Ett dystopiskt parallellsamhälle
Migrationsverket och facken måste få större mandat att agera mot oseriösa och kriminella så kallade arbetsgivare.
Migrationsverket och facken måste få större mandat att agera mot oseriösa och kriminella så kallade arbetsgivare.
Ingen ska behöva dö på sin arbetsplats. Det måste vara en grundbult på den svenska arbetsmarknaden.
I den amerikanska debatten om höjda lägstalöner finns en uppiggande tanke om att hela ekonomin tjänar på att de allra fattigaste får det bättre.
Teknikskiftet är inte ett digitalt spöke som bara låglönejobben kan rädda oss ifrån. Vi måste se framtiden som något vi...
Det är dags att återta arbetslinjens riktiga innebörd. Arbete åt alla, med skäliga löner åt alla.
Det är dags att överge sjuttio- och åttiotalets monetaristiska synsätt och se innovation som en i allra högsta grad offentlig, politisk angelägenhet.
Arbetslinjen har trängt undan frågor om hur pengar, fritid och arbete kan fördelas mer rättvist. Det är dags att återvända till dem.
Alliansen har bevisat att vi inte kan förlita oss på "trickle-down". Vi behöver en modern omfördelningspolitik.
I Sverige gäspar vi över hotet från Storebror. Det trots att hela havet har stormat i övervakningsvärlden de senaste veckorna.
Facket i Belgien bevisar att det är fullt möjligt att vända trenden med vikande medlemsantal. Så vad väntar vi på?
Visst är de europeiska ledarnas lösa utfästelser ett steg i rätt riktning. Men de måste matchas med konkreta åtgärder.
Klyftan mellan stad och land har alltid varit konfliktladdad. Men de senaste decenniernas politik har gjort den större än någonsin.
Plumpt räcker inte riktigt till för att beskriva Åsa Romsons inlägg i partiledardebatten i söndags.
Forskarkritiken mot Pisarapporterna är massiv: De är ovetenskapliga och slutsatserna saknar belägg eller är fritt svävande fluff.
Cameron har spelat ett högt spel. Och det är högst tveksamt om han klarar uppgiften. Brittiska valet kan ha varit mycket dåliga nyheter för Europa.