Stora skylttavlor på Drottninggatan i Stockholm gör reklam för klädkedjan H&M där en grupp coola unga modeller ser ut att njuta av livet. Men bakom kulisserna gråter de anställda. Personal behandlas som slit-och-slängvaror och får sina arbetstimmar borthyvlade – samtidigt som storägaren Stefan Persson kammar hem 5,7 miljarder i årets aktieutdelning.

Under rubriken »Personalkaoset i klädvarujätten«, rapporterar Dagens Industri (12 februari) om en »katastrofartad stämning» där H&M:s butiksanställda från hela landet berättar om en auktoritär, hierarkisk ledarstil med en tystnadskultur som leder till rädsla.

”Folk gråter i personalrum. Man står och kramar varandra inne på lagret. Alla mår jättedåligt. Tårarna bränner där hela tiden, det gör så fruktansvärt ont inombords.”

I själva verket handlar det om mänsklig resursförstöring

”Förr i tiden längtade jag till jobbet och ville inte gå hem när dagen var slut. Nu behandlar man personalen på ett vedervärdigt sätt. Vi blir klockade och kan bli utskällda inför kunder om vi är två minuter sena till kassan efter att ha varit på toaletten.”

Bakgrunden är den stora hyvling av arbetstider modekedjan varslade om i oktober för 69 butiker. Runt 1 500 anställda kan få minskad arbetstid, i extremfall ner till fem eller åtta timmar i veckan. Även de som jobbat 30 år i H&M drabbas. Omfattningen gör att LAS förbättrade regler, där hyvling ska tas efter turordning, kan sättas ur spel. Frågan kan utlösa strejk när kollektivavtalet går ut sista mars, säger Handels ordförande Linda Palmetzhofer till Dagens Arena.

H&M är på fel kurs i många avseenden.

  • Experter anser inte att det funkar att samtidigt vara bra på snabba modeväxlingar och hållbarhet.
  • Rörelsemarginalen, det vill säga skillnaden mellan inköpt och sålt, faller tungt.
  • Ägarfamiljen hålls ändå skadeslös genom att aktieutdelningen de senaste fem åren varit flera miljarder högre än vinsten. Gynnad är framförallt tidigare styrelseordförande och storägaren Stefan Persson med familj, som enbart i år får 5,7 utdelade miljarder på kontot, och sammanlagt fått 36 miljarder sedan 2016.

Att H&M är ”redo att tömma hela kassan” och försumma nödvändiga investeringar för att ägarna (framförallt Persson) ska få sitt har fått kritik: ”Nu vilar ett tungt ansvar på styrelsen som måste sluta sätta familjen Perssons intressen framför övriga aktieägares”, skriver Julia Forsberg i en kommentar i Di (27 januari).

Till detta alltså en personalpolitik långt från innebörden i begreppet HR, mänskliga resurser. I själva verket handlar det om mänsklig resursförstöring.

HR-chefen Karin Stenström försäkrar i Dagens Industri (12 februari) att ”våra medarbetare, de har varit och kommer fortsätta vara vår absolut viktigaste resurs”. Hon hänvisar till en medarbetarundersökning som belägg för god kultur, men anställda gör tummen ner. Frågorna vinklas och anonymiteten säkerställs inte, säger Peter Nilsson, Handels klubbordförande för tio H&M-butiker i Skåne till Di.

Med hyvlingen försvann lönetillägg för skyltning, produktexponering, jobb med administration. Även provisionen är borta. ”De tar ifrån oss allt. Det finns ingenting kvar”, säger en anställd. Samtidigt söker kedjan nya butiksanställda, som inte garanteras några timmar alls!

Personalpolitiken leder till lågt engagemang, vilket jag tycker märks i butikerna. Det säger sig självt att en dålig arbetsgivare tar ner tron på verksamheten hos både kunder och anställda. Lika obegripliga framstår ledorden om att ”bygga en mer välkomnande, hållbar och inkluderande bransch”.

H&M måste sluta behandla sin personal som slit- och släng-varor. Den som säger sig måna om miljö och klimat kan inte samtidigt strunta i arbetskraftens hälsa och arbetsvillkor. Hyvling är ett otyg på den svenska arbetsmarknaden som måste få ett stopp.