Eddington
Betyg: 2/5
Film Ari Asters nya film håller inte samma klass som föregångarna. Det tycker Jon Andersson som sett ”Eddington”.
Ari Aster är en av de senaste årens mest intressanta amerikanska filmskapare. Aster, som både regisserar och skriver manus till sina filmer, slog igenom 2018 med ”Hereditary”. En välgjord skräckfilm om familjehemligheter. Men det var med ”Midsommar” (2019) som han fick sitt riktigt stora konstnärliga genombrott, både filmtekniskt och berättarmässigt. En nyskapande skräckfilm som lyckades med konststycket att framkalla blodisande skräck trots att den utspelas i den idylliska svenska sommaren i skarpt dagsljus. 2023 valde Aster ett helt annat spår i den nästan tre timmar långa surrealistiska ”Beau Is Afraid”. En konstnärlig fullträff med ett fantastiskt bildspråk och en mycket bra Joaquin Phoenix i huvudrollen. När Asters nya film “Eddington” nu har svensk biopremiär är förväntningarna därför skyhöga.
Utspelas under pandemin
Filmen utspelas i den fiktiva staden Eddington i New Mexico, mitt under pandemin. Eddingtons sheriff Joe Cross (Joaquin Phoenix) lever med sin neurotiska fru Louise (Emma Stone) i ett hus i staden. I huset bor också Cross svärmor Dawn (Deirdre O’Connell), som ägnar större delen av sin tid åt att hänge sig åt olika konspirationsteorier. Men Cross har en hel del att styra med även utanför hemmet. Förutom jobbet som sheriff ägnar han sig åt att bedriva en kamp mot borgmästaren Ted Garcias (Pedro Pascal) regler om lockdown och masktvång. En konflikt som till slut leder till att Cross bestämmer sig för att ställa upp i det stundande borgmästarvalet och utmana Garcia.
Mycket av det vi känner igen från Asters tidigare filmer finns här. Den nästan sömlösa klippningen där vi utan att märka det har förflyttat oss till en annan tid eller plats, de egensinniga karaktärerna som alltid befinner sig på gränsen till sammanbrott och den rastlöst rörliga kameran.
Känns halvfärdig
Tyvärr lyckas Aster inte alls få ihop alla bitar på ett sammanhållande sätt. Visst finns det en del intressanta idéer. Filmens drift med olika samhällsfenomen, som vita som protesterar för svartas rättigheter eller hur sociala medier används i valkampanjer, är stundtals lyckad. Skådespelarinsatserna är också bra. Det gäller såväl Phoenix som Emma Stone och Deirdre O’Connell i rollerna som mor och dotter.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att allt känns lite halvfärdigt. Vändningen som kommer halvvägs in i filmen är visserligen överraskande, men ganska ologisk. Vad som motiverar huvudkaraktären Joe Cross att agera som han gör känns oklart.
På det stora hela ger ”Eddington” ett rörigt och ofokuserat intryck. Det känns som att Aster vill berätta så mycket men inte lyckas få ihop allt till en helhet. Vi får hoppas att det bara är ett tillfälligt felsteg i Ari Asters annars lysande filmkarriär.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
