Foto: Wikimedia Commons

Debatt Med Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwes inställningar i Gaza-frågan placerar de sina kristdemokrater så långt ifrån ett kristet budskap som det någonsin går och ökar samtidigt på föraktet för politiker som stödjer massmord och autokrati.

De och SD kämpar sida vid sida med högerextremisterna i den israeliska regeringen. Det är obegripligt för de flesta hur man kan vara så likgiltig inför den mänskliga tragedi som utspelas i Gaza. Det är obegripligt hur demokratiskt fostrade svenska politiker lierar sig med ett totalitärt styre.

Det är främst fyra argument som de ständigt upprepar i försvar för folkmordet.

1 Allt är Hamas fel eftersom det var de som började.
2 Israel är en demokrati.
3 Israel har rätt att försvara sig.
4 Gisslan måste friges

Jag menar att det i själva verket är tunna, fullständigt ologiska retoriska skal som de placerat runt sitt heliga stöd för Israel. Ett stöd som ingenting har med medmänsklighet eller det kristna budskapet att göra utan som bara är en ren och skär identitet, något de är beredda att gå under för. Och möjligtvis är det precis vad vi ser hända just nu, en välförtjänt spik i KD-kistan.

Det var Hamas som började. Det var han som började säger killen på skolgården som stått och sparkat på någon halvt livlös stackare. Lärare kommer ut och stoppar misshandeln, polisanmäler eleven, skickar hem honom och en utredning med det sociala drar igång. Ett civiliserat samhälle med en i grunden demokratisk rättsordning tar vid. Men inte för Ebba och Alice. De hade stått kvar, sett på och pekat ut den liggande som den skyldiga. Det var ju han som delade ut det första slaget.

Vi måste försvara Israel, de är den enda demokratin i området. Men man är inte vad man formellt kallar sig, man är vad man levererar och just nu så levererar Israel övergrepp med sina bombningar i Gaza och tidigare i Iran. Det finns väldigt lite kvar av den demokratiska vett och kultur som vi är vana med i Europa. Att som Ebba och Alice, låta sin identitet försvara misshandel och mord placerar dem utanför en svensk demokratisk kontext.

Israel har rätt att försvara sig. De sa han på skolgården också. Han sparkade den andra blodig och upprepade mellan varje spark att han har rätt att försvara sig, hans kompisar i ringen runt omkring hejade på med samma ramsa. Han fortsatte att sparka tills varje liten rörelse och livstecken var släckt. Han måste göra så eftersom han själv annars tror sig bli tillintetgjord.

Gisslan måste friges. Kanske hundra israeler står i centrum för Alice och Ebbas omtanke medan tio-tusentals oskyldiga palestinier har dödats utan någon medmänsklig eftertanke från deras sida. Hur kan man visa upp en sådan flagrant prioritering, på gränsen till rasism, av vissa människor före andra?

Det palestinska folket drömmer Jesus ord varje dag:

Jag var hungrig och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var hemlös och ni tog hand om mig.
Jag var naken och ni gav mig kläder.
Jag var sjuk och ni såg till mig.
Jag satt i fängelse och ni besökte mig.
Matteusevangeliets 25

 Alice, Ebba och kristdemokraterna har valt att ställa sig bakom en gammal israelisk tradition, likt de religiös lagar som fariséerna brukade i processerna som ledde fram till Jesus korsfästelse. Man behöver inte vara kristen för att förstå på vilket sätt de hånar kristendomen, pelaren i deras eget parti.

Ebba Busch är vice statsminister och skriver att Israel gör världen en tjänst  med sitt massmördande. Att hon uttalar sig så visar på ett gränslöst dåligt omdöme. När politiker gör uttalanden med potentiella skymfande antisemitiska inslag är samhällets dom snabb och tveklös. När det istället förhöjer israelers betydelse är det tyst. Inte bara gör hon kristendomen en gentjänst, hon gestaltar dessutom den korrumperade politikern och ger alltfler yngre en anledning att ta avstånd från demokratin.

Blir någon förvånad om KD efter nästa val tvingas åka ut ur riksdagen. När de ställer sig utanför en svensk tradition av demokrati och medmänsklighet. Kommer de förstå eller dras de ännu längre ner i radikaliseringen och mörkrets irrgångar, blinda inför en världsopinion som fördömer vad de ger stöd för?

Mats Sederholm, författare, samtidsanalytiker och skribent