Att kalla massdöd för ”en tjänst”

Gaza Ebba Buschs uttalande ovärdigt Sveriges vice statsminister.

När Sveriges vice statsminister Ebba Busch säger att ”Israel gör hela världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas”, då går något sönder – inte bara i debatten, utan i bilden av det Sverige jag trodde vi var.

Vad är det för “tjänst” hon talar om? Är det att jämna Gaza med marken? Är det att döda över 30 000 människor – varav mer än hälften är kvinnor och barn? Är det att förvandla sjukhus till ruiner och skolor till massgravar? Är det en “tjänst” att förneka människor mat, vatten, medicin – och samtidigt kalla det försvar?

Det är inte en tjänst för världen. Det är en tragedi för mänskligheten.

Sverige – vad har vi blivit?

Vi var en gång en röst för de röstlösa. Ett land som stod för mänskliga rättigheter, neutralitet och diplomati. Nu leds vi av politiker som öppet rättfärdigar våld – med ord som låter mer som ett eko av hämnd än en röst för fred.

Människovärdet har ingen nationalitet, ingen religion, ingen hudfärg

Jag försvarar inte Hamas. Jag har aldrig gjort det – och kommer aldrig göra det. Deras handlingar den 7 oktober var brutala, omänskliga och djupt förkastliga. Men det finns en sanning som inte får tystas:  man bekämpar inte terror med massdöd. Man kan inte bomba sig fram till fred. Att straffa en hel befolkning för vad en väpnad grupp gjort är inte rättvisa – det är kollektiv bestraffning. Det är förbjudet enligt internationell rätt. Det är moraliskt oacceptabelt.

Och när barn svälter, när mödrar bär sina döda barn i filtar, när civila skjuts medan de försöker hämta bröd – då är vi skyldiga att se. Att tala. Att agera.

Ett medmänskligt Sverige behövs nu

Jag minns hur Ebba Busch för några år sedan frågade varför polisen inte använde skarpa skott under kravaller i Sverige. Jag kan inte låta bli att undra: om hon hade samma makt som Netanyahu har i Israel, skulle hon ge order om skarpa skott även här?

Det är en skrämmande tanke. Och ett tecken på en farlig världsbild.

Sverige kan vara ett land som inte blundar

Att bli förtryckt rättfärdigar inte att förtrycka andra. Men att bekämpa terror med terror gör dig inte till försvarare av fred – det gör dig till spegelbilden av det du säger dig bekämpa.

Vi behöver ett annat Sverige. Ett land som inte applåderar militära attacker, utan kräver vapenvila, förhandlingar, ansvar för krigsbrott – oavsett vem som begår dem. Ett Sverige som inte kallar massdöd en “tjänst”, utan en tragedi. Ett land som vågar säga: ”Det här är inte acceptabelt. Inte i vårt namn.”

Det handlar inte om att välja sida

Jag står inte bakom Hamas. Jag står inte bakom Netanyahos politik. Jag står inte bakom Ebba Buschs ord. Jag står bakom människovärdet. Och människovärdet har ingen nationalitet, ingen religion, ingen hudfärg.

Att svälta barn och massdöda civila gör inte världen säkrare – det gör världen kallare.

Att skjuta ihjäl en människa med uniform gör det inte mer rätt än att göra det utan uniform.

Att kalla krig en tjänst för världen – gör oss alla fattigare på mänsklighet.

Sverige kan göra mer än så här

Det finns fortfarande en möjlighet. Ett ljus. En annan väg.

Sverige kan vara ett land som inte blundar, inte väljer sida i kriget – utan väljer sida i freden.

Vi kan vara landet som kallar till samtal istället för att ge legitimitet till bomber. Vi kan vara det land som samlar världens samvete – och tvingar fram handlingar för fred, inte för ytterligare hämnd. Ett land som påminner världen om det som verkar ha glömts bort:

Fred byggs inte på ruiner. Fred byggs på mod, medkänsla – och politiskt ansvar.

Så jag frågar dig, Ebba Busch – och alla som talar om ”tjänster” medan människor dör i drivor: Vad är det ni vill att världen ska minnas? Att Sverige tyst stod bredvid medan Gaza brann – eller att vi var en av de sista rösterna som valde fred framför hämnd?

Och till oss alla – som ser, hör och vet vad som pågår: Om vi inte nu kräver en fredlig lösning – när ska vi göra det? Och hur många fler barn måste dö innan vi säger: inte i vårt namn?

Salah Haghgo