Fabuleringsminister Dousa

Han genomför de största negativa förändringarna någonsin av svenskt bistånd.

Då bistånds- och handelsminister Dousa den 3 december meddelade att biståndet till fem fattiga länder –Bolivia, Liberia, Zimbabwe, Tanzania och Moçambique – skulle avvecklas beskrev han det som ”den största förändringen i biståndet någonsin i Sveriges historia”.

Det är förvisso en grov överdrift, av det slag som Dousa, gärna tar till.

Större förändringar har förvisso skett, förändringar som ledde till att Sverige enligt OECD:s utvecklingskommitté (DAC) blev ett föredöme, och en av världens mest respekterade biståndsgivare. De andra nordiska länderna och Holland var i samma kategori.

Men det som Dousa nu sammantaget är i färd med att åstadkomma är ingenting mindre än de största negativa förändringarna någonsin av svenskt bistånd.

Det gäller både biståndets volym och dess kvalitet.

Kort avvecklingstid

Redan i slutet av augusti nästa år ska biståndet till de fem länderna vara utfasat. En ansvarslöst kort avvecklingstid.

Liksom företrädare som velat skära ned biståndet förringar han tidigare svenskt bistånd då han säger att svenskt bistånd allt för länge har varit ”för spretigt, det har varit en vattenspridare”. Biståndets spridning är förvisso en viktig fråga, men knappast någon annan offentligt finansierad verksamhet utvärderas i samma omfattning som biståndet. Med en avvecklingstid på mindre än ett år kommer viktiga pågående projekt inte att kunna fullföljas. Det är dock uppenbarligen knappast något som bekymrar Dousa.

Han vill åstadkomma, skenbart, stora ting.

Om han verkligen vore intresserad av hur biståndspengar används skulle han knappast försvara satsningen på 100 miljoner kronor till Somalia, ett av världens mest korrumperade länder, för att landet ska ta emot ett antal utvisade somalier. Vad har detta med utvecklingsbistånd att göra?

Dousas försvar av ”projektet” har undantagslöst visat sig falska. Hemliga uppgörelser har blottlagts. Dousa befinner sig på ett sluttande plan. Kan hans och migrationsminister Johan Forsells resa till Syrien verkligen ha haft samma fartblinda syfte?

Ytligt och motsägelsefullt

I en artikel i Svenska Dagbladet den 11 november med titeln ”Handel, inte bistånd, har lyft Vietnam”, ett ”vykort” från ett besök, beskrev Dousa med entusiasm Vietnams stora ekonomiska framgångar med handeln som drivkraft. Ytligt och motsägelsefullt skriver han samtidigt ner det omfattande svenska biståndet till Vietnam, och inte minst pappersbruket Bai Bang, som han helt felaktigt påstod att Sverige ”avbröt 1990”.  Faktum är Bai Bang invigdes 1982. Sen fortsatte engagemanget i projektet. Nya projekt i regionen inleddes .

År 2012 gjorde australiska konsulter på Sidas uppdrag den kanske mest omfattande utvärderingen någonsin av utvecklingssamarbetet  med ett enskilt land. Såväl Bai Bang som den svenska rollen i den vietnamesiska reformprocessen granskades. Den övergripande bedömningen var mycket positiv. Men detta är återigen fakta av ett slag som inte passar in i Dousas devalveringsprojekt, där biståndets främsta syfte, att åstadkomma långsiktigt hållbar utveckling i fattiga länder, är sekundärt.

Sveriges engagemang viktigare än någonsin

Enligt Sousa ska biståndet till Ukraina öka till minst 10 miljarder kronor nästa år, det vill säga till närmare 20 procent av Sveriges totala bistånd. Det måste anses befogat. Ukraina får inte överges. Men är det rimligt att hela denna volym belastar biståndsanslagen? Det gör det under alla omständigheter ännu viktigare att upprätthålla det övriga biståndets volym och kvalitet, och inte som nu skära ner och lägga om för att tjäna kommersiella svenska intressen. Att använda stora volymer bistånd till flyktingmottagande i det Sverige uppfyller inga av de principer om effektivt bistånd som Sverige har åtagit sig att följa i internationella överenskommelser.

Trumps avveckling av USA:s bistånd, och klimatengagemang, gör vårt och likasinnade länders engagemang viktigare än någonsin.

Börje Ljunggren f.d. biträdande generaldirektör på Sida och ambassadör, senior medarbetare på Utrikespolitiska institutet, Associate vid Harvards Asiencenter.