Tarik Saleh: ”Vi har den sämsta regeringen i modern tid”

Intervju För Dagens Arena berättar den bioaktuella regissören om varför han blivit besatt av Egypten, vad han tycker om svensk inrikespolitik och vad som krävs för att vinna en Oscar.

Det har varit en minst sagt hektisk höst, konstaterar Tarik Saleh samtidigt som han slår sig ner i en fåtölj i baren på Hôtel Reisen på Skeppsbron i Stockholm för en intervju med Dagens Arena.

– Jag har varit i tio städer på bara fem veckor. Toronto, Busan och Helsingfors. Det är som att du bara åker över tidsgränser, säger han.

Djävulens kontrakt

Trots att marknadsföringen av hans nya film ”Eagles of the Republic” har varit intensiv ända sedan filmfestivalen i Toronto i början på september, känns Tarik Saleh märkbart avspänd då han lutar sig tillbaka i stolen i hotellbaren. I dag klädd i en beige kort rock, ett par svarta brallor i loose-fit-modell och svarta skor.

Filmen, som har svensk premiär nu på fredag den 14 november,  är den tredje delen i den så kallade Kairo-trilogin. I den första delen ”The Nile Hilton Incident” (2017) skildrades korruptionen inom Kairos polis och ”Boy from Heaven” (2022) handlade om maktstrukturerna inom den sunnimuslimska eliten på Al-Azharuniversitetet i Kairo. Den här gången har turen kommit till  militären och den politiska eliten i Egypten.

Salehfavoriten Fares Fares spelar den bejublade egyptiske skådespelaren George Fahmy som hamnar i en obekväm sits då han tvingas acceptera huvudrollen i en film om Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi. Tarik Saleh jämför den situation Fahmy hamnar i med legenden om Faust, som sålde sin själ till djävulen.

– Djävulen presenterar ett kontrakt för honom som han först vägrar att skriva under. Och när han väl har skrivit under det där kontraktet så försöker han hela tiden att behålla sin själ.

Värre version av Mubarak

Filmen utspelar sig i Egypten, men enligt Tarik Saleh är filmens budskap betydligt bredare än att inskränka sig till ett specifikt land eller en specifik regim.

– Jag tycker att en av de viktigaste grejerna med den här historien är att det handlar om en person som är privilegierad och som är rädd att förlora sina privilegier om han tackar nej. Filmen handlar om hur långt vi är villiga att kompromissa för att få behålla våra privilegier. Det kostar att säga nej till de här auktoritära krafterna.

Abd al-Fattah al-Sisi, som Fahmy ska porträttera i filmen, har varit Egyptens president sedan 2014. Vad är det för typ av politiker och hur ser hans maktställning i Egypten ut?  

– När al-Sisi avsatte den dåvarande presidenten Mohamed Morsi så hade han ett folkligt stöd för det. Då framstod han som väldigt mild i sin framtoning. Men så fort al-Sisi hade blivit president började han direkt avskaffa den kortlivade demokrati som hade funnits i Egypten. Jag tror att många som hoppades på al-Sisi väldigt snabbt blev besvikna när de insåg att okej, det här är Mubarak 2.0. Eller en värre version av Mubarak.

Sämsta regeringen

Det finns paralleller att dra mellan Egypten och Sverige, menar Tarik Saleh och pekar på likheterna mellan Morsis parti Muslimska brödraskapet och Jimmie Åkessons SD.

– Morsi och Muslimska brödraskapet  misslyckades med sitt ledarskap. Trots att de hade valts demokratiskt så hade de inte en vision för Egypten som egyptierna gillade. Det fanns en bristande ödmjukhet inför att Egypten som land är mångkulturellt. Något som gör att Morsi påminner om Jimmie Åkesson ganska mycket.

Tarik Saleh menar att SD genom att sträva efter ett mer slutet land med mindre influenser utifrån går emot den öppenhet som präglat Sverige och varit nyckeln till vår framgång. Men han har inte mycket till övers för de andra partierna som utgör regeringsunderlaget heller.

– Vi har ett politiskt ledarskap som skyller på de svagaste, när det är politikerna själva som har misslyckats. Jag tycker det är ett dåligt ledarskap. Man måste titta på dem som har makt och pengar att förändra. Det är ju dem man måste ställa krav på i första hand. Om det är så att Sveriges problem beror på de människor som absolut inte har någon makt, då har vi riktigt stora problem. Och det är såklart inte sant. Vi har den sämsta regeringen i modern tid i Sverige. Det är väl ingen hemlighet. Jag tror att de flesta vet det. Jag tror till och med att människor som röstar på dem vet det.

