Både nöjda plockare och oseriösa lycksökare när bärpriserna stiger

Bärplockarna Dagens Arenas Mats Wingborg har besökt bäruppköp runt om i landet. Plockarna är nöjda med höga kilopriset men det finns fortfarande kvar en hel del missförhållanden i branschen. 

Chitkhun Koko skrattar och säger att hon aldrig har fått en så bra dagslön. Flera dagar har hon tjänat mer än 2000 kronor. Till vardags jobbar hon som servitris i Kuala Lumpur i Malaysia. Nu är Koko och pojkvännen i Sverige för att dryga ut inkomsterna genom att plocka skogsbär och det är lönsamt. Kilopriserna på blåbär och lingon är rekordhöga. 

Fördubblat pris

Priserna på skogsbär har skjutit i höjden under sommaren. Särskilt märkbart är det på blåbären som nu under slutet av säsongen pendlar mellan 30 och 40 kronor kilot – en fördubbling jämfört med för fem år sedan. Färre anställda thailändska bärplockare och brist på blåbär både i Sverige och i flera konkurrentländer som Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ukraina har minskat tillgången och drivit upp priserna. 

Det nya läget har fått bärgrossister som Olle Svensson och Polarica att tänka om. Under många år drev de bara bärplockning med anställda plockare. Det gjorde att de kunde kontrollera arbetsvillkoren och var bären plockades, vilket samtidigt innebar att bären kunde certifieras. Nu har både Olle Svensson och Polarica bytt fot. Bristen på bär gör att de tvärtom försöker knyta till sig så många bäruppköp som möjligt.

Den kommersiella plockningen av skogsbär bedrivs både av anställda plockare och av så kallade friplockare som plockar bär på fritiden och säljer bären till bäruppköp. De två systemen är som kommunicerande kärl, vilket lett till att antalet friplockare och bäruppköp ökat. 

Nöjda med kilopriset

Från Värmland och södra Dalarna, upp genom Hälsingland och Norrlands inland finns idag ett pärlband av bäruppköp. Ofta små lokala företag som i sin tur säljer bären vidare till ett större företag eller grossist. Beroende på samarbetspartner går det att dela upp uppköpen i en handfull olika nätverk.

Under min resa genom Sverige besöker jag ett femtontal bäruppköp. Det är vid Blommor & Bärs uppköp i Söderhamn som jag träffar Chitkhun Koko från Burma. Där möter jag också plockare från Bulgarien och Ukraina. En annan stor grupp är de som inom branschen kallas för ”fri-thai”, det vill säga thailändare bosatta i Sverige som säljer bär till uppköp, till skillnad från anställda thailändska plockare som bara är tillfälligt i Sverige. 

De friplockare jag intervjuar är nöjda med kilopriset, men en del klagar på att det är svårt att hitta bär. Förskjutningen av bärplockning från anställda plockare till friplockare har samtidigt skapat nya problem. Friplockningen går under radarn. Plockarna är inte anställda och därför finns inte heller några kollektivavtal. Myndigheter som Arbetsmiljöverket är också bortkopplade.

Dålig insyn

I Dalarna och Hälsingland pratar jag med bulgariska friplockare som är knutna till en kedja av bäruppköp. Flera vågar inte sälja bär till några andra bäruppköp eftersom de då skulle kunna bli av med det boende som bäruppköpen driver. Det visar sig också att plockarna får ett betydligt lägre kilopris än vad som är genomsnittet i Sverige, men inte heller mot det har de makt att protestera.

En av dem som driver bäruppköp och ordnar boenden är en bärhandlare från Katrineholm. Han har funnits i branschen länge. För fem år sedan stötte jag på honom i Vidsel i Älvsbyn. Då hade han ordnat inkvartering åt bulgariska bärplockare i lägenheter som saknade rinnande vatten. För att kunna laga mat och tvätta sig tvingades bärplockarna att hämta vatten från en kommunal fontän på ett närbeläget torg. Bärhandlaren är fortfarande aktiv och har även i år ordnat boenden åt flera plockare, som i ett hus i Hofors, där det visserligen fanns rinnande vatten, men där överbeläggningen var extrem. Han åker också runt och samlar upp bär från bulgariska plockare i skogarna runt Ljusdal och Los i Hälsingland. En del av dem bor i skogen.

Med fortsatt höga bärpriser kommer det att bli allt enklare att locka utländska bärplockare till Sverige. Ryktet om att det går att skrapa ihop en årslön på en månad sprider sig snabbt. Men det öppnar också för oseriösa bärföretag som driver bäruppköp och som struntar i hur plockarna bor och om de låter barn delta i arbetet. Bilden är att svenska myndigheter främst följt upp villkoren för anställda plockare. Insynen i bäruppköpens verksamhet är långt sämre.

Brister i systemet

Ett annat problem har att göra med skattereglerna. Inför årets säsong har Skatteverkets rättsliga expert Pia Blank Thörnroos förklarat att om företag som driver bäruppköp rekryterar plockarna och ordnar med logi, mat och bilar riskerar plockarna att betraktas som anställda, vilket betyder att företagen blir skyldiga att betala inkomstskatt och sociala avgifter. Ett annat avgörande kriterium är om bäruppköpen förbjuder plockarna att sälja bär till andra bäruppköp. Vid en närmare inspektion skulle flera företag som driver bäruppköp anses vara arbetsgivare där plockarna är anställda. Ett sätt att göra det mindre synligt är att äga flera företag och att hyra ut boende genom ett annat företag.

Det finns samtidigt en motsatt tendens. De högre kilopriserna har lett till att allt fler boende i Sverige plockar och säljer bär. Vid bäruppköpet i Söderhamn är nästan varannan plockare en person som är bosatt på orten, men det är få yngre personer. Olle Larsson, född 1938, svänger förbi uppköpet med nästan 40 kilo bär och kvitterar ut drygt 1500 kronor. En annan man som närmar sig pensionsåldern lyfter ut fem lådor med bär, totalt 80 kilo, från sin bil. Hans hustru har också plockat en del, även om det är han som har plockat det mesta.

– Men det är hon som säljer bären. Jag har plockat i flera dagar och varje person får sälja för upp till 12 500 kronor utan att betala skatt, men om jag ger bären till henne och om hon säljer dem slipper vi skatten. Det är knappast olagligt men visar bristerna i systemet. Dessutom gäller skatten bara för dem som bor inom EU och inte för exempelvis ukrainarna som är här och plockar bär, säger mannen som vill vara anonym.

Text och foto: Mats Wingborg