Ulrica Schenström till minne

Till minne av Cecilia Malmström minns vännen och kollegan Ulrica Schenström.

Ulrika Schenström har lämnat oss. Det finns få människor som man under en och samma timme kan munhuggas med, allvarligt samtala om demokratins kris och i nästa stund fnittra med så att tårarna rinner. Ulrica var en sådan person.

Värme och humor

Jag lärde känna Ulrica i samband med bildandet av Alliansen i början på 2000-talet. De fyra allianspartierna Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna gick systematiskt till väga för att förbereda ett maktövertagande. Moderaterna hade under Fredrik Reinfeldts ledning, och med stort inflytande av Ulrica, närmat sig mitten och bildat Nya Moderaterna. Vi tillsatte arbetsgrupper, hade många gemensamma träffar och byggde ett förtroende, en samsyn och ett samarbete som så småningom möjliggjorde en snabb regeringsbildning när valet 2006 väl var vunnet.

Samordningen var väl inarbetad och vi som så småningom blev ministrar hade snackat ihop oss och vi kände och litade på varandra. Ulrica höll i press och kommunikation och vi var alla inledningsvis lite rädda för henne. Hon var barsk, bestämd och ställde höga krav. På sig själv och alla oss andra. Men det fanns också stor humor, värme och ett väldigt smittande skratt.

Brann för politiken

Åren gick och vi sågs inte så mycket förrän för några år sedan i samband med att många av oss vilsna liberaler började hänga på Fores, den i bred bemärkelse liberala tankesmedjan där Ulrica var chef.

Ulrica brann för politiken, älskade att analysera, spekulera och prognostisera. Tillsammans ondgjorde vi oss över högerextremismens framfart, urholkningen av demokratin globalt men också över de hot vi såg i Sverige, med ett allt mer polariserat samhälle. I åtskilliga program, artiklar och poddar drev Ulrica linjen att vi gärna kunde vara oense om skatter, privatiseringsfrågor och barnbidrag, men att detta inte får hindra ett respektfullt och civiliserat debattklimat.

Tendensen att skylla alla problem på invandringen och bemöta varje utmaning med rop på hårdare krav oroade många av oss, liksom många inslag i Tidöavtalet. Europaparlamentsvalet i maj förra året med en kraftig ökning av ytterhögern runt om i Europa blev en viktig katalysator för Ulricas idé att bilda det nätverk som så småningom kom att bli Tisdagsklubben, som samlar människor med rötter i alla politiska partner utom SD och V, samt tusentals andra politiskt intresserade.

Strategisk intelligens

Vårt mål var och är att skapa forum för faktabaserade samtal om politiskt viktiga frågor och att försöka formulera en positiv vision. En vision som har sitt centrum i den politiska mitten och utgår från respekt, demokrati och humanism. En vision om ett samhälle där alla kan delta och där falska nyheter, hets i sociala medier och en automatiskt polarisering inte styr.

Jag kommer att sakna Ulrikas strategiska intelligens, härliga humor och starka humanism. Hon var ett sant politiskt djur som aldrig slutade tro på politikens kraft att förändra och skapa ett gott samhälle. Det bästa sättet att hedra Ulricas minne och gärning är att fortsätta arbetet med Tisdagsklubben. Jag hoppas många vill vara med på den resan.

Cecilia Malmström