LEDARE De politiskt motiverade terrordåden understryker en viktig slutsats: ord och handling är sammanflätade. Just därför är naiviteten och slapphäntheten inför radikalnationalismen så farlig.

Ett globalt propagandamaskineri som gödslar högerextrema hemsidor i Sverige med resurser och sidvisningar. Detektivspår som leder till en islamofobisk tankesmedja i USA, ryska desinformationsfabriker – med en rysk-ukrainsk bilfirma i Berlin som finansiell tvättmaskin.

Innehållet i New York Times vindlande reportage om hur svenska hemsidor med rasistisk och radikalnationalistisk profil backas upp av internationella intressen liknar en välsnickrad thriller på Netflix. Nationalismens globala strategi – att göra Sverige till ett slagfält för en rasistisk offensiv – visar på en accelererande förskjutning av rasistiskt tankegods. Genom uppumpade annonsintäkter och sidvisningar har extrema åsikter gått från marginal till mittfåra. Något som får spridning, väcker debatt.

Avslöjandet om troll- och hatfabrikernas tentakler publicerades samma dag som terrorattacken mot en moské i norska Bærum, utfört av en 21-åring som hyllat nazistiska våldsdåd. I början av augusti mördades 24 personer i El Paso, Texas, av en beväpnad man som publicerat ett manifest om vit överhöghet. Händelserna har fått säkerhetspolisen i både Norge och Sverige att varna för ytterligare, upptrappat våld.

I slutändan har den rasistiska ideologin och dess rörelser bara en naturlig slutpunkt: våldet och terrorn.

De politiskt motiverade dåden understryker en viktig slutsats: ord och handling är sammanflätade. När Donald Trump uppmanar fyra kvinnliga kongressledamöter att ”åka tillbaka till sina egna länder” stället för att kritisera USA slår han mot en djupt rasistisk klangbotten. Formuleringarna har betydelse, får återverkan.

Att New York Times, genom analyser av mer än 12 miljoner länkar från 18 000 domäner, pekar ut fyra svenska hemsidor är en varningssignal. Lögnerna, åsikterna och hatet som smattras ut via de rasistiska och radikalnationalistiska nyhetskanalerna blir till våldets bränsle. Triggar, uppmuntrar.

Den rasistiska åsiktsfabrikens internationella kopplingar visar också på hur rörelserna och individerna värdesätter den långsiktiga opinionsbildningen. Strategin har, ofta öppet, lånats av den socialistiske teoretikern Antonio Gramsci. Hans idé om hegemoni, ett samhällets överideologi, ringar in kampen om det kulturella klimatet som centralt i politikens utövning.

Att vinna slaget om kulturen och samhällets ideologiska ringhörn handlar inte om dagspolitikens snäva horisont. För nationalismen och rasismen är det viktigare att projicera en, för att låna Zygmunt Baumans tankefigur, retrotopi – en förvriden framtidsdröm som lånar det förflutnas garderob och språk. Genom att rikta in sig på den långsiktiga debatten är målet att, steg för steg, ta över berättelsen om hela samhället.

Kampen om hegemonin syftar därmed till att förflytta samtalet om makt, intressen och motsättningar. I sin renaste form: vilka som får och inte får vara här. Just därför är naiviteten och slapphäntheten inför radikalnationalismen så farlig. Lämnas den oemotsagd, ignoreras dess sprängkraft, kostar den människoliv. I slutändan har den rasistiska ideologin och dess rörelser nämligen bara en naturlig slutpunkt: våldet och terrorn.