En poet

”En poet”, är trots viss spretighet, en väl genomförd dramakomedi om konst, klass och familjerelationer. Det tycker Jon Andersson som sett den colombianske manusförfattaren och regissören Simón Mesa Sotos ”En poet”, med svensk premiär i helgen. 

Oscar (Ubeimar Rios) är en riktig loser. Han är arbetslös, bor hemma hos sin mamma och drömmer om att lyckas som poet. Att det var åratal sedan hans senaste diktsamling publicerades verkar inte bekymra honom. I stället för att skriva nya dikter ägnar han det mesta av sin tid åt att dricka alkohol och hänga i det lokala poesisällskapets lokaler. När Oscar träffar den lovande unga poeten Yurlady (Rebeca Andrade), efter att motvilligt ha hoppat in som lärare, ser han möjligheten att fostra en ny talang på poesihimlen. 

Svart komedi

Den colombianske manusförfattaren och regissören Simón Mesa Sotos ”En poet” är en svart komedi om vad en människa är villig att göra för konsten och poesin. Men det är också en historia om klass. Yurlady kommer från ett mindre bemedlat område och blir direkt uppmanad av medlemmarna i poesisällskapet att skriva om de svåra sociala förhållandena i området där hon bor. Detta trots att hon helst vill skriva om andra och mer lättsamma saker. 

Poesisällskapet ser till att göra ett tv-inslag om den nya ”autentiska poeten” från det utsatta området. De får till och med hjälp med marknadsföring och finansiering av den nederländska ambassaden. Yurlady är tveksam till det hela men övertalas av sin fattiga familj. De ser det som en möjlighet att tjäna pengar. När en skandal uppdagas i anslutning till den årliga poesifestivalen ställs allt på sin spets.

Medelklassperspektiv

Det är i mötet mellan Oscar och hans poetvänners medelklassperspektiv och Yurladys arbetarklassbakgrund som filmen blir mest intressant. Budskapet är tydligt. Vi släpper gärna fram unga talanger från mindre bemedlade områden, men då vill vi att de ska ha något viktigt att berätta. Det räcker inte med att det är bra poesi. Det måste också beröra de svåra social förhållanden som dessa talanger kommer ifrån. 

Bekantskapen med Yurlady gör också att Oscar börjar reflektera över relationen med sin egen dotter, som är i ungefär samma ålder. En relation som är allt annat än god. Det är där i förhållandet mellan Oscar och dottern som filmen hittar sin känslomässiga grund. 

”En poet”, är trots viss spretighet, en väl genomförd dramakomedi om konst, klass och familjerelationer. Ubeimar Rios är ett fynd i rollen som den patetiska Oscar. Något som ytterligare bidrar till att göra ”En poet” till en mycket sevärd film. 

Jon Andersson