Nürnberg
Betyg: 3/5
Film ”Nürnberg” är en välgjord film om ett mörkt kapitel i världshistorien. En stor del av behållningen med filmen är Russell Crowes insats i rollen som nazistledaren Hermann Göring. Det tycker Jon Andersson som sett James Vanderbilts film, med svensk premiär i helgen.
Det är den 9 maj 1945 och vi befinner oss vid en landsväg i närheten av Salzburg i Österrike. En grupp amerikanska soldater närmar sig en bil som stannat på vägen med dragna vapen. Ut kliver Hermann Göring, Tysklands riksmarskalk och en av Adolf Hitlers närmaste män. Han meddelar att han ger upp och överlämnar sig till de allierade styrkorna. Det är inledningen i James Vanderbilts ”Nürnberg”, med svensk premiär i helgen.
Undersöks av psykiatriker
Våren 1945 var Göring högst i rang av de överlevande nazistledarna och skulle bli huvudpersonen i de berömda Nürnbergrättegångarna, där de allierade segermakterna ställde de mest framträdande nazisterna inför rätta. Rättegångarna har skildrats på film flera gånger tidigare, bland annat i ”Dom i Nürnberg” (1961) med Spencer Tracy och i tv-filmen ”Nürnberg” (2000) med Alec Baldwin och Brian Cox. Vanderbilts film tar dock upp en ny aspekt av rättegångarna som varit relativt okänd fram tills alldeles nyligen.
I väntan på att de allierade skulle bestämma vad de skulle göra med de tillfångatagna nazisterna (det var inte alls givet att det ens skulle bli en rättegång) satt de inspärrade i ett gammalt hotell i Luxemburg. Där bestämdes det att Göring och de andra nazistledarna skulle undersökas av en psykiatriker. Målet var att försöka att reda ut vad det var som gjorde att Göring och hans kumpaner kunde begå sådana fasansfulla brott.
Baserad på bok
Uppdraget att göra de psykiatriska undersökningarna tillföll armépsykiatrikern Douglas Kelley. Något som beskrivs närmare i boken ”The Nazi and the Psychiatrist” av journalisten Jack El-Hai och som filmen delvis är baserad på.
En stor del av filmen ägnas åt Görings och Kelleys möten. Något som gör att filmen skiljer sig från tidigare filmer om Nürnbergrättegångarna. Kelley slår snart fast att Göring är högst intelligent men att han drivs av en narcissistisk personlighet. Samtidigt som Kelley hjälper de allierade att förbereda rättegångarna genom att berätta om Görings personlighetsdrag planerar han att använda sina anteckningar för att skriva en bok om nazistledaren. Något han också senare gjorde.
Crowe gör lysande insats
En stor del av behållningen med filmen är Russell Crowe i rollen som Göring. Den australiensiska skådespelaren gör en lysande insats som nazistledaren. En prestation som förstärks av att Crowe faktiskt pratar tyska under en stor del av filmen. Över huvud taget känns Crowes rolltolkning autentisk, alltifrån den bastanta kroppshållningen och den självsäkra attityden till hans tyska.
Övriga skådespelarinsatser är också av hög kvalitet. Rami Malek är bra som den självsäkre och intensiva Douglas Kelley. Detsamma gäller för Leo Woodall som amerikansk-tysk översättare, John Slattery som fängelsedirektör och Michael Shannon som den amerikanske åklagaren Robert Jackson. Lägg där till Richard E. Grant i en fin liten biroll som Jacksons motsvarighet på den brittiska sidan.
Många Hollywoodklichéer
Miljöerna kring fängelset och rättssalen i Nürnberg, där största delen av filmen utspelas, känns autentiska och som ofta är fallet med välgjorda historiska filmer får man känslan av att befinna sig på plats när historia sker. Vanderbilt, som också skrivit filmens manus, lyckas göra ”Nürnberg” till en spännande film och inte någon tråkig historielektion. Och även om filmen framför allt utspelas i olika rum där män pratar med varandra saknas inte känslomässiga ögonblick. Allra tydligast under rättegången då åskådarna får se de fruktansvärda bilderna från koncentrationslägren för första gången.
Min enda invändning är att filmen tyvärr innehåller lite för många Hollywoodklichéer. I filmen spelar Kelley en avgörande roll under rättegången genom att ge åklagarna information om Görings psyke. I verkligheten åkte Kelley hem till USA innan processen mot nazistledarna var slut och hans insats med att hjälpa åklagarna under den första tiden i Nürnberg är överdriven i filmen. Hur rättegången förbereddes och hur man gick tillväga för att överlista Göring känns väldigt förenklat. Att Woodalls karaktär ”Howie” Triest, som visar sig vara av judiskt ursprung, blir den som får personifiera alla judars lidande under förintelsen blir också lite övertydligt även om Triest funnits i verkligheten och mycket av det som berättas om honom i filmen faktiskt hänt.
Trots Hollywoodklichéer är dock ”Nürnberg” en sevärd film om ett mörkt kapitel i världshistorien. Inte minst tack vare Russell Crowes utmärkta gestaltning av Hermann Göring.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
