Tarik Saleh lyckas bra med att förvalta arvet från John le Carré

Eagles of the Republic

Betyg: 4/5

Film Den svenske filmskaparen visar än en gång att han är en av de bästa regissörerna i världen på att skapa politiska thrillers. Det tycker Jon Andersson som sett ”Eagles of the Republic”, med svensk premiär på fredag.

”Eagles of the Republic” är den tredje delen i den svenske regissören Tarik Salehs så kallade Kairo-trilogi. I den första delen ”The Nile Hilton Incident” (2017) skildrades korruptionen inom Kairos polis och ”Boy from Heaven” (2022) handlade om maktstrukturerna inom den sunnimuslimska eliten på Al-Azharuniversitetet i Kairo. Den här gången har turen kommit till militären och den politiska eliten i Egypten.

Fares Fares lysande

I centrum står den bejublade egyptiske skådespelaren George Fahmy som hamnar i en obekväm sits då han tvingas acceptera huvudrollen i en film om Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi. I en intervju med Dagens Arena jämför Tarik Saleh den situation Fahmy hamnar i med legenden om Faust, som sålde sin själ till djävulen. Det är en bra jämförelse. Fahmy känner sig tvingad att gå med på det den politiska ledningen kräver för att få behålla sina privilegier. Något som leder honom allt längre ner i ett hål av lögner och maktkorruption. 

Huvudrollen är lysande gestaltad av Salehfavoriten Fares Fares. En av få svenska skådespelare som har en förmåga att totalt transformera sig för en roll. Man tror verkligen att han är Fahmy på samma sätt som man trodde att han var den korrumperade Kairopolisen Noredin i ”The Nile Hilton Incident” eller Ibrahim, agenten från säkerhetstjänsten i ”Boy from Heaven”.  

Sinne för detaljer

En annan stor behållning med filmen är Salehs sinne för detaljer. Det handlar om alltifrån inredningen i  Fahmys hem till militärparaden i slutet. Allt känns äkta och välgjort. Detsamma gäller manuset och intrigen. Saleh lyckas bra med att förvalta arvet från idolen John le Carré genom att skapa en spännande spionthriller med många vändningar. 

Min enda invändning är att det händelsedrivna manuset emellanåt tenderar att ta över lite för mycket, vilket gör att karaktärsbeskrivningarna inte blir lika djupgående som de annars skulle bli. Men det är imponerande hur Saleh lyckas få ihop alla pusselbitarna i den komplicerade intrigen, med allt dubbelspel och svek. Filmen är dessutom inte bara spännande utan innehåller också svidande kritik mot den auktoritära regimen i Egypten. 

Saleh visar än en gång att han är en av de bästa regissörerna i världen på att göra den här typen av politiska thrillers. Jag tyckte mycket om ”The Nile Hilton Incident” medan ”Boy from Heaven” inte höll riktigt samma klass. Med ”Eagles of the Republic” är Saleh tillbaka i gammal fin form och gör den förmodligen bästa filmen i Kairo-trilogin.

Jon Andersson