Regeringen Seinfeld – tre män och en kvinna som snackar om ingenting – har presenterat ett valmanifest.
Vad är politiskt förtroende? Göran Persson får frågan av Katrine Kielos i en aktuell podcastintervju. Persson svarar att det är en känsla du ska ha som politiker för att våga göra det du vill.
Men när en politiker inte längre har kontakt med folket – och förtroendet sviktar – är det lätt att tappa modet och bli feg, vänta, tveka. Därmed tappar politikern kraften, varnar Persson.
I går släppte alliansen sitt valmanifest. Perssons reflektion blev även en illustration av en borgerlighet som har tappat väljarnas förtroende och därmed tvekar. De har förvandlats från regeringen Reinfeldt till regeringen Seinfeld – tv-serien med tre män och en kvinna som snackade runt och handlade om ingenting.
Valmanifestet är nämligen tomt på såväl nyheter som politisk vilja. Det finns gott om självgodhet men inget mod att angripa ett Sverige med över 400 000 arbetslösa och en välfärd där sjuka 90-åringar ombeds välja hemtjänst i 100-sidiga kataloger.
Reinfeldt viftade i stället med det sista halmstrået: Det här var enda tillfället som väljarna får besked om vilken politik som gäller efter valet. Men även det är ett halmstrå som brister.
Alliansen samlar runt 37 procent av rösterna. Så vilka ska det dryga tredjedelsalternativet regera med? Var går den magiska gränsen för att vara en regeringsalternativ? S borde vara nära på egen hand, med samma logik.
Att borgerligheten enades var en historisk förutsättning för att besegra socialdemokratin. Idén att ett flertal partier i en parlamentarisk demokrati enas om allt innan valet är legitim, men leder även tankarna till ett tvåpartisystem.
Den historiska ordningen i Sverige är dock minst lika naturligt: Partierna presenterar sina olika valmanifest. Väljarna värderar och väljer. De vinnande partierna bildar regering och kompromissar fram en politik utifrån valresultatet.
Att alliansens valmanifest även är Moderaternas – medan de borgerliga knattepartierna tidigare har presenterat sina egna – illustrerar vilket parti som dominerar fullständigt. Flera intressanta förslag, som FP:s tredje pappamånad, har försvunnit i alliansmanifestet. Det syre som knattarna njöt av i EU-valet är slut. Såväl C som KD dansar kring spärren.
I samband med presentationen av valmanifestet lovade Reinfeldt, vilket brukar hända i valrörelser, att det är slut med skattesänkningar. Men underskatta aldrig risken för återfall. Det räcker att bläddra i manifestet för att hitta sänkt skatt på bland annat optioner, generationsskifte och arbetsgivaravgift. I bakgrunden skymtar den borgerliga fyrklöverns olika stämmobeslut med skattesänkningar på ytterligare 70-100 miljarder kronor.
Manifestets skolförslag är sämre finansierade kopior av S-politiken. Läx-rut blir kvar. Klimatsatsningarna är pinsamt små. Statliga företag som SBAB, Sveaskog och delar av Vattenfall riskerar privatisering. Och förslaget om att förlänga provanställningstiden från sex till 12 månader – vilket vore djupt problematiskt av flera skäl – borde mobilisera fackföreningsrörelsen.
Gårdagen avslutades med att Aftonbladet arrangerade valrörelsens första partiledardebatt. Reinfeldt sa att Löfven vore ovärdig som statsminister – i sig ett ovärdigt påhopp – och satsade på rekvisita som skulle följa upp presentationen av valmanifestet. Helt plötsligt rullades en lista med alliansens jobbförslag ut från Reinfeldts talarpulpet.
Aktionen med toarullen är tänkbar i ett Seinfeldavsnitt, men signalerar desperation snarare än förtroende och mod.
Bevittnade vi det mest aparta avskedsbrevet i svensk politisk historia?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
