de allra flesta flyter livet på fint. Man går till jobbet, ungarna går i skolan, man konsumerar, är med och finansierar både välfärd och försvarsuppbyggnad och engagerar sig i sin lokala idrottsförening. Gott så.
Orospunkter
På gruppnivå kan man dock konstatera att det finns vissa orospunkter:
Den mest oroande är arbetslösheten. Arbetslösheten bland utrikes födda var 2024 tre gånger högre än för inrikes födda (16,2 procent att jämföra med 5,7). Under pandemin blev det tydligt att de utrikes födda också har osäkrare anställningsvillkor, eftersom att det var i denna grupp som arbetslösheten tillfälligt ökade. Utrikes födda kvinnor drabbas dessutom i än högre grad än män.
Den som med ett förbud mot kusinäktenskap eller burkabärande vill öka utrikes födda kvinnors frihet och livskvalitet, kanske istället ska ta sig en titt på de arbetsmarknadsåtgärder som står till buds för gruppen.
På plats nummer två kommer skolresultaten. Bland barn till invandrare är det färre som går ut grundskolan med gymnasiebehörighet, 75 procent att jämföra med genomsnittet på 84 procent. Den som bryr sig om att unga ska få möjligheter att utbilda sig och leva ett gott liv, kanske istället för hårdare straff bör fokusera på en ökad lärartäthet. Den är nämligen lägre i utsatta områden (62 procent) jämfört med mer välbärgade områden (78 procent).
På tredje plats över saker att oroa sig för kommer trångboddheten. Hyresgästföreningens undersökning visar att 4 av 10 i vissa migrantgrupper är trångbodda, att jämföra med 1 av 10 bland inrikes födda. Inte konstigt att detta ökar risken för sociala bekymmer.
Som yttersta konsekvens – om stjärnorna står riktigt illa – kan dessa tre faktorer bidra till att unga dras in i kriminalitet – till både deras, föräldrarnas och samhällets stora olycka.
De minst relevanta integrationsförslagen
Visst kan man argumentera för att det såklart är svårare att hitta ett bra boende om du har bott kort tid i Sverige, eller att invandrare, oavsett vilket land de har invandrat till eller från, nästan alltid har svårare att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Eller att det är klart att en person som inte är lika grundad i sin svenska kommer att ha svårare att nå höga betyg. Det är kanske av naturen givet. Men att det är så, betyder inte att man inte kan eller bör göra något åt det. Framförallt så är vi många som skulle tjäna på att vi gjorde något åt arbetslösheten, skolresultaten och trångboddheten – såväl invandrade, infödda som samhället i stort.
Därför är det för mig helt obegripligt att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna när de har suttit på sin kammare och funderat över vilken integrationspolitik de ska driva har lyckats landa i de minst relevanta integrationspolitiska förslagen: Burka bärs på sin höjd av ett par hundra personer. Ungefär lika många omfattas av kusinäktenskap. Experter dömer ut återvandringsbidraget som skadligt. Dessutom används det inte i någon särskild utsträckning – Under 2025 var det bara en av 133 sökande som fick bidraget. Alltmedan de arbetslösa, gymnasieobehöriga och trångbodda kan räknas i hundratusental.
Trötthet är bara förnamnet på vad jag känner inför den integrationspolitiska debatten. Det är fåfängt att hoppas – men jag gör ändå det – att de politiska partier vars ideologi inte bygger på rasism eller nationalism ska besinna sig.
Silvia Kakembo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