Möjligheternas land

Samtidigt menar han att det finns mycket att vara stolt över med Sverige.

– Sverige är fortfarande möjligheternas land. Utbildningen är gratis. Det finns bibliotek. Det är egentligen den amerikanska drömmen. Fast i Skandinavien. Den amerikanska dröm som inte existerar i USA existerar här. En sak som präglar Sverige väldigt mycket är den nyfikenhet och öppenhet som har gjort det här landet till vad det är. Det kan inte vara de som hatar Sverige som hörs.  Jag blir så frustrerad av det.

Du har många intressanta tankar om Sverige. Men du har valt att göra filmer om Egypten. När kommer vi att få se en Tarek Saleh-film om de här problemen vi har i Sverige? 

–  Jag tycker inte om att prata om vad jag gör innan det kommer ut. Men jag är såklart väldigt engagerad i Sverige. Samtidigt är jag också engagerad i världen. Det har pågått någon sorts kampanj i Sverige de senaste 20 åren som går ut på att vi ska vända oss inåt. Det tror jag är ett stort misstag för ett land som ligger så långt borta. Jag tror att hela vårt framgångskoncept är att vi har varit intresserade av världen. Men utan att avslöja för mycket kan jag berätta att jag skriver på en del saker som har med Sverige och världen att göra. Det finns ju någonting väldigt dramatiskt med var Sverige befinner sig, med hela Nato-processen och vad som har hänt kring det.

Besatt av Egypten

Samtidigt påpekar Tarik Saleh att konst är något väldigt personligt och att de flesta regissörer har ämnen som de hela tiden återkommer till.

– För mig handlade det om att jag växte upp med min pappas berättelser om Egypten. När jag sedan åkte dit första gången fick jag en chock, eftersom det inte stämde överens med det han hade berättat. Det var en väldigt romantisk bild som han gav mig som jag inte tyckte stämde med verkligheten. Det gjorde att jag ägnade de kommande tio åren till att göra Egypten till mitt. Och när jag väl hade kommit tillbaka och vågat göra en film om landet med ”The Nile Hilton Incident” så blev jag utkastad. Sedan dess har jag inte kunnat åka tillbaka, och det har gjort att det nästan blivit en besatthet hos mig att återskapa Egypten. Det är på ett sätt ett väldigt personligt projekt som jag sysslar med.

I en intervju med Tarik Saleh om hans Kairo-trilogi går det inte att undvika att prata om mannen som sitter vid ett bord en bit bort i hotellbaren iklädd svart uppknäppt skjorta, ett par svarta byxor och stilrena glasögon. Jag syftar förstås på Fares Fares, huvudrollsinnehavaren i ”Eagles of the Republic” och den som varit ansiktet utåt i alla de tre filmerna i Kairo-trilogin.

– Fares är helt unik på det sättet att han dels är en karaktärsskådespelare som fullständigt kan transformera sig själv. Men han är också en filmstjärna. Det är som när du målar. Har du vissa grundfärger så kan du måla nästan vad som helst med dem. Så är det med Fares. Jag skulle kunna kasta in honom i nästan vad som helst tror jag.

Kul att vara underdog

I augusti blev det klart att ”Eagles of the Republic” blir Sveriges Oscarsbidrag. Tarik Saleh sticker inte under stol med att det vore roligt om filmen nominerades och vann en Oscar. Samtidigt vet han av erfarenhet att det är en svår och lång väg att gå.

– Oscar är ju speciellt. Jag har gjort den resan en gång förut och kom väldigt långt genom att bli shortlistad (”Boy from Heaven” var en av 15 filmer som valdes ut i en första gallring inför Oscarsgalan 2023 reds. anm). Vilket är bara det en stor grej.

Samtidigt ligger det mycket politik bakom vilken film som till slut vinner.

– Utan en bra film kommer du ingenstans. Men det är också en kampanj. Och den där kampanjen är väldigt dyr. De jag konkurrerar mot, som är på vår nivå, de har kanske mellan 15 och 20 miljoner i kampanjpengar. Jag har en miljon. Det är lite som att åka iväg och spela Champions League barfota. Men jag tycker också att det är kul att vara underdog.

Text: Jon Andersson

Foto: Tuva Thell