Palestina 36

”Palestina 36” påminner oss om att historien har en tendens att upprepa sig. Det skriver Jon Andersson som sett den palestinska regissören  Annemarie Jacirs nya film, med svensk premiär på fredag.

Det palestinska upproret mot det brittiska kolonialstyret på 1930-talet är ett ganska bortglömt kapitel i historien. Kanske delvis för att britternas kolonialstyre sedan togs över av Israels ockupation.

Upproret tog sin början efter att Izz ad-Din al-Qassam, ledare för en militant palestinsk motståndsrörelse, dödats av britterna i november 1935. När revolten var över i mars 1939 hade över 5000 palestinier, 400 judar och 200 britter dödats. Även om upproret inte uppnådde sina mål anses det vara upprinnelsen till den palestinska frihetsrörelsen, med målet om ett fritt och självständigt Palestina.  

Om detta handlar den palestinska regissören Annemarie Jacirs nya film ”Palestina 36”, med svensk premiär på fredag. I filmen får vi följa en mängd människor som antingen är direkt involverade eller som på andra sätt påverkas av upproret. Jag kommer upprepade gånger på mig själv med att tänka att mycket liknar situationen i dag. Precis som i dag utsätts de palestinska bönderna för trakasserier av bosättare. Då skyddades bosättarna av brittiska trupper, i dag har dessa bytts ut mot soldater inom den israeliska militären. 

Stundtals berörande

Det är ett ambitiöst projekt som Jacir, som även skrivit filmens manus, försöker sig på. Det är många personer och familjer som skildras i filmen. Det handlar om såväl fattiga familjer i byarna på landsbygden som de rika och välutbildade människor i storstäderna.  Ambitionen är förmodligen att visa att det var väldigt många palestinier som påverkades av upproret och de brittiska styrkornas försök att stävja det. 

Det är visserligen stundtals berörande. Men tyvärr leder det stora persongalleriet till att karaktärerna känns lite för ytliga och schablonartade. Filmen hade helt klart vunnit på att fördjupa några av rollfigurerna. Nu känns det som att Jacir vill berätta lite för mycket på en gång.

Det betyder inte att ”Palestina 36” inte är en sevärd film. Som historielektion är den mycket värdefull. Inte minst eftersom att den påminner oss om ett enkelt faktum: att historien tenderar att upprepa sig. 

Jon Andersson