Tre väninnor
Betyg: 4/5
Film Filmens styrka är att den berättar om relationer som de faktiskt är. Det skriver Jon Andersson som sett det franska relationsdramat ”Tre väninnor”, med premiär i helgen.
Joan (India Hair), Rebecca (Sara Forestier) och Alice (Camille Cottin) är bästa vänner. Alla har kärleksproblem på olika sätt. Joan är osäker på om hon fortfarande är kär i sin man och funderar på att ta ut skilsmässa. Rebecca har en affär med en hemlig gift man. Alice har aldrig älskat sin man, men är nöjd med det. Förutsättningarna för de tre huvudpersonerna i Emmanuel Mourets nya relationsdrama ”Tre väninnor” är komplicerade som de är. Men det ska snart visa sig bli ännu värre.
När Joan bestämmer sig för att lämna sin man får det allvarliga konsekvenser, samtidigt som vi får veta att Rebeccas älskare är ingen mindre än Alices man. När Alice ringer upp en man vars telefonnummer hon sett i en dröm blir det ännu mer komplicerat.
Komplext manus
Just det komplexa manuset skrivet av regissören och Carmen Leroi är en av filmens stora styrkor. Filmen är ungefär som en lök där det döljer sig flera lager under den ursprungliga historien. När vi tror att vi vet vad som kommer hända eller hur karaktärerna kommer att reagera så händer det något nytt som gör att handlingen vänder.
”Tre väninnor” lyckas med konststycket att berätta om människor och relationer som de faktiskt är. Är man skolad enligt en klassisk Hollywooddramaturgi, vilket jag tror att de flesta västerlänningar på ett eller annat sätt är, förväntar man sig att saker och ting ska sluta på ett visst sätt. Mouret visar att så behöver det inte alls vara. Livet är långt ifrån en Hollywoodfilm och våra motiv och känslor är ofta betydligt mer komplicerade än vad de flesta filmmakare vågar visa.
Filmens realistiska ton förstärks ytterligare av den rörliga kameran och den långa och pratiga dialogen. Karaktärerna i filmen agerar som folk är mest. Det betyder dock inte att ”Tre väninnor” är helt igenom realistisk. Det finns också ett övernaturligt inslag i filmen. Men det smyger sig in så snyggt och smidigt att man genast accepterar det som en del av filmens handling.
Karaktärer av kött och blod
Filmens kanske största styrka är på vilket sätt den lyckas skapa karaktärer av kött och blod. Joan är filmens känslomässiga mittpunkt. Hon är den som upprätthåller en sorts moralisk kompass i kontrast till hennes två mer opålitliga väninnor. Alice står för det rationella och pragmatiska synsättet medan Rebecca känns mer vilsen. Alla tre är mycket bra gestaltade av skådespelarna India Hair, Camille Cottin och Sara Forestier.
Men även bikaraktärerna känns äkta och levande. Joans man Victor (Vincent Macaigne) och hennes lärarkollega Thomas (Damien Bonnard) är både viktiga för historien och lyckas bidra med ett känslomässigt djup, trots att deras tid på bioduken är begränsad.
”Tre väninnor” är kort och gott och en mycket väl berättad film om relationer. Den enda risken jag ser är att filmen med sin lågmälda framtoning försvinner under radarn och inte får den publik den förtjänar. Det vore synd. ”Tre väninnor” är nämligen en av årets bästa relationsdramer så här långt. Jag hoppas att fler ska få möjlighet att upptäcka det. Det är den värd.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
