När EU:s konstitutionella ambitioner sjönk samman kom Lissabonfördraget som ersättare. Det cirkulerar nu mellan medlemsländerna för slutligt godkännande. Av en slump sammanfaller processen med Unionens nya stora politiska strid.
Jan Björklund är mycket bättre på att vara Fredrik Reinfeldt än Fredrik Reinfeldt. När folkpartiet i helgen samlades i Västerås upprepade folkpartiledaren moderaternas budskap så slaviskt och skickligt att jag när jag läste hans tal blev glad över att folkpartiledaren inte är moderatledare.
Det grälas om ifall Internet förändrar allt. Eller bara nästan allt. I det amerikanska presidentvalet för fyra år sedan försökte Howard Dean vända organisationen upp och ner i sin Internetbaserade kampanj. Framtiden handlade om nätrötter - inte gräsrötter.
Resultatet i Pennsylvania var det värsta som kunde hända - för det demokratiska partiet, för USA, för världen. Nu kan Hillary Clinton fortsätta valkampen, men fortfarande utan annan möjlighet att vinna än genom att mygla med superdelegater och trixa med de ogiltiga valen i Florida och Michigan.
Det var förstås bara en tidsfråga innan den senaste diskussionen om välfärdsarbetarnas löner, utlöst av den pågående vårdstrejken, skulle förvandlas till rop på enkla ideologiskt renläriga lösningar. Det måste vara väldigt skönt att vara höger och leva i en värld där inget problem är för komplext för att inte kunna skyllas på sossarna och lösas med privatiseringar.
De flesta torde vara överens om att sjuksköterskorna är felaktigt lönesatta. Allmänheten hyser den uppfattningen. Medierna understödjer den. Sjuksköterskornas kollegor har inget emot att deras löner uppgraderas. Och i grunden håller arbetsgivarna och politikerna med. Frågan är vem som ska betala notan.
I veckan lämnade Sören Wibe socialdemokraterna, eftersom han upplever att hans partivänner alltför mycket kröker rygg inför EU. På Dagens Arbetes debattsida kan man läsa vad en klubbordförande i Metall vill göra med EU: "Outsourca hela skiten till lämpligt låglöneland...", skriver han. Det finns uppenbarligen en längtan efter enkla lösningar på svåra problem. Hur ser då de svåra lösningarna ut?
Vetepriserna har gått upp med 130 procent på ett år. Soja med 87. Ris med 74. Korn med 31. I Egypten, Elfenbenskusten, Madagaskar, Etiopien, Filipinerna, och Indonesien har det orsakat demonstrationer, tårgas, gummikulor, poliskravaller och flera döda. På Haiti har regeringen tvingats avgå och i Thailand och Pakistan har väpnade trupper kallats in.
I måndags kväll var det dags för derby mellan Hammarby och AIK på Råsunda. Men publiktillströmningen var betydligt svagare än tidigare år. Kanske fick vi svaret på varför redan under matchen i måndags.
Tillväxten minskar. Arbetslösheten ökar. Vårpropositionen som presenterades igår är bara ett etappmål. Att enas om riktlinjer är en sak. Den verkliga dragkampen i regeringen återstår. Med andra ord är det inte så konstigt att gårdagens dokument var tunt. Samtidigt är det oroväckande. Ekonomin viker men inte mycket görs.
"Han verkar vara i god form, taggad och full av adrenalin". Nej, det handlar inte om en höjdhoppares dagsform, utan det var vad ekots Inger Arenander i går kunde rapportera från statsminister Fredrik Reinfeldts Kinabesök. Arenander kan i och för sig ha rätt i sin iakttagelse. Men frågan är väl också i vilken form den svenska politiska journalistiken är just nu.
Likt Egyptens gräshoppar kommer de i svärmar, advokaterna och lobbyisterna som invaderar politiken. Vi ser det i USA, där kongressens beslut allt mera sällan handlar om att göra nationen bättre att leva i för de många. Bakom en växande andel beslut döljs snöda företagsintressen.
När EU kommissionens ordförande Jose Manuel Barosso är på statsbesök i Turkiet i dagarna finns det en avgörande fråga. EU:s ställningstagande till turkiska Författningsdomstolens beslut att förbjuda regerande AK-partiet och tvinga statsministern och presidenten bort från politiken kan vara avgörande för demokratiutvecklingen i landet.
"Ren jävla tortyr," säger ett ögonvittne. Sedan kom den svenska befälhavaren överens med den franska att inte anmäla utan tiga. Medhjälp till brott, helt enkelt. Under några dagar kröp det fram underliga uppgifter om hur det svenska försvaret reagerat - eller rättare sagt inte gjort något alls förrän sommaren 2007.
I dag för fem år sedan fälldes Saddam Hussein-statyn utanför Palestine Hotel i Bagdad, efter att ha draperats i en amerikansk flagga. I Sverige skrev liberaler att vi som var mot kriget huggit i sten. Segern var enkel och tyrannen på flykt. Nu återstod bara att gräva fram kärnvapenfabrikerna.
