Krönika Ny forskning visar att generativ AI redan minskar sysselsättningen bland unga i kunskapsintensiva yrken. Varken a-kassan, omställningssystemet eller facket har ett svar. Vi behöver formulera progressiva lösningar om trenden håller i sig, skriver German Bender.

I höstas publicerade forskare vid Stanford en uppmärksammad studie av den amerikanska arbetsmarknaden. Med hjälp av lönedata för miljontals anställda visade forskarna att sysselsättningen bland unga i AI-exponerade yrken hade fallit med omkring 16 procent sedan slutet av 2022, samtidigt som mer erfarna kollegor i samma yrken var opåverkade. De kallade de unga för ”kanariefåglar i kolgruvan” – tidiga varningstecken på AI:s kommande effekter på arbetsmarknaden.

Nu tycks mönstret bekräftas i Sverige. I en ny studie av svenska forskare, baserad på 4,6 miljoner jobbannonser från Platsbanken och registerdata från SCB, framträder en tydlig bild. Hos samma arbetsgivare minskar andelen unga (22–25 år) i AI-exponerade yrken, medan de äldre blir fler.

Bland unga i åldrarna 22–25 år i yrken med störst exponering för AI minskade sysselsättningen med 5,5 procent mer än bland unga i mindre exponerade yrken, räknat från ChatGPT:s lansering i slutet av 2022 till början av 2025.

Bland de äldre i samma yrken ökade i stället sysselsättningen med drygt 1 procent.

Det handlar inte om att jobben försvinner. I stället förefaller det som om arbetsgivare behöver färre juniora medarbetare. Forskarnas hypotes är att AI ersätter de kodifierade, rutinmässiga uppgifter som instegsjobb för unga traditionellt bestått av, medan den erfarenhetsbaserade bedömning som mer seniora medarbetare bidrar med snarare kompletteras av tekniken.

Vi ska komma ihåg att det här är tidiga resultat och att det kan finnas andra förklaringar än AI bakom utvecklingen. En finsk studie med liknande metod och jämförbara data hittar inga motsvarande effekter i Finland, och forskarna har ingen förklaring till varför. Dessutom förändras både tekniken och dess tillämpning snabbt, vilket gör det vanskligt att extrapolera kortsiktiga effekter till långsiktiga trender.

Men frågan måste ändå ställas: Står vi inför en arbetsmarknad som strukturellt missgynnar dem som ännu inte hunnit bygga upp erfarenhet?

Och om så är fallet – vad är det progressiva svaret?

Oavsett lösning kommer staten att behöva ta ett stort ansvar. Enskilda arbetsgivares val att inte anställa unga skapar ett fångarnas dilemma där den sammanlagda effekten blir negativ för alla. Att anställa unga är i det här avseendet en kollektiv nytta som det finns en risk att ingen enskild företagare vill ta ansvar för. Och det är just i situationer med svåra koordinationsproblem som staten har en unik roll, som ingen annan kan spela. Men ansvaret kan inte ligga enbart på staten, eftersom även arbetsgivare gagnas av att unga lärs upp till mer seniora roller genom erfarenheter under sina första år i arbetslivet.

Låt oss titta på några tänkbara åtgärder.

Omställningsstöd

För några år sedan sjösattes en omfattande reform för livslångt lärande, ett omställningsstudiestöd som riktar sig till yrkesverksamma med minst åtta års arbetslivserfarenhet. Reformen motiverades delvis av en oro för att AI skulle öka förändringstakten på arbetsmarknaden och är alltså konstruerad för att hjälpa oss som redan varit etablerade i många år att byta spår mitt i karriären. Det är en viktig reform, ingen tvekan om den saken. Men som den är utformad nu är den helt verkningslös mot en teknologi som slår ut arbetstillfällen för unga.

Utbildning

Från progressivt håll föreslås ofta utbildning av olika slag som en kraftfull åtgärd mot arbetslöshet. Men det är minst sagt tveksamt som insats för personer som just har avslutat en utbildning. Möjligen kan utbildningssystemet behöva anpassas för att bättre hantera AI:s effekter på ungas jobbchanser, men om och i så fall hur det kan göras är en öppen fråga.

