No Other Choice
Betyg: 3/5
Film Park Chan-wook har gjort en en helt ny take på temat “desperat och arbetslös”. Men filmen kan inte riktigt mäta sig med den koreanska regissören bästa filmer. Det tycker Jon Andersson som har sett “No Other Choice”, med svensk biopremiär på juldagen.
Vissa personer är beredda att gå över lik för att få sin vilja igenom. Man-soo (Lee Byung-hun), huvudkaraktären i Park Chan-wooks “No other choice”, är en sådan person. Bokstavligt talat. När Man-soo blir av med jobbet på ett pappersbruk rämnar tillvaron för honom. Familjen måste göra sig av med hunden och det är osäkert om de kan behålla huset och betala för dotterns dyra cellolektioner.
Drastiska metoder
När ett jobb blir ledigt på ett annat pappersbruk inser Man-soo att han måste ta till drastiska metoder om han ska bli erbjuden anställningen. För att få det eftertraktade jobbet bestämmer han sig för att helt enkelt ta livet av sina konkurrenter.
Temat om en vanlig människa som plötsligt tar till extremt våld är inte helt ovanligt för den som är bevandrad med sydkoreansk 2000-talsfilm. Regissörer som just Park Chan-wook och Bong Joon Ho har använt det flera gånger med lyckat resultat. Med tanke på det och Park Chan-wooks imponerande resumé med filmer som ”Oldboy” (2003), ”The Handmaiden” (2016) och ”Decision to Leave” (2022) var mina förväntningarna på ”No Other Choice” höga.
Annorlunda och innovativt
Och det finns mycket att gilla med “No Other Choice”. Inte minst gäller det filmens samhällskritiska element. Park Chan-wook beskriver på ett träffande sätt hur arbetet inte bara blir vårt levebröd utan hela vår identitet. Vad är vi egentligen om vi inte längre har något jobb att gå till utan i stället tvingas gå på kurser med lallande jobbcoacher? Är vi ens människor?
Trots den något orealistiska premissen, att en helt vanlig familjefar skulle ge sig ut på en mördarturné för att se till att få ett nytt jobb, innehåller filmen också en hel del realism. Den visar att det inte är så lätt att döda någon, som det ofta framställs på film. I “No Other Choice” behöver huvudpersonen Man-soo brottas med såväl sitt samvete som en hel del praktiska svårigheter för att ta ihjäl sina konkurrenter.
Något saknas
Att låta huvudkaraktären karriärplanera på detta brutala sätt är både annorlunda och innovativt. Samtidigt är det något som saknas. Skildringen av Man-soo och hans familj känns lite för ytlig och man bottnar aldrig ordentligt i karaktärerna. Att filmen är berättad i snabbt tempo med mycket dialog, gör också att översättningen inte alltid hinner med. Något som troligen leder till att man som icke-koreansktalande går miste om vissa nyanser i filmen. Stundtals känns det också som att idén är bättre än utförandet.
“No Other Choice” består av en del intressanta idéer och är definitivt sevärd. Men av ovan nämnda skäl känns den något svagare än tidigare Park Chan-wook-filmer som ”Oldboy” (2003) och ”The Handmaiden” (2016). Samtidigt lyckas den koreanska regissören med konststycket att göra en helt ny take på temat “desperat och arbetslös”. Det är definitivt värt en applåd.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
