Det är dagar av sorg. Sorg för alla oss som slåss för att journalistiken inte ska pressas till att härma webbens alla förenklingar och fördomar.
Och så publicerar Aftonbladet en illa underbyggd, insinuant skitartikel, som den israeliska regeringen får för sig är antisemitism, och som gör att man hotar den svenska regeringen och diskriminerar svenska journalister, vilket i sin tur gör ansvarige utgivaren Jan Helin till pressfrihetens riddare, trots att han misskött sitt jobb, vilket är extra sorgligt.
Det är dagar av sorg också för Israels vänner, de som i åratal sagt att Israel i alla fall är en demokrati, men det är tydligen en demokrati som inte omfattar yttrande- och tryckfrihet, och vars regering inte insett att letar man yttre fiender så mycket att man ser antisemitism lite varstans, motarbetar man och drar man ett löjets skimmer över kampen mot den verkliga antisemitismen, vilket är särskilt sorgligt.
Den ende vinnaren i detta slagsmål mellan idel förlorare är Carl Bildt. Man kan säga mycket om honom, men han har i alla fall hittills hållit huvudet kallt.
BE
