Moderaternas försöker radera sitt löfte från 2006 om att bekämpa "utanförskapet" ur den politiska historien. Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter, maskerat bakom nya begrepp.
Politikernas hantering av järnvägstrafiken i Sverige är ett exempel på ren marknadsfundamentalism. Oviljan att se bristerna som hopar sig visar en överhängande risk för att beslutsfattarna inte kommer att inse problemen förrän en allvarlig olycka är ett faktum.
Den borgerliga politiken i Stockholm har lett till att vårdcentralerna i Rinkeby har halverat sin personalstyrka, skriver Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholms stad.
Schymans jämställdhetsfond innebär att skattemiljarder går till att subventionera lönekostnader för företag som H&M, IKEA och Axfood, skriver Josefin Brink, jämställdhetspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Rekordmånga ungdomar saknar behörighet till gymnasiet. I Stockholm har ökningen skett i stadens socialt utsatta ytterområden. Ansvarig minister, Jan Björklund, skyller på sina politiska motståndare. Men ingen har som han dominerat skolpolitiken de senaste tio åren.
Den vanligaste frågan jag får är om vi verkligen bedriver vänsterpolitik i Fagersta. Att (V) får egen majoritet i kommunen är märkligt nog. Men att få det med borgerlig politik skulle nog betecknas som ett rent mirakel, skriver Stig Henriksson, kommunalråd.
Borgerliga ledarskribenter demoniserar Vänsterpartiet och den rödgröna koalitionen genom att mana fram kommunistspöket. Men medan de rödgröna enas i en demokratisk dialog får alliansens småpartier göra kullerbyttor under Moderaternas beslut.
Sänkt skatt är inte samma sak som höjd lön och höjer inte statusen på vårt yrke. Vi måste vänta halva yrkeslivet innan vår utbildning lönar sig ekonomiskt, skriver Anna-Karin Eklund, förbundsordförande Vårdförbundet.
Vårt förslag om en fond för jämställda löner finansierad av arbetsgivarkollektivet och staten är valrörelsens enda konkreta i fråga, skriver Gudrun Schyman och Birger Östberg, riksdagskandidater Feministiskt initiativ.
När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap.
Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken.
Trots att det är olja och inte gas vi importerar från Ryssland kommer utrikespolitiken på tal när naturgas diskuteras. Vi borde i stället se naturgasens möjligheter att stärka svensk miljöexport, skriver Aleksander Gabelic, riksdagsledamot för Socialdemokraterna.
Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen.
Vårdval Stockholm har inneburit en förbättrad tillgänglighet och ökad mångfald – de farhågor som utrycktes inför att vårdvalet infördes har kommit på skam. Etableringsfriheten för vårdföretag ger ökad jämlikhet.
Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av.
