ledare Det förslag till ny migrationspolitik som nu går ut på remiss innebär att Sverige sällar sig till länder med kortast uppehållstillstånd och där det blir svårast att få permanent uppehållstillstånd. Att så många som möjligt svarar på remissen blir avgörande för asylmottagandets framtid.

En regeringskris verkar vara avvärjd: Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att skicka ut Migrationskommitténs förslag på remiss, trots att Miljöpartiet hittills bara har kunnat tänka sig att ställa sig bakom tre av kommitténs sammanlagt 26 förslag.

Krisen kunde avvärjas genom att de två partierna har enats om att komplettera Migrationskommitténs förslag, och så småningom skicka ut även dessa kompletterande förslag på remiss.

Att förslagen skickas ut på remiss istället för att försvinna in i slutna förhandlingsrum är en stor möjlighet för alla som vill att Sverige ska föra en human, rättssäker, effektiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik att vara med och påverka. Och ett stort ansvar.

Mycket står på spel.

De kompletterande förslag som regeringen har enats om motverkar några av de mest akuta problemen i dagens asylpolitik, och några av de mer svårhanterliga konsekvenserna av Migrationskommitténs förslag.

Ett förslag är direkt kopplat till corona-krisen: de ungdomar som fått förlängt uppehållstillstånd för att kunna läsa på gymnasiet hade tidigare bara en väg till ett nytt uppehållstillstånd i Sverige: att skaffa ett varaktigt jobb (minst två år) inom sex månader. Enligt regeringens nya förslag ska tidsfristen för att få ett jobb utökas till ett år, och även jobb med ett års varaktighet ska kunna vara grund för ett uppehållstillstånd. Dessutom ska det bli möjligt att räkna även en yrkesintroduktionsanställning som ett jobb, liksom att kombinera deltidsstudier med studiestöd med arbete.

Det är rimliga förändringar med tanke på arbetsmarknadsläget, men det är tveksamt hur stor effekt de får. En stor grupp som berörs av gymnasielagen gick ut gymnasiet i våras, och många hinner avvisas från Sverige innan den nya lagen träder i kraft i juli nästa år.

Ett annat förslag handlar om att både barn och vuxna som har lång anknytning till Sverige ska kunna få ett nytt tillfälligt tillstånd trots att de inte längre har skyddsskäl, om det finns särskilt ömmande skäl för det.

Det är en rimlig, humanitär ventil. Men den ändrar inte på den huvudregel som infördes med den tillfälliga begränsningslagen 2016: att människor som får skydd i Sverige ska få tidsbegränsade tillstånd.

Ett land som vill vara bäst i Europa på integration kan inte vara sämst på att ge nyanlända trygghet.

Istället för fast mark under fötterna och ett permanent uppehållstillstånd döms skyddssökande till år av ovisshet. Så snart de fått ett tillfälligt tillstånd börjar klockan ticka ner mot nästa asylprövning. Skyddsskälen prövas inte en gång, utan flera. De som får skydd enligt FN:s flyktingkonvention får ett tillstånd som räcker i tre år. Den som får skydd som alternativt skyddsbehövande, det gäller till exempel människor som flyr undan krig som det i Syrien, får skydd i tretton månader, och sedan två år i taget.

Migrationskommittén har gjort en noggrann utredning av hur det ser ut i övriga EU. I Finland får alla, både flyktingar och alternativt skyddsbehövande, ett fyraårigt uppehållstillstånd. I Nederländerna, Belgien, Italien och Storbritannien får flyktingar uppehållstillstånd i fem år, i Frankrike i hela 10 år.

Migrationskommitténs förslag placerar Sverige på en jumboplats inom EU. Inget annat land, med undantag för Danmark, har så korta uppehållstillstånd.

Och knappt något annat land kommer att ha så hårda krav för att få ett permanent uppehållstillstånd. Det kommer inte bara att krävas kunskaper i svenska, utan också i samhällskunskap. Dessutom måste den som söker om permanent uppehållstillstånd kunna försörja sig, och kunna bevisa att hens ”förväntade levnadssätt” inte innebär några hinder för uppehållstillstånd.

Annars måste hela den kostsamma och tidskrävande asylprövningen tas om. Igen. Och igen.

Ett land som vill vara bäst i Europa på integration kan inte vara sämst på att ge nyanlända trygghet. Ett system som bygger på att hela asylprocessen ska tas om vartannat år för att mamma inte hinner lära sig tillräckligt bra svenska är uselt för integrationen. Integrationsinsatser måste avbrytas, familjen kanske till och med måste flytta tillbaka till en asylförläggning. Mental energi som behövs i på Sfi-kursen måste ägnas åt oro. Om det inte är möjligt att enas om permanenta uppehållstillstånd för den som beviljas skydd i Sverige, borde man åtminstone kunna enas om samma tidsgräns.

Vi blir klokare tillsammans. Det är insikten bakom den svenska traditionen med remissförfaranden. Den är inskriven i den svenska grundlagen, i regeringsformens sjunde kapitel 2 § heter det: “Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.”

När Migrationskommitténs förslag nu skickas ut på remiss är det alltså inte bara myndigheter som kan svara på den. Det kan även din kommun. Och ditt fackförbund. Den lokala asylgruppen, dina barns klass, fotbollsklubben eller kören. Du själv. Alla som vill att Sverige ska föra en human, rättssäker och långsiktigt hållbar migrationspolitik får en chans att yttra sig.

Regeringskansliets PM “Att svara på en remiss” ger ett antal handfasta råd.

Sammanfatta dina synpunkter. Lista dem i samma ordning som utredningen. Se till att det är tydligt vad du tycker: om du håller med utredningens förslag, eller motsätter dig förslaget. Skriv klart och lättbegripligt.

Låt regeringen få veta vad du tycker.