Långsamt har USA blivit sämre att leva i
Amerikansk politik känns många gånger mer levande än svensk.
Amerikansk politik känns många gånger mer levande än svensk.
Siffrorna visar på ett samhälle som inte fungerar. Ett hårdnande samhälle där människor slås ut i tidig ålder.
Vem ska rädda människor i nöd om inte myndigheterna. Är det gud?
Det tycks som att Folkpartiet hämtat sin världsbild från ytterligare en tevesåpa: Ung och bortskämd.
Krisen är så djup att IF Metall bör fortsätta vara negativa till lägre löner genom kortad arbetstid.
Politikerna måste i någon mening återta kontrollen över välfärdssektorn. Fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar är ingen mänsklig rättighet.
Migrationspolitikens Don Quijote avfärdar återigen romerna som grupp och ställer dem mot andra flyktingar.
Kapitalismen måste bli mer långsiktig för att släppa loss innovationskraften hos företagen.
Både olaglig och så kallad "legal korruption" förekommer frekvent - bara dramatiskt ökad offentlighet kan ändra på det.
Om Karin Enström inte kan svara på frågorna bör de ställas till Fredrik Reinfeldt, som måste vara informerad vid det här laget.
Det är hög tid att EU börjar sätta press på den israeliska ockupationsmakten via handeln.
Det anständiga Sverige vill sitta vid vita restaurangdukar och helst inte tänka på att de serveras av folk som bor i en skrubb ovanför krogen och får betalt i 20-lappar.
Jimmie Åkessons ambition är att SD ska bli tredje största parti nästa val. Att döma av opinionsmätningarna tycks målet inte helt orealistiskt. Skrämmande nog.
Dagens Samhälle har under chefredaktör Mats Edmans ledning blivit ett kampanjorgan för privata välfärdsföretag.
I Stockholm är allt till salu, politiken abdikerad. Ingen annanstans i Sverige har politiken så kapitulerat till förmån för marknaden.