Lura inte eleverna med genvägar

Skolan Liv Beckström skriver om minskad skrivförmåga, digitalisering och techoligarker.

En skrivbok och en penna i handen redan dag ett i skolan borde vara enkelt och självklart, men är det inte längre. Lärarlarmen om att skrivförmågan störtdyker måste leda till att digitala genvägar inte tillåts i skolan.

Vi är många som minns plitandet med bokstäver i en linjerad skrivbok på lektionerna i lågstadiet. Fröken i katedern dikterade ord och meningar. Rättade och satte röda bockar på fel. Visdomsord som »aldrig stavas aldrig med två l, alltid stavas alltid med två l« uppskrivna på tavlan, följt av Låt Stå! i vit krita, med hennes jämna, fina handstil. Kanske inte så kul, men stavning, meningsbyggnad och konsten att sätta punkt satte sig hos alla.
Precis som för idrott kräver skrivkonsten övning och åter övning för att fungera.

Så sent som på 1980-talet lärde sig barn att både läsa, skriva och stava. Läskunnigheten är fortfarande hög i den vuxna befolkningen. Gammel-Sverige om man så vill.

Håller dagens svenska barn på att tappa den flertusenåriga konsten att skriva, grunden för vår civilisation?

Förmågan har störtdykt

En granskning i tidningen Ämnesläraren om att elevers skriftspråk är i fritt fall  gör tyvärr frågan berättigad.

Skrivförmågan har störtdykt, skolan drabbats av skrivkris, visar en enkät till 2 452 lärare i grund- och gymnasieskolan. Drygt 8 av 10 anser att elever i dag skriver sämre jämfört med hur det såg ut när de började i yrket. En dryg tredjedel att mer än hälften av de egna eleverna inte behärskar grundläggande skrivregler. Kunskaper som skulle ha grundlagts på lågstadiet saknas.

Långt upp i åldrarna skriver eleverna så illa att deras texter blir obegripliga.

Lärarna skräder inte orden i Ämnesläraren:

»Ordförrådet är fattigt, handstilen oläslig, ordföljden bedrövlig och stavningen usel – även bland högpresterande elever.«
»De kan inte skriva en hel mening och vet inte var de ska sätta punkt och stor bokstav.«
»Det är katastrofalt. Vi får en generation som inte kan uttrycka sig!«

Hur hamnade vi här?

Nästan alla orsaker hänger ihop med digitaliseringen och dess nackdelar på olika sätt. Mest häpnadsväckande är att skrivandet nedvärderats i undervisningen och inte har någon framträdande plats i kursplanerna. Skolan har signalerat att skrivandet inte är viktigt.

Alla elever måste få hjälp

Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet talar om ett gigantiskt problem och »ett svek, särskilt för barn från resurssvaga miljöer. Ingen kommer att inspirera, knuffa på dem och ge dem incitament att lära sig att skriva. Det förvägrar dem möjligheten att utvecklas som tänkande individer.«

Men är det någon poäng att traggla med handskrift när det finns stavningskontroll i datorn, talsyntes och texthjälp ett klick bort?
Agneta Gulz avfärdar alla digitala genvägar, de stjälper istället för hjälper och borde inte tillåtas i skolan. För det finns inga genvägar.

När elever övar på att skriva stimuleras de nätverk i hjärnan som är centrala för lärande, minne och informationsbearbetning. Skrivandet är helt enkelt att skicka hjärnan på gym och gör det lättare att tänka brett, djupt och skarpsinnigt.

Sammantaget ger granskningen i Ämnesläraren tillräckligt med bränsle för snabb och resolut aktivitet från ansvariga i beslutarleden i regering och deras myndighet Skolverket.

Det behövs inskriven schemalagd läs- och skrivträning i skolan från dag ett.

Alla elever måste få tid och hjälp att lära sig stavning, språkriktighet och att skriva med flyt – även för hand.

Vänta inte på utredningar

Det räcker inte med aldrig så ambitiösa projekt för att få barn att läsa och – mer sällsynt – att skriva. Det rör bara enstaka barn, och ersätter inte daglig tid och träning.

Innan allt blir värre måste vuxenvärlden sluta dra undan mattan för de yngre generationerna och ge skrivande och läsning högsta prioritet.

Det går inte att vänta på nya utredningar, genomlysningar och forskning. Resultaten är nog oroande som det är. Om vi inte vill att skrivkonsten långsamt ska tyna bort måste den få förtur i undervisningen nu.

I stället för att hylla techoligarker som vill bestämma hur, när och på vad vi ska tänka och lyssna på dem som vill skynda på med ännu mera AI ska vi skydda våra barn så att de kan tänka kritiskt och kreativt, med andra ord vår civilisation.

Liv Beckström