Sahlin måste ta det intellektuella initiativet
Det börjar bli allt tydligare att den konflikt som socialdemokraterna söker med regeringen handlar om hur konsekvenserna av finanskrisen ska hanteras. Inte orsakerna.
Det börjar bli allt tydligare att den konflikt som socialdemokraterna söker med regeringen handlar om hur konsekvenserna av finanskrisen ska hanteras. Inte orsakerna.
Nu har det hänt. Äntligen har konungariket Sverige efter år av mesighet sagt sitt hjärtas mening i Bryssel. Det var i fredags som statsminister Fredrik Reinfeldt röt till vid det informella stats- och regeringschefsmötet.
Det är trubbel i oppositionen. Efter den "historiska" presskonferensen med miljöpartiet gjorde Mona Sahlin en riktig pudel. Hon öppnade dörren på glänt igen och Lars Ohly satte fram snälla benet i glipan.
Det sägs ibland att historien aldrig upprepar sig. Den dåvarande borgerliga regeringen socialiserade Gota Bank för 15 år sedan. I går vad det den nuvarande borgerliga regeringens tur att bita i det sura ideologiska äpplet och förstatliga investmentbanken Carnegie.
Fredsöverenskommelsen i januari sades ha gjort slut på kriget i Kongo-Kinshasa. Men kriget mot kvinnorna fortsatte och har blivit värre, särskilt när strider på nytt blossade upp i september.
Det sägs att Barack Obamas budskap är luddigt och det må så vara. Däremot är han konsekvent. Att nu i dagarna en andra gång läsa hans bok "Att våga hoppas" får en att inse just hur konsekvent han är. Hur konsekvent han egentligen har varit ända sedan det där talet på demokraternas konvent 2004 som gav honom stjärnstatus.
Även om det är de som kommer efter oss, som ska skriva historien, var det naturligtvis historiskt när demokraten Barack Obama valdes till president efter en jordskredsseger över republikanerna
I frukostrummet på hotellet i Fredricksburg, Virginia, rullar morgonprogrammen på teven. De korta inslagen om presidentvalet får evenemanget att framstå som provinsiellt. SVT:s Aktuellt har mer bevakning om Obama och McCain än de stora kanalerna här.
Amerikanska valrörelser rymmer återkommande signalord till väljarna, som "fri marknad", "budget i balans" och "mindre stat". Den här gången låter den sortens slogans uttalade av republikanernas presidentkandidat John McCain tommare än någonsin.
Under tre decennier har fackföreningsrörelsen i USA krympt. Den fackliga anslutningsgraden har fallit. På den kooperativa restaurangen Colors på Lafayette i New York illustreras ett annat försök att bygga solidariteten nedifrån på ett fält där facket inte finns.
Barack Obamas 30 minuters TV-tal som han köpt på bästa sändningstid i de stora amerikanska TV-kanalerna kretsade kring ett antal familjer pressade ekonomiska situation just nu. Men trots den finansiella krisen fanns också en tydlig markering för en långsiktigt klimatpolitik.
Vi har i Sverige en tröttkörd hälsopolitisk debatt som egentligen inte handlar om hälsa, utan om vem som ska äga, driva och eventuellt tjäna pengar på att bota, lindra och trösta. Debatten är ideologisk, med en falang som menar att det är ovärdigt att profitera på människors sjukdom, och en falang som menar att vård och omsorg kan man visst tjäna pengar på, och att det gör att kvalitén ökar.
Mona Sahlin och Thomas Östros har tackat ja till de ännu så länge teoretiska räddningspaket för bankerna, som Anders Borg lade fram i förra veckan. Det är bra. Men var finns de mer långsiktiga s-förslagen till att förebygga nya kriser?
Alla blickar är riktade på börskurser och växande krispaket. Under tiden händer annat i skuggan. Förra veckan röstade Europaparlamentet ja till de förändringar i utstationeringsdirektivet facken önskat. Kanske finns det samband mellan finanskollapsen och vilken knapp politikerna valde i Strasbourg.
Det verkar trots allt just nu finnas ett frö till något som kan bli spännande hos de borgerliga partierna. Mötet i Varberg var i och för sig en enda gäspning om mer incitament för att få ett i högerns ögon arbetsovilligt folk att söka de jobb som nu försvinner. Däremot var den artikel som partisekreterarna publicerade i SVD delvis intressant.