Christy

Den irländske regissören Brendan Cantys debutfilm är en finstämd film om en ung kille som försöker få ordning på sitt liv. Jon Andersson har sett “Christy”, som går upp på svenska biografer i helgen.

Ett par händer kramar en plastpåse samtidigt som någon andas tungt. I nästa klipp ser vi en närbild på ett ansikte. Det tillhör Christy, en kille i övre tonåren som nervöst biter på sitt halsband samtidigt som han fortsätter att krama påsen och nervöst vaggar fram och tillbaka med huvudet. En röst ljuder genom huset.

– Var är min bror?

– Var?

Rösten tillhör Shane, äldre bror till Christy. Han har kommit för att hämta brodern som blivit utslängd från sitt fosterhem. Nu ska Christy bo hos sin halvbror, som han knappt känner, innan de kan hitta ett nytt fosterhem. 

Finstämt drama 

Vi förstår redan i inledningsscenen att det inte kommer att bli lätt för Christy. Han har ett våldsamt förflutet och är traumatiserad efter att tidigt ha blivit föräldralös. Men i det arbetarklassområde i irländska Cork där brodern bor börjar Christy snart känna sig hemma. Han skaffar vänner bland den brokiga skara ungdomar som bor i området och det visar sig att den unge killen har efterfrågade talanger. Christy är nämligen duktig på att klippa hår och han får ett extrajobb på den lokala frisörsalongen.

Men i området lurar också faror. Framför allt i form av  Christys kusiner som försöker locka över sjuttonåringen till ett liv med droger och kriminalitet. Och hur bra är det egentligen att Christy rotar sig om han ändå ska skickas vidare till ett annat fosterhem snart? 

Den irländske regissören Brendan Cantys debutfilm är en finstämd skildring av en ung kille som försöker få ordning på sitt liv. Miljöerna i arbetarklassområdet är väl fångade. Karaktärerna känns levande och äkta. De alla är alla människor från arbetarklassen som kämpar för att få vardagen att gå ihop, trots små resurser. 

Levande och äkta

Danny Power är ett fynd i rollen som Christy. Den unge skådespelaren lyckas förmedla värme, vilsenhet och en inneboende ilska. Allt på samma gång. Men det är inte bara Power som sticker ut. Skådespelarinsatserna är generellt på mycket hög nivå. Karaktärerna känns levande och äkta. Skådespelarinsatserna i kombination med det välskrivna manuset gör “Christy” till ett mycket starkt och sevärt arbetarklassdrama. 

Med “Christy” sällar sig Brendan Canty till namn som Andrea Arnold, Ken Loach, och Stephen Frears. Regissörer från de brittiska öarna som gjort sig kända för starka arbetarklassskildringar. Inget dåligt sällskap för en långfilmsdebuterade musikvideoregissör. 

Jon Andersson