Arbetslöshetsförsäkringen

Sedan nya regler infördes i oktober 2025 råder ett inkomstkrav som vissa nyexaminerade har möjlighet att uppfylla om de jobbat under studietiden och dessutom haft ganska höga inkomster under en längre period av sina studier (ej inräknat studiemedel). För den som studerat på heltid är kravet svårt att uppfylla. I Danmark får nyexaminerade a-kassa från första dagen, om än på en lägre nivå. Ett liknande ”studerandevillkor” som gav nyexaminerade arbetslöshetsersättning fanns tidigare i den svenska a-kassan, men utmönstrades för många år sedan. Om AI-trenden som forskningsstudierna antyder håller i sig finns det anledning att snabbt undersöka möjligheten att införa arbetslöshetsersättning för unga med kort eller ingen yrkeserfarenhet.

Fackligt medlemskap

Visst kan fackligt medlemskap ge unga som ännu inte fått jobb visst stöd, som hjälp att skriva ett CV, karriärvägledning och lönerådgivning. Att gå med i facket är viktigt för alla som befinner sig på arbetsmarknaden, men det kan inte betraktas som en åtgärd mot AI-orsakad arbetslöshet bland unga. En möjlighet skulle kunna vara särskilda kollektivavtalade anställningsformer som är reserverade för unga fackliga medlemmar. Men tyvärr är det osannolikt att parterna skulle ta på sig det ganska omfattande arbetet att förhandla fram en sådan lösning, med tanke på det (än så länge) nedslående resultatet av den senaste kollektivavtalade anställningsformen etableringsjobb. Vilket för oss till nästa tänkbara lösning.

Anställningsstöd

En flora av subventionerade anställningar finns och har funnits inom arbetsmarknadspolitiken. Vissa har fungerat någorlunda väl, andra inte alls. Gemensamt för de allra flesta är att de betraktas som ett inledande stöd för att hjälpa personer som av olika skäl har svårt att få jobb in på arbetsmarknaden, med förhoppningen att detta så småningom ska rusta dem att ta sig vidare av egen kraft när de väl fått fotfäste. Här kan det finnas anledning att titta närmare på lösningar om trenden håller i sig, man kan exempelvis tänka sig olika former av lärlingsanställningar eller juniorjobb. Risken är dock stor att arbetsgivare väljer att dra nytta av sådana stöd även för unga som de annars hade anställt på vanligt sätt, vilket innebär att skattebetalarna får stå för kostnader som egentligen ska betalas av företagen. Denna risk finns också för en åtgärd som ofta förs fram från arbetsgivarhåll.

Sänkt arbetsgivaravgift

Intresseorganisationer på arbetsgivarsidan har under många år argumenterat för sänkt arbetsgivaravgift för unga, periodvis med framgång. Men utvärderingar av tidigare försök har visat att det är behäftat med stora dödviktseffekter, det vill säga att en stor andel av de unga som anställs hade fått jobb ändå. Dessutom sker en omfördelning av arbetstillfällen från något äldre personer till yngre, så det skapas väldigt få nya jobb. Kontentan är att det är en extremt dyr reform, kostnaden per jobb har uppskattats till som mest 1,6 miljoner kronor och som lägst 440 000 kronor. Nu kommer ändå Tidöregeringen att införa sänkta arbetsgivaravgifter för 19–23-åringar till slutet av september 2027. Vi får väl se vad kommande utvärderingar visar, men sannolikheten är stor att mönstret från tidigare sänkningar upprepar sig. Alltså stora kostnader och få nya jobb.

Vad blir slutsatsen av allt detta? Det är tyvärr för tidigt att säga. Än så länge ska vi inte dra stora växlar på det fåtal studier som tyder på att AI har negativa jobbeffekter för unga. Men om trenden håller i sig måste fackföreningsrörelsen och progressiva snabbt formulera egna och kanske oortodoxa lösningar. Det är nog klokt att börja fundera i de banorna redan nu.

Annars kommer andras lösningar att vara de enda som står till buds.

German Bender

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena