Ytterligare en stark film av en av världens bästa regissörer

Det var bara en olycka

Betyg: 4/5

Film Jafar Panahi riktar än en gång sökarljuset mot den iranska regimen och dess brott. Det är både modigt och viktigt. Det tycker Jon Andersson som har sett Guldpalmsvinnaren ”Det var bara en olycka”, med svensk premiär i helgen.

Den iranske regissören Jafar Panahi är känd för att göra filmer med skarp kritik mot det iranska samhället. Filmer som behandlat alltifrån kvinnors möjlighet att spela fotboll till regissörens egna problem med att göra filmer i landet. 2010 dömdes han till sex års fängelse för ”propaganda mot staten”, men släpptes efter tre månader. Som en del i domen 2010 dömdes han också till ett 20-årigt förbud mot att göra film. 2022 blev Panahi dömd till fängelse på nytt, och han avtjänade ett sju månader långt fängelsestraff för ”propaganda mot systemet”. Händelser som haft en stor påverkan på hans filmskapande.

Tillfångatar torterare

De filmer som Panahi gjort sedan yrkesförbudet har varit präglade av metaelement där regissören varit med och spelat sig själv. I ”Taxi Teheran” (2015) är han en taxichaufför som pratar med sina passagerare om alltifrån dödsstraffet till situationen kring mänskliga rättigheter i landet. I ”No Bears” (2022) spelar han en version av sig själv som på distans regisserar ett flyktingdrama som spelas in i Turkiet. En kommentar till det reseförbud Panahi levde under, vilket gjorde att han inte hade möjlighet att komma till länder som Sverige för att marknadsföra sina filmer.

I hans nya film “Det var bara en olycka”, som vann den prestigefyllda Guldpalmen i Cannes i våras, är metaelementet borta. I stället berättar Panahi en mer rak historia. Filmen handlar om en före detta politisk fånge som av en slump stöter på sin gamle torterare och bestämmer sig för att tillfångata honom. Plötsligt är flera av torterarens gamla offer involverade i kidnappningen och en våldsam diskussion bryter ut kring vad de ska göra med sin gamle plågoande.

Känslomässigt gripande

I en intervju med Dagens Arena berättade Panahi att hans fokus ändrats efter att yrkesförbudet nyligen hävdes. Nu har han valt att ställa sig bakom kameran i stället för framför. Jag tycker att det är lite synd. Det var metalementen i kombination med det politiska innehållet som gjorde hans senaste film ”No Bears” så bra. Filmen var en lek med fakta och fiktion, där parallella historier vävdes samman på ett mycket skickligt sätt. Något som gjorde ”No Bears”, till den i mina ögon bästa filmen 2023. 

Fullt så bra är inte ”Det var bara en olycka”. Det betyder dock inte att det inte är en mycket välgjord och känslomässigt gripande film. Den stora styrkan med filmen är den välgjorda dialogen, som går ut på att karaktärerna diskuterar vad de ska göra med mannen de tillfångatagit. Vissa förespråkar våld medan andra vill att de ska släppa honom. Panahi berättade i intervjun med Dagens Arena hur det gick till att skriva dialogen. Den iranske filmskaparen menade att när man sätter sådana karaktärer bredvid varandra så ”är det nästan som att dialogen bara skapar sig själv”. Det är lätt att förstå vad han menar. Man märker också att Panahi hämtat inspiration från sin egen tid i fängelset. Något som gör att filmen känns autentisk.

”Det var bara en olycka” är ytterligare en stark film av en av världens just nu bästa och mest innovativa filmregissörer. Att Panahi, trots allt han utsatts för i form av fängelsestraff och yrkesförbud, än en gång riktar sökarljuset mot den iranska regimen och dess brott är både modigt och viktigt.

Jon Andersson