I förtroendemätningar får Mona Sahlin som statsministerkandidat låga siffror. I högerextrema kretsar är Sahlin den självklara måltavlan och i den politiska debatten florerar sexismen. S-företrädare menar att det är en ”Mosa Mona”-kampanj att likna vid 70- och 80-talens utbredda Palmehat. Men enligt forskare är skillnaderna stora i motviljan mot Sahlin och hennes politiska idol.
Socialminister Göran Hägglunds (KD) kömiljard skulle premiera de landsting som lyckades få bukt med vårdköerna. Men för att nå fram till de utlovade pengarna har patienter dolts och Socialstyrelsen dömer ut många av åtgärderna som kortsiktiga.
Arbetsmarknaden har fått slagsida – samtidigt som medlemmarna sviker facket växer sig arbetsgivarorganisationerna allt större. Längst har utvecklingen gått inom hotell- och restaurangbranschen. Ett krympande fack kämpar mot en direktör som uppmanar till strejkbryteri.
Den svenska vapenexporten har mer än tredubblats det senaste tio åren. Utvecklingen stöds aktivt av staten, en majoritet av de politiska partierna – och delar av fackföreningsrörelsen. Om de rödgröna vinner valet kommer vapenexporten att ses över. Frågan är om det kommer att göra någon skillnad.
Socialdemokraterna har en ny identitet – störst i ett gemensamt rödgrönt projekt – att acceptera och finna sig i. Om Socialdemokraterna likt Moderaterna växer i en regeringsledande roll efter valet är det inte ett problem. Om de rödgröna förlorar valet kommer det heta att Mona Sahlin sålt ut sitt parti till ingen nytta. Det är vinna eller försvinna, både för den rödgröna idén och för Sahlin.
