Sydkorea I dag hålls presidentval i Sydkorea. Att valet överhuvudtaget äger rum ses som en seger för demokratin och visar på kraften i den folkliga mobiliseringen i landet, inte minst den fackliga.
I mars 2022 vann den konservativa Yoon Suk-yeol presidentvalet med minsta möjliga marginal. Missnöjet mot honom blossade upp nästan omedelbart. Det handlade om en stagnerande ekonomi, snabbt stigande matpriser och skandaler kring presidentens hustru. Den senare anklagades bland annat för att ha förfalskat sina akademiska meriter för att få ett toppjobb.
Folklig mobilisering
I april 2024 vann så det Demokratiska partiet, ett liberalt oppositionsparti, parlamentsvalet. Det förändrade i ett slag presidentens politiska manöverutrymme. Den nya majoriteten i parlamentet lade systematiskt in sitt veto mot presidentens politiska förslag och förvandlade honom till en ”lame duck”. Situationen fick ett dramatiskt slut i december samma år när presidenten plötsligt införde undantagstillstånd och militärlagar. Hans plan var att stänga parlamentet, gripa ledande oppositionella och ta kontroll över medierna. Officiellt hävdade han att parlamentet hade blivit alltför vänligt inställt till Nordkorea. Han pekade också specifikt ut den fackliga organisationen KCTU:s aktioner som en av orsakerna till att landet hotades av ”kaos”.
Presidentens tal följdes av en blixtsnabb folklig mobilisering, tack vare en facklig manifestation som redan pågick utanför parlamentet. Det var kontraktsanställda varvsarbetare som protesterade mot försämrade villkor och deras aktioner samlade snart betydligt fler. Hyewon Chong, internationell sekreterare på Metallförbundet inom KCTU, berättar hur det gick till:
– Vi använde våra digitala system. På kvällen den 3 december blippade min mobil oupphörligt och det strömmade in sms med uppmaningar om att samlas utanför parlamentsbyggnaden.
Även parlamentsledamöterna slöt upp och kunde snabbt fatta beslut om att häva undantagstillståndet.
– Utanför själva byggnaden fanns också landets säkerhetsstyrkor, men tusentals fackligt aktiva använde sina mobilkameror för att dokumentera deras agerande. Det förhindrade allt övervåld.
Protesterna fortsatte
Trots att undantagstillståndet var hävt fortsatte protesterna och kraven på att Yoon Suk-yeol skulle avsättas. Gatorna fylldes av demonstranter. På flera industrier gick arbetarna ut i strejk. På Hyundais bilfabriker strejkade över 40 000 anställda och på General Motors 10 000, medan krafter kring konservativa Folkets Maktparti (FM) mobiliserade till försvar för presidenten. Parlamentet röstade om att åtala honom. I en första omgång uppnåddes inte den kvalificerade majoritet som enligt konstitutionen krävs för ett sådant beslut, eftersom ledamöterna för FM lade ner sina röster. Först när frågan behandlades en andra gång i parlamentet uppnåddes tillräcklig majoritet och presidenten placerades i husarrest.
Suk-yeol vägrade först att lämna sin post, men blev tvungen att ge vika när han avsattes i en riksrättsprocess. Domen innebar att ett nytt presidentval måste hållas inom 30 dagar och det är bakgrunden till det stundande valet i morgon, tisdagen den 3 juni.
Progressiva rörelser runt om i världen ser det folkliga försvaret av demokratin i Sydkorea som en framgång. I östra Asien existerar bara tre länder med fungerande demokratier; Sydkorea, Taiwan och Japan. Vad som sker i dessa stater är inte bara avgörande för länderna själva, utan också för försvaret av demokratin på en global nivå
Likhet med Taiwan
Särskilt mellan Sydkorea och Taiwan finns det intressanta paralleller. Båda länderna var under en lång period USA-stödda militärdiktaturer, men under 1980- och 1990-talen växte det folkliga motståndet. I Sydkorea spelade en ny facklig rörelse en avgörande roll i kampen mot diktaturen. Även i Taiwan var den fackliga rörelsen viktig, även om den inte spelade samma roll som i Sydkorea.
– Det är också förklaringen till att den fackliga rörelsen agerade med sådan ilska när demokratin hotades ännu en gång. För trettio och fyrtio år sedan gjorde de enorma uppoffringar och slet hårt för att demokratisera landet. Den erfarenheten sitter i ryggmärgen, säger Hyewon Chong.
En annan likhet mellan Sydkorea och Taiwan är att båda länderna är politiskt polariserade med en stark misstro mellan en konservativ höger och en fåra bestående av liberaler och vänstersinnade. I Sydkorea råder dessutom ständig konflikt mellan den fackliga rörelsen och de stora industriföretagen. Det har fått en del politiker i landet att drömma om den svenska partsmodellen. När Sydkoreas president Moon Jae-in var i Sverige 2019 träffade han dåvarande statsministern Stefan Löfven på Grand Hotell i Saltsjöbaden för att lära sig mer om den så kallade Saltsjöbadsandan.
Både Sydkorea och Taiwan är påverkade av militära spänningar. För Sydkorea handlar det om Nordkorea och för Taiwans del om relationen till Kina. Men när det gäller detta finns också en skiljelinje mellan länderna. Vad som är en position till höger och vad som är en position till vänster är snarast spegelvända.
Den numera avsatta sydkoreanska presidenten Suk-yeols påstående att parlamentet blivit vänligt inställt till Nordkorea, saknar grund. Däremot är det sant att Demokratiska partiet i högre grad än Folkets maktparti försöker hålla öppet för en viss dialog med Nordkorea, medan Folkets maktparti i princip vill frysa alla kontakter. I Taiwan är de politiska förhållandena motsatta. Där markerar det Demokratiska Progressiva Partiet sin självständighet gentemot Kina, vilket lett till vapenskrammel och skarpa reaktioner från regimen i Peking. Det konservativa Kuomintang vill tvärtom ha en mer avspänd och vänskaplig relation med Folkrepubliken.
Mats Wingborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
