Hind Rajab – rösten från Gaza
Betyg: 5/5
Film “Hind Rajab – rösten från Gaza” är omöjligt att hålla ifrån sig. Jesper Bengtsson ger högsta betyg till Kaouther Ben Hanias film, som har svensk premiär i helgen.
Den 29 januari 2024 ringer telefonen på Röda halvmånens larmcentral i Ramallah på Västbanken. Det är en flicka som ringer. Hon sitter i en bil i Gaza och blir beskjuten av israelisk militär. Hon dödas medan personalen på larmcentret talar med henne. Bilen var på väg bort från ett kvarter där invånarna fått order av den israeliska armén att evakuera.
Snart visar det sig att en femårig flicka lever och är fast i bilen. Hon heter Hind Rajab och under några timmar har hon kontakt med Omar och Rana på Röda halvmånen, medan de försöker få fram en ambulans som kan hjälpa henne.
Nödvändig
I filmen “Hind Rajab – rösten från Gaza” har den prisbelönta och Oscarsnominerade tunisiska regissören Kaouther Ben Hania tagit de autentiska ljudinspelningarna från telefonsamtalen och dramatiserat utvecklingen på Röda halvmånens larmcentral.
Det är omöjligt att hålla ifrån sig den lilla flickans röst, hennes desperation, blir nästan outhärdligt att se och höra. Och samtidigt alldeles nödvändigt.
Just nu är det vapenvila i Gaza, men varje dag dödas ändå människor. Hittills har över 70 000 människor dödats och enligt Läkare utan gränser är nästan hälften av dem barn.
Hind Rajab är ett av dem. För utgången i filmen är redan given. Internationella medier rapporterade om händelsen i realtid. Efter några timmar tystnade Hind Rajabs röst. Hon sköts till döds av israelisk militär, det vet vi idag, trots att Israel förnekar att de hade trupper på platsen just då.
Även den ambulans som till slut, efter flera timmar, lyckades ta sig fram till platsen, blev beskjuten och sjukvårdarna Yusuf al-Zeino och Ahmed al-Madhoun dödades också.
Uppmaning att inte glömma
Genom nästan hela filmen är kameraögat riktat mot de båda skådespelarna Saja Kilani, som spelar Rana, och Motaz Malhees, som spelar hennes kollega Omar. De gör en makalös prestation och det går att både och se och känna deras desperation när de inget kan göra för att undsätta den skräckslagna och ändå så levande flicka de talar med i telefon.
Deras tårar ser äkta ut, och är det nog också. Enligt regissören Kaouther Ben Hania fick de under inspelningen hela tiden göra avbrott för att gråta och kramas, för att de över huvud taget skulle stå ut.
Mot slutet av filmen finns Hind Rajabs mamma och lillebror med. De befann sig inte i bilen när den blev beskjuten, och även de hade kontakt med dottern under hela det dramatiska händelseförloppet. Mammans röst är viktig, liksom att man får se Hind Rajabs lillebror, som hon även talar om i samtalen till Röda halvmånen.
Man ser sorgen i deras ögon, men inser också att människor är kvar i Gaza. Hind Rajab går inte att rädda, men de andra. De blir som en uppmaning att inte glömma Gaza. Att inte ge upp.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
