Problematiskt att jaktpolitiken styrs av jägare

debatt I drygt 16 av de senaste 20 åren har den minister som ansvarar för jaktpolitiken själv varit jägare, i ett land där knappt tre procent av de vuxna jagar. Det är problematiskt när det gäller hänsyn till djuren som jagas, skriver Misha Istratov.

Älgjakten är i full gång, och för tusentals jaktlag är det årets höjdpunkt. I regeringskansliet har jakten haft säsong betydligt längre än så. I drygt 16 av de senaste 20 åren har den minister som ansvarar för jaktpolitiken själv varit jägare, i ett land där 2,7 procent av de vuxna jagar.

Även när ministern inte har jagat har tonen varit densamma. Anna-Caren Sätherberg (S) hälsade älgjakten välkommen i en egen video med jägarnas lyckönskan ”Skitjakt på er”, och ändrade 2022 parallellt reglerna för Viltvårdsfonden så att bidragen ska gå till organisationer som främjar ”jakt och annan viltvård”, trots att ingen jaktkritisk organisation då hade fått pengar ur fonden.

Varför skulle inte en jägare leda jaktpolitiken? Invändningen vore rimlig om uppdraget var att leda jakten. Men ministern förvaltar de vilda djuren åt alla och ska väga jaktens intressen mot naturvård, djurskydd, friluftsliv och EU-rätt.

Ett fritidsintresse är inget jäv i lagens mening. Men den som på lördagen står på pass och på måndagen ska göra den avvägningen har en dubbel roll, hur hederlig personen än är.

Jägare överrepresenterade inom makten

Jägarnas röst hörs dessutom i varje led. Förbunden har statliga uppdrag och plats i de delegationer där förvaltningen avgörs. Statsvetare vid Luleå tekniska universitet fann att nio av femton politiker i delegationerna de följde var jägare. Under min treåriga granskning av svensk jakt fann jag att naturvården ofta har två röster av upp till sjutton. Riksdagens jakt- och fiskeklubb samlar minst 17 procent av riksdagens ledamöter.

Det får följder. Eskil Erlandsson (C) blev en av arkitekterna bakom beslutet att vargstammen kunde stanna vid 170–270 djur. Sven-Erik Bucht (S) släppte 2014 inte fram miljöministerns förslag om att pausa licensjakten på varg i väntan på domstolarnas prövning.

Under Peter Kullgren (KD) upphävde Förvaltningsrätten i Luleå samtliga överklagade beslut om licensjakt på varg 2026, och hans hantering av referensvärdet för varg anmäldes till konstitutionsutskottet. I juni lovade han Jägareförbundets årsstämma att han står upp för jakten och jägarna. Sin egen skarvjakt har han visat upp i sociala medier, samtidigt som han ansvarar för hur skarven ska förvaltas.

Nu ska nästa minister skriva propositionen till en ny viltförvaltningslag som ska gälla från den 1 juli 2027. Förslaget ger lagen tre syften: att bevara viltarterna, att främja brukandet av viltet som resurs och att begränsa viltskadorna.

Djurvälfärd nämns inte en enda gång

De vilda djurens välfärd finns inte med. På utredningens 505 sidor står ordet djurvälfärd en enda gång. Lagen definierar noga vad en påskjutning är, men inte vad ”onödigt lidande” betyder. Utredningen skriver själv att viltet har ett egenvärde, men ordet når aldrig lagtexten.

I Norge, Finland, Danmark och Island omfattar djurskyddslagarna även vilda djur. I Sverige används i stället levande grävlingar när grythundar prövas, genom ett undantag som regeringen skrev in i djurskyddsförordningen 2019.

Den regering som nu bildas bör därför göra två saker.

• Ge den nya lagen ett fjärde syfte, de vilda djurens välfärd, och definiera vad onödigt lidande innebär. Regeringens eget lantbruksuniversitet kräver redan i sitt remissvar att lagen slår fast det vilda djurets egenvärde.
• Flytta ansvaret för de vilda djuren till en minister utan eget jaktintresse, gärna på miljödepartementet.

Jakt är ett intresse, men ett bland flera. De vilda djuren ska förvaltas för hela samhällets räkning, inte för det intresse som sitter närmast makten.

Misha Istratov, journalist och författare till Jägarnas Rike – en granskning i skottlinjen