

Strategier för stålar
LEDARE | Publicerad 2009-02-13 7 kommentarer

Bild: stock.XCHNG
Kulturpolitikens mest akuta uppgift är fattigdomsbekämpning. Konstnärers, författares och andra kulturarbetares inkomster har sjunkit till oacceptabla nivåer. Proletariseringen har pågått år efter år, även under socialdemokratisk administration. Kulturutredningen, som presenterade sina förslag i går, har inga idéer om hur tillståndet kan lösas med enkel quick-fix. Men kanske på lång sikt.
Kulturpolitiken har förfallit och förlorat status. Kulturen har i praktiken, om man räknar mot kostnadsläget, fått sjunkande bidrag i 20 år. Ska den överleva måste det fram mer pengar, en större andel av statsbudgeten.
För att lyckas behöver kulturpolitiken motivera sig på bättre sätt. Och kultursektorns röst blir starkare. Det är därför utredningen föreslår radikal centralisering i myllret av små kraftlösa myndigheter till tre starka. Urbra. Massor av välavlönade myndighetschefer kommer att protestera och säga att systemet fungerar. Tro dem inte. Det gamla har bevisligen inte levererat bättre villkor för konsten.
Men utredningen är motsägelsefull. Samtidigt vill den decentralisera politiken ut till regionerna. Mer osäkert om det kan förbättra läget. Det gäller att staten blir skarp kontrollpolis.
Förslaget till nya kulturpolitiska mål är som hämtat ur Jürgen Habermas politiska filosofi: demokrati, kommunikation och arenor öppna för alla. Även om jag saknar ett uttalat jämlikhetsperspektiv, det finns men nergrävt, och oroas starkt över avsnitt där konsten instrumentaliseras, så tror jag att utredningen har hittat rätt spår för att kulturen återigen ska kunna kännas relevant för politiken - och därmed få loss mer pengar. Ja, för det här handlar om att hitta strategier för stålar. Krasst men sant.
Utredningen tacklar sedan olika politiska påstötningar från höger på snyggt sätt. I stället för ny elitism försvarar den en bred kultursyn där både högt och lågt ryms. Önskemålen om statligt formulerad kulturkanon ersätts av ett mer dynamiskt sätt att se på kulturarv. Sponsring bör underlättas, men nyliberal marknadstro finns inte på banan. Trenden att avgiftsbelägga och låsa in information bemöts redan i målens tydliga ställningstagande för idén om en kulturell allmänning.
Jag har träffat utredningen fyra gånger under deras oförskämt korta arbetstid, eftersom jag ingått i en av referensgrupperna, och känt växande skepsis. Men måste erkänna att slutresultatet blivit riktigt bra med tanke på samtidens politiska förutsättningar. Risken är att ett svagt och konservativt departement nu sänker alla goda ansatser. Varken fattigdomsbekämpning eller kulturpolitik har någonsin varit högerns starka gren.
Per Wirtén
Ledarskribent på Dagens Arena och frilansskribent/författare

Dagens läsning...
...är definitivt Magnus Ljungkvists ifrågasättande av journalisters förhållande till rut-debatten och varför de relevanta frågorna inte ställs:"Skickliga journalister som Lena Mellin, Tomas [...]




© 2000-2010 Arenagruppen. Kontakta webbansvarig | System och utveckling: Pelle Olsson












