Har regeringen äntligen förstått vad det innebär att vara ägare till företag? Att bedriva aktiv ägarpolitik för att nå politiska mål? När Vattenfalls vd Lars G Josefsson låg i startgroparna för att sälja elnätet för att kunna köpa brittisk kärnkraft, sa regeringen befriande nog nej. Josefssons tid är förbi.
Vi hyllar historiska hjältedåd. Men vi vågar inte ta ställning mot samtidens orättvisor. En mur delar palestinier från sina familjer. En mur delar USA från grannlandet Mexiko. En mur av kanonbåtar delar Medelhavet mellan de bemedlade och de utsatta med drömmar om ett bättre liv.
Partierna har en uppgörelse om att redovisa bidrag från företag och orga- nisationer. En utredning har föreslagit att även privatpersoner som ger mer än 20 000 kronor ska namnges. S har börjat följa förslaget - M vägrar. I stället har insamlingen exploderat sedan Reinfeldt blev ordförande.
Sammetsrevolutionen i Östeuropa 1989 - med Berlinmurens fall som den mest dramatiska händelsen - var ett uppror som kom nerifrån, som tog politiker med överraskning. Många av dem såg stabilitet som överordnat förändring. Dagens ledare verkar inte ha lärt särskilt mycket av historien.
När världsekonomin krisar vinner högern terräng. Trots att den avreglerade finanskapitalismen orsakade krisen. Så varför går vänstern tillbaka i Europa? En del av svaret är "socialdemokratiseringen" av borgerliga partier, som också sätter maktinnehavet före politiken.
Är banker till för att tjäna människor? Eller enbart för tjäna pengar på oss? De frågorna dyker upp i Knut Kainz Rogneruds bok "Det stora bankrånet". Vi lever i en hedonistisk konsumtionskultur, som bankerna hetsar oss att låna till. Men avregleringen av bankväsendet hade kunnat göras annorlunda.
Den allsvenska finalen mellan IFK Göteborg och AIK kostade samhället tre miljoner kronor. Hela kvarter fylldes av poliser för att hindra "supportrar" från att löpa amok. Våldskulturen runt fotbollsarenorna är den andra sidan av det mynt som dagligdags upprätthåller maskuliniteten.
Svenskt Näringsliv har förklarat krig inför avtalsrörelsen. I en helsides- annons i SvD basunerar organisationen ut att avtalen måste vara "anpassade till verkligheten" och att facken måste "ta ansvar". I själva verket är det direktörerna som måste anpassa sig till verkligheten.
Alliansens och Moderaternas handelsminister Ewa Björling har en blogg där hon kallar sig själv frihandelsminister, gillar lyxiga veteranbilar och har en något vidlyftig inställning till lagar och förordningar. Men det är inte därför hon borde byta jobb. Ewa Björling skulle bli en utmärkt EU-kommissionär.
Socialdemokraterna måste kännas relevanta för människor i vardagen och när de behöver samhällets stöd i form av förskolor, skolor eller transporter. Det handlar om frågor som berör storstadsväljarnas oro. Frågor som är angelägna oavsett socioekonomisk status, eftersom de handlar om trygghet.
Den amerikanska drömmen är i hög grad närvarande i USA, trots att fakta visar att den är en myt. Det är i Norden som drömmen om den sociala rörligheten kan förverkligas, även om alliansen gjort den mer sällsynt i Sverige. Mona Sahlins tal om "möjligheternas land" är träffande och angeläget.
Kära Fredrik. När jag ser dig skymta förbi på teve verkar du så sorgsen. Ja, jag vet. Jag har också sett siffrorna på arbetslöshet och socialbidrags- beroende. Men ge inte upp, valet är faktiskt inte förlorat. Du har tio månader på dig att vända misslyckandet till framgång.
Har det näst mest företagarvänliga förslaget. Är mer liberalt i integritetsfrågor än något annat parti i Sveriges riksdag. Det är inte något av de borgerliga partierna det handlar om, utan Vänsterpartiet. V har blivit mer komplext och förstått pragmatismens lov.
Nyligen skickade regeringen en remiss till lagrådet om att införa sekretess på vilka som söker statliga cheftjänster. Det är den slutliga spiken i kistan på de förhoppningar som fanns före valet 2006 om en annorlunda, öpp- nare och mindre politiserad statlig utnämningspolitik.
Det finns hardliners till höger och vänster. Sedan har vi Johan Norberg. Mannen som kastar sten i glashus med stora åthävor. Likt en Don Quijote slåss han mot väderkvarnen staten. Diskussionen om vad staten bör göra är en sak. Problemet med Norbergs kritik är att den är så enögd.
