Modern ”Cykeltjuven” och fadersdrama festivalhöjdpunkter

Film Jon Andersson väljer ut ett antal guldkorn från Stockholms filmfestival som avslutas i helgen.

Father 

Vinnaren av festivalens finaste pris, Bronshästen för bästa film, är en berörande film om en förälders värsta mardröm. Med hjälp av långa tagningar och en imponerande prestation av Milan Ondrik i huvudrollen som den förtvivlade småbarnspappan Michal lyckas den förmedla den ångest och förtvivlan som huvudpersonen upplever. Att berätta vad som exakt händer i filmen är att avslöja för mycket. Det kanske räcker med att konstatera att Slovakiens Oscarsbidrag är ett välgjort drama som berör på djupet. Oscar nästa?

Sound of Falling 

Den tyska regissören Mascha Schilinski vann jurypriset i Cannes för denna filmpoetiska pärla. I fredags belönades Schilinski även med priset för bästa regi på Stockholms filmfestival. Filmen handlar om fyra flickor i fyra olika generationer som växer upp på en och samma gård i norra Tyskland. Men egentligen är det inte handlingen som är det viktigaste i filmen. Schilinski lyckas på ett imponerande sätt skapa ett visuellt äventyr, med gården som bas. ”Sound of Falling” är filmkonst på hög nivå.  

Lucky Lu

En modern version av ”Cykeltjuven” där vi får följa matbudscyklisten Lu under några stressiga dygn. Precis när Lus familj är på väg från Kina för att flytta till honom i New York sker flera bakslag på kort tid. Lus cykel blir stulen, vilket innebär att han blir av med sitt jobb som matbud. Dessutom visar det sig att han blivit blåst när det gäller det hyreskontrakt han betalat handpenning för. Lloyd Lee Chois långfilmsdebut är en gripande film om kampen för att överleva och sätta mat på bordet åt sin familj. 

Ky Nam Inn 

Den romantiska dramafilmen har beskrivits som en vietnamesisk version av ”In the Mood for Love” (2000). Fullt så bra är den inte. Det finns dock en hel del med ”Ky Nam Inn” som påminner om Wong Kar-wais mästerverk. Det gäller såväl handlingen som det visuella. Filmen utspelar sig i en hyreslänga i Saigon på 1980-talet dit den nordvietnamesiska skribenten Khang (Lien Binh Phat) flyttar. Där träffar han grannen och änkan Ky Nam (Do Thi Hai Yen) och tycke uppstår. ”Ky Nam Inn” är en mycket vacker film. Inte minst tack vare de fina färgerna. Storyn håller dock inte riktigt samma klass.

Sorry, Baby 

Eva Victors film om att läka efter ett övergrepp är en minst sagt imponerande regidebut om att hela efter ett övergrepp. Victor, som också spelar huvudrollen och skrivit manus, lyckas med små medel förmedla historien om huvudkaraktären Agnes läkningsprocess och att bra saker i livet successivt kan hjälpa en att må bättre. Som att adoptera en hemlös katt, att bli bjuden på en macka vid en parkeringsplats eller att bli tröstad av bästa kompisen Lydie, fantastiskt gestaltad av Naomi Ackie. Victor visar också på humorns kraft för att kunna ta sig vidare i livet. Något som gör att filmen mitt i det tunga och tragiska stundtals är riktigt rolig. Läs mer om filmen som hade biopremiär i fredags här. 

Miroirs nr 3 : En båt på oceanen

Christian Petzold gjorde en av förra årets bästa filmer med dramakomedin ”Röd himmel”.  Hans nya film ”Miroirs nr 3 : En båt på oceanen”, om en kvinna som tas om hand av en familj efter att ha överlevt en bilolycka, är inte riktigt lika bra. Petzold visar dock än en gång att han är bra på skildra människor av kött och blod, även om storyn är lite ojämn. Petzoldfavoriterna Paula Beer, Matthias Brandt och Enno Trebs är som vanligt mycket bra. 

Eagles of the Republic

”Eagles of the Republic” är den tredje delen i den svenske regissören Tarik Salehs så kallade Kairo-trilogi. I den första delen ”The Nile Hilton Incident” (2017) skildrades korruptionen inom Kairos polis och ”Boy from Heaven” (2022) handlade om maktstrukturerna inom den sunnimuslimska eliten på Al-Azharuniversitetet i Kairo. Den här gången har turen kommit till militären och den politiska eliten i Egypten. I centrum står den bejublade egyptiske skådespelaren George Fahmy som hamnar i en obekväm sits då han tvingas acceptera huvudrollen i en film om Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi. Huvudrollen är lysande gestaltad av Salehfavoriten Fares Fares. En av få svenska skådespelare som har en förmåga att totalt transformera sig för en roll. Saleh lyckas bra med att förvalta arvet från idolen John le Carré genom att skapa en spännande spionthriller med många vändningar. Ni kan läsa mer om ”Eagles of the Republic”, som hade biopremiär i fredags här. 

No Other Choice 

Park Chan-wook är tillsammans med Bong Joon Ho den förmodligen tydligaste företrädaren för den sydkoreanska filmvåg som bidragit med några av de allra bästa filmerna under 2000-talet. Den koreanska regissören har imponerat med filmer som ”Oldboy” (2003), ”The Handmaiden” (2016) och ”Decision to Leave” (2022). Därför är förväntningarna höga på hans nya film ”No other choice”. Filmen som varit en av de mest högprofilerade under festivalen handlar om familjefadern Man-soo som tar till minst sagt drastiska metoder för att skaffa ett nytt jobb när han blir arbetslös. ”No Other Choice” innehåller en del intressanta idéer och är definitivt sevärd, även om den inte riktigt kommer upp i samma nivå som de bästa av den koreanske regissörens tidigare filmer.  

Jon Andersson