Drömmar
Betyg: 4/5
Film “Drömmar”, som vann Gudbjörnen i Berlin, är en välspelad och skickligt berättad film om hur det är att vara förälskad för första gången. Jon Andersson ger ett högt betyg till den norska filmen, som har svensk premiär i helgen.
Hur är det egentligen att bli förälskad för första gången? För de som har glömt kommer en påminnelse med filmen “Drömmar”, som har svensk premiär i helgen.
Blir förälskad i lärare
I filmen får vi följa 17-åriga Johanne (Ella Øverbye) som blir förälskad i sin nya fransklärare Johanna (Selome Emnetu). Plötsligt upptar lärarinnan i stort sett hela Johannes tankeverksamhet. Hon beundrar hennes sätt att vara, hennes kläder och gör allt för att vara henne nära.
17-åringen blir överväldigad av de starka känslorna och bestämmer sig för att skriva ned vad hon känner. När Johannes mormor och mamma får läsa vad hon skrivit öppnar det upp en diskussion både om chockerande element i texten men också om dess litterära kvaliteter. De båda kvinnorna kommer på sig själva med att ställa två motsägelsefulla frågor till varandra på samma gång: Har Johanne utsatts för ett övergrepp och skulle de försöka uppmuntra henne att ge ut texten som bok?
”Drömmar” är den sista delen i den norske regissören Dag Johan Haugerud så kallade Oslotrilogi. Den första filmen -”Sex” – kom ut förra året och del två – ”Kärlek”- hade premiär tidigare i år. Filmerna är helt fristående från varandra men utspelar sig alla i Oslo och innehåller liknande tematik.
De två första filmerna handlar om vuxna människor och deras kärleksrelationer. Det är långsamt berättat och filmerna är i huvudsak uppbyggda kring långa dialogpartier, vilket gör att det ibland känns lite som filmad teater.
Briljant grepp
”Drömmar”, som vann Guldbjörnen på Berlins filmfestival i våras, skiljer sig dock lite åt från de andra filmerna. Dialogen är viktig, men filmen drivs framför allt framåt av Johannes berättarröst. Det gör att det dröjer innan vi i biopubliken får veta vad det var som hände mellan Johanne och Johanna. Vi får tålmodigt lyssna på hennes berättelse medan mer och mer avslöjas om kärlekshistorien. Ungefär som en detektivroman. Det är ett briljant grepp.
Det finns mycket annat att gilla med filmen också. Haugerud är, när han är som bäst, mästare på att skapa levande och naturlig dialog. I ”Drömmar” tänker jag framför allt på scenerna mellan Johannes mamma och mormor, då de går på skogspromenader och diskuterar Johannes text. Dialogen känns äkta och levereras med precision av Anne Marit Jacobsen som mormodern och Ane Dahl Torp som mamman. Det är också snyggt filmat då kameran följer de båda kvinnorna genom skogen, ibland på avstånd ibland lite närmare, vilket ytterligare bidrar till scenernas autenticitet.
Även om det mesta är väldigt väl utfört har filmen sina skönhetsfläckar. Precis som i de två andra filmerna i trilogin blir dialogen ibland lite för lång och tappar fokus. Slutet blir också lite av en besvikelse då det som “avslöjas” kanske inte är så stort och omvälvande som man först tror.
”Drömmar”är dock på det stora hela en mycket fin film om en tonårsförälskelse, som dessutom är berättad på ett annorlunda sätt. Det gör den till en av de mest sevärda filmerna på bio just nu.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
