Vänster(s)vängen blir billig enligt Timbro.

S-kongressen har av högerkritiker beskrivits som Socialdemokraternas största vänstersväng sedan löntagarfonderna. Nu visar beräkningar från näringslivets egen tankesmedja Timbro att besluten inte kommer kräva de enorma skattehöjningar man kanske förväntat sig. Det finns tvärtom utrymme för betydligt fler reformer innan Socialdemokraternas ”nya riktning för Sverige” är att betrakta som en tydlig vänstersväng.

Det går att ifrågasätta huruvida Socialdemokraternas partikongress som avslutades för drygt två veckor sedan överhuvudtaget innebar en vänstersväng. Många har lyft att Socialdemokraterna går åt vänster i frågor som rör välfärd, arbetsmarknad och ekonomisk politik, men åt höger i migrations- och kriminalpolitik. Redan nu kan vi dock konstatera att det stora klivet åt vänster i den ekonomiska politiken inte är särskilt stort. Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro publicerade nyligen en rapport där man räknat på vad förslagen som lades fram inför Socialdemokraternas partikongress skulle kosta. I inledningen av rapporten står att svenska hushåll kan förvänta sig en rejäl skattesmocka om förslagen blir till verklighet. Läser man vidare i rapporten får man dock en mer nyanserad bild som i slutändan blir till rent positiv läsning för vänstersympatisörer.

Det som är mer förvånande är hur högerdebattörer vill göra kongressen till en enorm vänstersväng

Timbro har räknat ut att kostnaden för reformerna som föreslogs inför kongressen skulle landa på 86 miljarder kronor per år. 86 miljarder kronor är i de flesta perspektiv oerhört mycket pengar, men allt är relativt. Enligt tidningen Forbes är 86 miljarder kronor bara drygt två procent av Elon Musks samlade förmögenhet, och ställer man 86 miljarder i relation till de senaste decenniernas enorma skattesänkningar, som nu uppgår till motsvarande 500 miljarder per år i förlorade skatteintäkter, framstår det också som en ganska marginell kostnadsökning.

De största posterna i beräkningarna är högre pensionsinbetalningar (21 miljarder), slopat karensavdrag (14 miljarder) och en återgång till enprocentsmålet för internationellt bistånd (14 miljarder). I beräkningarna ingår också indexerade statsbidrag, förebyggande åtgärder inom kriminalpolitiken, statligt investeringsstöd för bostadsbyggande och ännu fler förslag. Vissa av Timbros kostnadsuppskattningar är nog i överkant, men de ligger ändå relativt nära vad man kan förvänta sig att de i slutändan landar på. Det som är mer förvånande är hur högerdebattörer vill göra kongressen till en enorm vänstersväng.

I den skatterapport Arena Idé publicerade för några veckor sedan föreslås skatteförändringar som innebär 150 miljarder i ökade skatteintäkter. Socialdemokraternas 86 miljarder är alltså inte i närheten av att använda upp de nya skatteintäkterna som förslagen innebär. Kvar finns 64 miljarder i ytterligare reformutrymme. Det är 64 miljarder som kan användas i tillväxtskapande satsningar inom välfärd, infrastruktur och klimat, som ökar såväl sysselsättningen som jämlikheten.

I 64 miljarder ryms otroligt många reformer: att höja barnbidraget med 500 kronor per barn och månad kostar ungefär 12 miljarder. Att anställa 10 000 fler pedagoger i skolan kostar ungefär 7 miljarder. Att bygga nya stambanor för snabbtåg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö har beräknats kosta uppåt 20 miljarder per år under en 20-årsperiod. Kvar finns fortfarande 25 miljarder att exempelvis fördela på fler anställda i välfärden, ökade anslag till föreningslivet, billigare kollektivtrafik och viktiga klimatinvesteringar.

Skattesänkningarnas tid är slut. Då finns utrymme för betydligt större visioner.

Vilgot Österlund