”Till vår stora besvikelse och förvåning har Yunus anammat en auktoritär ledarstil.”
I augusti förra året avsattes premiärminister Sheikh Hasina i ett landsomfattande studentuppror i Bangladesh och flydde till Indien. Enligt en FN-rapport sköts 1400 människor av landets säkerhetsstyrkor under protesterna.
Strax efter Hasinas flykt övertog fredspristagaren Muhammad Yunus makten i Bangladesh.
Många hoppades att Yunus skulle leda landet mot något bättre än det som varit.
Ett år senare kan vi konstatera att förhoppningarna grusats. Några demokratiska steg har inte tagits. Läget i landet liknas närmast vid ett inbördeskrig. Särskilt oroande är att den icke legitima och ej folkvalda interimistiska administrationen under Yunus, som stöds av militär och islamistiska fraktioner, bekämpar sekulära progressiva grupper och stämplar dem som ”brottslingar”, medan kända terrorister behandlas som ”oskyldiga”.
Precis som under Hasinas tid nekas människor, yttrande-, press- och mötesfrihet
Även i fråga om kvinnors rättigheter noterar vi en tillbakagång i Bangladesh. De styrande blundar till exempel för islamister som stoppar damfotbollsturneringar och kväser regimkritiska demonstrationer med våld.
Den 16 juli i år dödades minst fem personer och flera skadades när militär och medlemmar av polisen uppges ha öppnat eld mot upprörda människor i Gopalganj, ett distrikt beläget i den sydvästra delen av landet.
Till vår stora besvikelse och förvåning har Yunus anammat en auktoritär ledarstil à la Turkiets Recep Tayyip Erdoğan och Afghanistans Hibatullah Akhundzada.
Precis som under Hasinas tid nekas människor yttrande-, press- och mötesfrihet. Enligt Reportrar utan gränser har situationen för journalister och journalistik försämrats kraftigt i år.
Journalister misshandlas med batong, hammare och knivar. Nyhetsredaktioner stormas av uppretade människor som kräver att tidningen ska avpublicera artiklar de ogillar.
Interimsregimen har vägrat pressackreditera arbetande journalister och samtidigt stoppat tilldelningen av ackreditering för utländska journalister. Och vissa journalister betalar ett högt pris för journalistiken.
Khandaker Shah Alam, reporter på tidningen Daily Matrijaget, mördades i juni av en man som var inblandad i en korruption som Alam avslöjat.
I årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser innehar Bangladesh plats 149.
Bangladeshiska medier rapporterar inte kritiskt om vare sig Yunus regim eller armén. Folk i Bangladesh är rädda för att kritisera den statliga ”makteliten”. Att ifrågasätta arméns brister eller att kritisera religiösa grupper kan kosta kritikerna livet.
Det senaste året har landet upplevt en utbredd förstörelse av över 1 400 skulpturer, akademier, museer och bibliotek. Förstörelsen inkluderar statyer av landets grundande president, Sheikh Mujibur Rahman, den bengaliske Nobelpristagaren Rabindranath Tagore, pionjären och konstnären Shilpacharya Zainul Abedin, den banbrytande feministiska författaren Begum Rokeya, samt landets hjältar från befrielsekriget 1971.
Den kände minoritetskämpen och ekonomen Abul Barkat greps av polis i huvudstaden Dhaka nyligen, antagligen för att tysta en av landets sista modiga oliktänkande.
Tiden är knapp, och extremistiska krafter i Bangladesh står redo att ta makten eller hotar att överta makten, likt utvecklingen i Afghanistan.
För att undvika en eskalerande kris i landet krävs omedelbara och kraftfulla åtgärder. Det internationella samfundet måste aktivt arbeta för att säkerställa yttrandefriheten och demokratin i Bangladesh och kräva att valet som är utlyst till april nästa år genomförs på ett transparent och rättvist sätt.
Kurdo Baksi, författare
Anisur Rahman, poet och dramatiker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
