Dousa verkar ha bestämt sig för att montera ned så mycket som möjligt innan valet.
Det blir ytterligare nedskärningar på biståndet. Den här gången kapas Sidas budget med fyra miljarder. Neddragningarna handlar främst om det bilaterala utvecklingsbiståndet i Asien och Afrika, och om myndighetens arbete med att främja tillväxt i utvecklingsländerna.
Skälet uppges vara att Ukraina ska få ökat stöd, men i bakgrunden finns också regeringens löfte om satsningar på 80 miljarder, bland annat nya skattesänkningar, under 2026.
Biståndsminister Benjamin Dousa sade visserligen att beslutet inte fattades med glädje, men det är svårt att ta det uttalandet riktigt på allvar.
Minskat med omkring hälften
Dousa verkar ju faktiskt älska att demontera svenskt bistånd. Varför har han annars ägnat större delen sin tid som minister åt att montera ned det? Nu är det som om han satsar allt fram till valet på att kapa så mycket som möjligt på projekt, program och samarbeten som det tagit åratal att bygga upp.
Sedan 2022 har Tidöregeringen gjort enorma neddragningar och försämringar inom svenskt bistånd. Stödet till Afrika, Asien och Latinamerika har minskat med omkring hälften sedan 2021.
Demokratistödet till Myanmars demokratiska opposition har till exempel försvunnit helt, i ett läge då den är mer utsatt än på decennier.
Att Benjamin Dousa eller större delen av de nuvarande Moderaterna driver den här linjen är inte att förvåna. De kommer från en genuint nyliberal tradition där det enda som räknas är marknadslösningar och handel. Men fungerande marknad och handel ställer också en rad andra krav, som utbildningssystem, fungerande institutioner och ett levande civilsamhälle.
Jämförelsen med åren under Alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt är talande. Det fanns moderater även då som ville göra ungefär det som Tidöregeringen gör nu, och vad som var ren politisk strategi snarare än övertygelse var inte alldeles lätt att veta. Som biståndsminister lät Gunilla Carlsson ibland som dagens moderater. Men Alliansen hade oberoende av vilket inte politiskt utrymme att gå så här långt.
Då fanns en förståelse för att bistånd också handlar om Sveriges plats i världen, om att bygga nätverk och skapa kontakter, och att gynna utveckling på de sätt som forskning och empiri visar fungerar. Där har biståndet en roll att spela, och under åren 2006–2014 trodde jag inte att jag skulle skriva detta: Snälla, kom tillbaka Reinfeldt!
En perfekt storm
När dagens starkt nyliberala ådra i borgerligheten sedan kryddas med Sverigedemokraternas antipluralism, strikta nationalism och generellt negativa syn på allt engagemang i omvärlden blir det en perfekt storm mot den politik som tidigare präglat svenskt engagemang i världen.
Att Liberalerna och Kristdemokraterna köper den här politiken är desto mer förvånande. Det är trots allt två partier i fötterna djupt i den svenska folkrörelsemyllan, inte minst frikyrkorna, som alltid tidigare värnat just biståndet.
Men Liberalerna går numera med på vad som helst, och Kristdemokraterna domineras av Livets ords framgångsteologi, som ideologiskt står långt ifrån den traditionella kristdemokratin.
Då blir det så här.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
