Krönika I Stockholm är det ett större åtagande än en förlovning.
Nyss gjorde jag något otänkbart. Jag sade upp mitt förstahandskontrakt i Stockholm.
Efter ett år med uthyrning i andra hand var det inte längre aktuellt att provbo med min sambo. Nu flyttar vi ihop på riktigt, och jag får säga upp min lägenhet. På Stockholms bostadsmarknad känns det som ett större åtagande än en förlovning.
Alla som bor i Stockholm eller någon annan av storstäderna vet hur hopplöst det kan vara. Att få tag på ett förstahandskontrakt på hyresmarknaden tar många år. Och att köpa kräver en stor kontantinsats som på en normal lön är svår att spara sig till.
Har kommit lindrigt undan
Vi är därför många som spenderat åratal på den osäkra andrahandsmarknaden. För egen del handlade det om sju olika boenden på lika många år. Sedan kunde jag lägga vantarna på ett förstahandskontrakt i en kranskommun till Stockholm. Och då har jag kommit ganska lindrigt undan. Många spenderar längre tid med hela livet i en resväska hoppande mellan olika osäkra kontrakt. Och får stå ut med både ockerhyror och obehagliga erfarenheter.
För det är en lång väg för att att få tag på ett förstahandskontrakt. Knappt ett decennium är genomsnittstiden i Stockholms bostadskö. För att få ett kontrakt i innerstaden får bostadssökande istället vänta över det dubbla. Även att spara till en bostadsrätt tar många år. Om man inte har föräldrar som kan hjälpa till förstås.
Det skapar flera problem. Studenter väljer bort Stockholm som studentstad. Människor med samhällsviktiga yrken som polis eller undersköterskor har inte råd att bo i huvudstaden. Och marknaden låser in människor i våldsamma relationer.
Det drabbar unga särskilt hårt. Bland unga vuxna i Stockholm bor var femte kvar i föräldrahemmet. Och en stor andel tvekar att skaffa familj. Medan regeringen kliar sig i huvudet över varför unga idag skaffar färre barn, är det här en uppenbar anledning. Vem vågar sätta ett barn till världen, när man inte vet när nästa flyttlass går? Eller om man kommer kunna få tag i en bostad som erbjuder en trygg uppväxt?
Bostadsmarknaden får därför ett frieri att framstå som ett litet åtagande. Skulle min relation ta slut, då står jag utan boende och får börja om resan där hela livet packas ner i resväskan.
Nu krävs en offensivs bostadspolitik
För att komma tillrätta med problemen krävs en offensiv bostadspolitik. Genom exempelvis ett uppdaterat investeringsstöd kan staten säkerställa bygget av fler billiga bostäder. Och med regional bostadsplanering säkerställa att alla kommuner tar gemensamt ansvar för byggandet.
Från höger påstås det att marknadshyror skulle lösa problemet. Men det skulle öka trösklarna rejält. När det blir fritt fram för fastighetsägarna att sätta hyrorna utan förhandling med hyresgästerna kommer hyrorna öka. Då blir det bara de med en fet plånbok som kommer ha råd att bo i storstäderna.
Den nuvarande situationen där det tar åratal eller en halv förmögenhet att ta sig in på bostadsmarknaden måste bort. Det krävs för att fler unga ska få en schysst start på vuxenlivet. Och för att fler ska våga satsa på sina relationer, flytta ihop och bilda familj.
Jakob Amnér
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
