Konst I dag är konstrundorna inte bara ett kulturellt inslag utan också en ekonomisk motor som markerar starten på turistsäsongen. Dessutom landsbygdens mest demokratiska konstform, skriver Ola Bo Larsson.
Allt tog sin början 1968 på Österlen, när en liten grupp konstnärer valde att visa sina verk i sina egna arbetsmiljöer – ofta nära hemmet eller till och med i hemmet – i stället för på gallerier.
Idén var enkel: låt publiken köra mellan ateljéer, möta konstnärerna och köpa konst direkt. Redan under 1970-talet hade Österlens konstrunda blivit en etablerad påsktradition. I dag deltar omkring hundratals konstnärer och samlingsutställningar lockar tusentals besökare.
Under 1980-talet spreds konceptet vidare i landskapet. I nordvästra Skåne, med orter som Landskrona, Höganäs och Båstad, växte en av de största rundorna fram.
Samtidigt etablerades rundor i Mittskåne och sydvästra delen av regionen.
Konstens way-off-Broadway
Trots skillnader i storlek följer konstrundorna samma modell: en gemensam samlingsutställning och därefter öppna ateljéer under några intensiva påskdagar, i bland upp till tio dagar. Besökarna rör sig mellan platserna med hjälp av kartor och mötet mellan konstnär och publik står i centrum.
När etablerade konstnärer slöt sig samman i gillen och olika organisationer uppstod också en exklusivitet som skapade konstnärsköer, konflikter och utbrytningar.
I dag påminner de skånska konstrundorna om Broadway vars mindre officiella teatrar benämns off-broadway, off-off-broadway och till och med way-off-broadway. Vem som helst kan idag ställa ut sin konst under konstrundan.
Konstrundorna inte bara ett kulturellt inslag utan också en ekonomisk motor som markerar starten på turistsäsongen. I Skåne och överallt annars där rundor som denna organiseras.
För konstrundor finns numera över hela Sverige, med variationer i storlek och tidpunkt beroende på region. I Uppland hålls flera påsktraditioner, bland annat i Tierp, Östhammar och Enköping. Västra Götaland och Halland har sina rundor främst under sommaren, som Sjuhärad, Bohuslän och Dalsland. På öarna lockar Öland och Gotland flera hundra konstnärer under Kristi himmelsfärd och tidig sommar, medan Ven, Stockholms skärgård och Norrland erbjuder mindre lokala rundor.
Köpt sitt första verk på en runda
För många känns konstmuseer inte som ett fritidsalternativ. Inte heller att köpa konst på ett galleri. Däremot har jag stött på många som köpt sitt första riktiga konstverk på en konstrunda.
En konstrunda fyller hela familjens behov. Någon vill rasta sin nya bil. Någon vill fika. Någon vill komma ut i naturen eftersom konstnären ofta bor naturskönt.
Godis brukar finnas hos konstnären. Förutom att shoppa konst och tryckt konst finns ofta butiker i närheten.
Med tanke på att Husdrömmar och liknande program på tv bara pågår kan man tänka sig att nyfikenheten att komma hem till konstnären lockar. Är det svårt att prata om konst kan man alltid prata om hus och renoveringar.
Konstrundor verkar som sagt vara en fråga för landsbygden.
Förra veckan kom en rapport om att studieförbundens kulturverksamhet mer än halverats sedan 2019. Det visar en ny rapport från Myndigheten för kulturanalys.
Eftersom studieförbunden är en av få kulturaktörer med verksamhet i landets alla kommuner, riskerar nedgången att påverka tillgången till kultur på landsbygden. Sedan tidigare har man kunnat följa i realtid hur studieförbunden försvinner från landsbygden på Nedskärningskartan.
Men till skillnad från den totala kulturen verkar konsten nästan trivas bättre på landsbygden än i storstan.
Landsbygdens mest demokratiska konstform
Förutom konstrundorna kan även Sveriges konstföreningar vittna om febril aktivitet i Dorotea, Bengtsfors, Vansbro, Delsbo eller i andra delar av Sveriges många glesbygdskommuner, där folk tar saken i egna händer. och skapar livaktiga små konstprojekt.
Dagens Nyheter skrev om Tornedalens konsthall som byggs i Vitsaniemi, alldeles invid Torne älv där det bor 63 personer.
Ett annat fenomen är de storstadskonstnärer som flyttar ut till mindre orter och påverkar hela livsmiljön genom sin konstnärliga verksamhet.
Den 6 maj på Konstakademin presenteras forskningsprojektet Positioner i den offentliga konstens ekonomi, där den sista delen av projektet handlar just om hur hela samhällets livsmiljöer påverkas av konstnärlig verksamhet.
Musik, film och viss litteratur har kanske flest konsumenter, men frågan är om inte konsten, som med sin dialogiska förmåga så här i bildens år 2026, är landsbygdens uthålligaste och mest demokratiska kulturform?
Ola Bo Larsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
