S-kongressen måste vara en kraft för optimism.

Ett hållbart samhälle. Ett jämställt samhälle. Ett jämlikt samhälle. Ett samhälle med meningsfulla arbeten som ger möjlighet till en aktiv fritid. Ett samhälle där människor ges förutsättningar att falla och komma upp på fötter igen. Ett samhälle som blickar framåt för att lösa nya utmaningar.

Det borde vara målbilden som ombuden till Socialdemokraternas partikongress stakar ut vägen mot. För det vilar ett stort ansvar på ombuden till årets partikongress: för att få till stånd ett regeringsskifte efter valet 2026 behövs en vänster – med Socialdemokraterna i spetsen – som är motiverade och ser ljust på framtiden.

Det räcker inte med en återinförd värnskatt för de rikaste

Jag har aldrig varit på någon kongress, men kan tänka mig att det i många fall är en ganska långsam tillställning som kräver tålamod och intresse av deltagarna. Besluten är förvisso mycket viktiga och ska styra riktningen för partiets arbete de kommande fyra åren. Men kongressen innebär fyra dagar av stötande, blötande och jämkande av skrivelser i motioner och partiprogram, innan de förhoppningsvis röstas igenom.

Trots den lite långsamma tillställningen har kongressen potential att engagera och motivera medlemmar. Om kongressen kommer vidare från att bara prata om samhällsproblem och börjar presentera lösningar, kan det verkligen bli en injektion för mer engagemang. Trovärdiga lösningar skapar en framåtanda som ger energi åt medlemmar att kampanja och värva nya kompisar.

Lösningarna måste bygga på att alla kan få det bättre i framtiden. Hur ska vi klara klimatet, bostadsförsörjningen, arbetslösheten, vardagspusslet, privatekonomin eller tillväxten? Och vilka reformer ska vi driva igenom med framtidens produktionsöverskott? Med svar på dessa frågor kommer valarbetet och valresultatet att bli en rolig historia för socialdemokratiska sympatisörer.

Kongressen behöver också vara tydlig med att detta arbete kommer att kosta pengar. Samhällsnyttiga investeringar som kommer flera generationer till del kan vi gott låna till, men högre välfärdsambitioner kräver ökade skatteintäkter. Menar man allvar med parollen ”Ny riktning för Sverige” måste det offentliga åtagandet och dess finansiering öka. Det räcker inte med en återinförd värnskatt för de rikaste, utan alla måste bidra mer. Saknas däremot ambitioner för välfärden kan man så klart gå fram med skattesänkningar som sitt viktigaste politiska förslag, men jag tvivlar på att det motiverar gräsrötterna i Socialdemokraterna.

Den som tröttnar på kongressrapporteringen kan med glädje istället följa VM i brännboll, där undertecknad kämpar mot kommersialiseringen av sporten i laget Proggens Kamrater.

Vilgot Österlund