Foto: Macall Polay/ 20th Century Studios.

Springsteen: Deliver Me from Nowhere

Betyg: 4/5

Film Filmen om inspelningen Bruce Springsteens ”Nebraska” är mer än bara en biopic om en känd rockstjärna. Det är också en film om manlig sårbarhet. Resultatet är både rörande och starkt. Det tycker Jon Andersson som har sett “Springsteen: Deliver Me from Nowhere”, med biopremiär på fredag. 

På hösten 1981 hade Bruce Springsteen precis avslutat en nästan ett år lång turné för att marknadsföra sitt nya album “The River”. De maratonlika konserterna hyllades av kritiker världen över och han fick sin första stora hitsingel med “Hungry Heart”.

Alla, inklusive fansen och skivbolaget, förväntade sig att succén skulle följas upp med ännu ett stort rockalbum. Men Springsteen vill annorlunda. I stället släppte han den akustiska “Nebraska”, inspelad på en 4-kanalsbandspelare i sovrummet i ett hus han hyrde i New Jersey. I filmen “Springsteen: Deliver Me from Nowhere”, som går upp på svenska biografer på fredag, får vi veta hur den processen gick till. 

Fångar kompromisslöshet

Jeremy Allen White, mest känd från tv-serien “The Bear”, gör en mycket stark insats som Bruce Springsteen. Han lyckas på ett imponerande sätt fånga både den artistiska integriteten och sårbarheten hos artisten. Vi som följt Bruce Springsteen genom åren vet hur kompromisslös han kan vara både när det gäller musiken och vad som ska ges ut på skiva. Inspelningen av ”Nebraska” var inget undantag. Trots att Springsteen samtidigt spelat in en mängd låtar till det album som skulle komma att bli “Born in the USA” envisades han med att han ville ge ut de lågmälda låtar han spelat in i sovrummet först. De andra låtarna fick vänta.

Jeremy Allen White gör en mycket stark insats som Bruce Springsteen. Foto: Macall Polay/ 20th Century Studios

 

Inspelningarna i sovrummet var egentligen tänkta att fungera som demos som sen skulle göras om med bandet i studion. Men Bruce blev aldrig nöjd med resultatet, utan bestämde sig för att han ville ge ut de enkla versionerna inspelade på 4-kanalsbandspelaren. Något som fick både ljudteknikerna och skivbolagsdirektörerna att slita sitt hår. Inte blev det bättre av att han krävde att skivbolaget inte fick göra någon marknadsföring eller press för albumet. Men Bruce var tydlig. Han ville inte behöva förklara något om låtarna. De skulle stå för sig själva. 

Om relationen till fadern

Förklaringen till det ligger säkert mycket i vilket djupt personligt projekt “Nebraska” var för Springsteen. Något som också är en viktig del av filmens budskap. Inte minst handlar det om den komplicerade relationen till fadern Douglas. Ett tema som behandlas i låtar som My Father’s House“, “Used Cars” och “Mansion on the Hill”. Ämnet har berörts av Springsteen både tidigare och senare i karriären. Men aldrig på ett så djuplodande sätt som på “Nebraska”.  

I tillbakablickar, filmade i svartvitt, får vi följa Bruce som barn och veta mer om relationen till fadern. Scenen när den unge Bruce tvingas gå in och hämta pappan på en bar för att han ska komma hem till familjen är rörande. Men allra bäst är en av de sista scenerna i filmen när pappan erkänner att han inte alltid betett sig så bra mot sonen. En uppriktig ursäkt för ett bristande faderskap, som är känslomässigt gripande.

En starkt bidragande orsak till att scenerna mellan far och son blir så berörande är Stephen Grahams gestaltning av Douglas Springsteen. Den brittiske skådespelaren lyckas förmedla både skörhet och värme i rollen som den långt ifrån perfekta fadern.

Stephen Graham som Douglas Springsteen och Matthew Anthony Pellicano Jr. som en ung Bruce Springsteen. Foto: Macall Polay/ 20th Century Studios.

Rörande och stark

Upplevelserna i barndomen blir också en förklaring till Bruce egna mående. Depressioner som förmodligen är framkallade av både arv och miljö. Att en stor del av filmen ägnas åt Springsteens psykiska mående gör att “Springsteen: Deliver Me from Nowhere” blir mycket mer än bara en biopic om en känd rockstjärna. Det är lika mycket en film om manlig sårbarhet. Något som alltid speglat Springsteens texter.

Det gör att filmen både ger rättvisa åt Bruce Springsteens konstnärsskap men förhoppningsvis också kan locka fler än hardcorefansen. “Springsteen: Deliver Me from Nowhere” är både rörande och stark. Det är kul att se att Bruce Springsteen levererar även på vita duken. 

Jon Andersson