TV Komplicerade skatteupplägg och siffertrixande gör sig sällan bra i tv- eller filmdramats format. SVT-serien ”Other people’s money” är ytterligare ett bevis på det.
Att göra tv-serier och filmer om ekonomisk brottslighet är svårt. Komplicerade skatteupplägg och siffertrixande gör sig sällan bra i tv- eller filmdramats format. Det är ett ämne som passar bättre i böcker eller tidningsartiklar, då man har möjlighet att gå tillbaka och läsa om en mening flera gånger eller få sammanhang förklarade i faktarutor.
Komplicerat skatteupplägg
Det finns förstås undantag. Det kanske mest lyckade exemplet är amerikanska ”The Big Short” från 2015. En film som på ett helt lysande sätt förklarar de mekanismer som låg bakom finanskrisen 2008. För att lyckas med det använder sig filmskaparna av en hel del okonventionella metoder. Det görs genom att bryta den fjärde väggen och låta personer som inte ingår i handlingen förklara hur olika finansiella instrument fungerar eller genom att låta filmens karaktärer tala direkt till publiken. Det dansk-tyska dramat ”Other people’s money”, som har premiär på SVT på söndag, lyckas tyvärr långt ifrån lika bra som ”The Big Short”.
Serien är baserad på verkliga händelser och utgår från en stor europeisk finansskandal som uppdagades 2017. Det visade sig att banker, aktiehandlare och advokater lyckats manipulera finanssystemet i en mängd europeiska länder och få ut miljarder från statskassorna. I korthet handlade det om ett system där man med hjälp av juridiskt trixande betalar skatt och sedan ser till att få den återbetald två gånger.
I serien får vi följa två tyska skattejurister (Nils Strunk och Justus von Dohnányi) som försöker utnyttja det här systemet till fullo, för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Först går det trögt, men efter hand börjar allt fler banker visa intresse för upplägget. Samtidigt börjar två danska skattetjänstemän (Karen-Lise Mynster och David Dencik) upptäcka att något inte står rätt till, då danska storföretag får alldeles för mycket pengar tillbaka i skatt. Men tjänstemännen jobbar i motvind, då såväl Skatteverkets chef som den danska bankföreningen inte vill kännas vid problemet.
För snårigt
Seriens skapare gör ett antal tafatta försök att pedagogiskt förklara skatteupplägget genom att jämföra det med pantflaskor och barnbidrag. Det är tyvärr långt ifrån tillräckligt. Jag behöver flera gånger spola tillbaka för att förstå när det trixiga upplägget förklaras.
Intrigen är med andra ord för snårig och seriens skapare lyckas inte förklara de komplicerade uppläggen, vilket gör att jag efter hand tappar intresset. Det är möjligt att detta blir bättre i de avslutande sex avsnitten, då endast de två första funnits tillgängliga för en förhandstitt. Samtidigt finns det risk för att många tittare kommer att hinna tröttna redan efter avsnitt ett eller två.
Man önskar att seriens skapare hade vågat ta ut svängarna lite mer. Då hade det kunnat bli riktigt bra.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