Skrivet av Ebba Q 2009-02-13 08:00
Budgeten sinar, och kulturen och välfäörden betalar
Kulturen skulle verkligen förtjäna ett uppsving i Sverige! Att statsa på sponsring (den nuvarande kulturministerns (M) enda egna idé) skulle vara förödande för samhällskritiken och kulturens frihet. "Denna konstnär sponsras av FRA" - denna vision känns inte riktigt energigivande!
En regering som sköter statens finanser väl, skulle ha alla möjligheter att invetsera i kultur - och skulle få mångdubbelt tillbaka till skattebetalarna. men den här (M)-regeringen har lyckats vända ett stort överskott i offentliga finanser (+70 miljarder 2006) till ett gigantiskt minus (-80 miljarder i år, nästa år kanske 90-100 minus). Det är arbetslösheten man misslyckats med, det gröper ur finanserna genom att skatteintäkterna dras undan från stat och kommun. Nedskärningar i välfärdens kvalitet kommer som ett brev på posten. Det är välfärdens kärna och kulturen som är förlorare på flera sätt med denna regering. Dels för att synen på kultur är så andefattig; sponsring och organisation räcker inte som kulturpolitiskt mål! Dels för att det förödande resultatet i den ekonomiska politiken kommer att drabba kulturen! Kasta ut dem ur Rosenbad innan Sverige sjunker!
Skrivet av Lars-Olov 2009-02-13 09:04
Kulturpolitiken
Svensk kulturpolitiks grundbult är kulturpropositionen från 1974. Den gav Sverige en med Europeiska mått mätt en dyr kulturpolitik.
Inom kulturvänstern så hyllas ofta vår kulturpolitik, inte sällan av människor som lever av den.
Men jag tror inte man kan säga att 1974 års propp och efterföljande Svensk kulturpolitik skapat särskilt mycket kultur av internationell klass. I den nordiska litteraturen så är det fortfarande de Isländska sagorna som räknas högst och efter det kommer en del Danskt och Norsk och dom skapades utan inblandning av kulturpolitik och av skattemedelsförsörjda så kallade ”kulturarbetare”.
Carl Rudbeck skrev en gång att ”en bra kulturpolitik är ingen kulturpolitik”. Det var förstås ett tillspetsat uttalande men det låg en hel del sanning i det.
Att använda kulturpolitiken för att bekämpa fattigdomen som Per verkar tycka är definitivt ingen bra ide.
Skrivet av Tomas Mattsson 2009-02-13 09:36
Kulturpolitik
Kulturpolitiken borde gå ut på att reducera sträckan från födelse till centrala och lyriska insikter om livet. Jag kan känna sorg över att det kan ta ett halvt liv att komma fram till humanioran. Dessa insikter är, som allt annat, brickor på en marknad. Det skulle ju gå att allmänt lära ungdomarna ett och annat. Det är inte svårt. Men, handen på hjärtat, det sätter "marknaden" stopp för.
Skrivet av Jens Cavallin 2009-02-13 10:38
kultur, vad är det?
Per Wirtén blandar kulturbegreppet, lite troskyldigt, med konstbegreppet - vad gör vi med medierna och "kulturarvet", både fula, konstlösa och rätt nya saker och platser - för att inte tala om sporten, maten, religionen, språken, bildningen, vetenskapen, bloggarna, spelen... Men visst är det bra att konst-, medie- och bevarasakerochplatserpolitiken blir lite mer ordnad och att politiker faktiskt får bestämma, snarare än sextiofem institutionschefer - trots att kulturen skall ha fullt med buffertzoner till politiken. Och att Kulturrådet äntligen får den roll som var tänkt från början. Men utporttioneringen av pengar till regionerna, tja, formellt innebär det just att politiker får bestämma om innehållet, vilket inte ministrar får. I kommuner, landsting och regioner finns inget förbud mot ministerstyre... Och själva poängen med "den lilla kulturpolitiken" förblir nog trots allt: att "motverka kommersialismens negativa verkningar".
Skrivet av Bibban 2009-02-13 11:00
Självförsörjande
I denna turbulenta värld vi lever i med framför allt våra vilsna ungdomar utan någon känsla för plats i samhället. Att få möjligheter till någon form av teaterverksamhet uppfyller sysselsättning på bred front.
Föräldrar som inte är intresserade av ishockey el div manliga sporter.
Det fordras ett starkt engegemang från alla parter.
Trots hårt arbete på alla håll ger det en gemenskap som ej går att beskriva. Det är ett andningshål och dessutom intregerar denna verksamhet i allra högsta grad.
Som fri teatergrupp får man plocka endast småsmulor trots att höga inkomsttagare/bringare värnar om fria och lönande företag.
Detta med teater är i allra högsta grad stor besparing för samhället
Skrivet av Stig 2009-02-14 20:29
Kultur skall engagera och skapa debatt
Slå ihop verksamheter och krymp dem. Skapa nytt "Myndigheten för Tid o Rum" med en liten obyråkratisk organisation med en rejäl penningpåse. Byt ut ledningen och halva dess organisation vartannat år för att hålla uppe vitaliteten. Låt de överblivna administratörerna få rita och måla. Starta en dokusåpa "Intendenter på is"!
Försök skapa nya arenor för möten mellan människor där de kan utveckla sin skapande förmåga.
När man hittar någon skarp Beethoven typ så ge denne ett rejält apanage på 5 år. De verkliga talangerna skall ges fritt spelrum att utveckla sin "nya materia" och inte behöva hunsas av några byråkratiska krymplingar eller Salieri-typer.
Skrivet av Nemokrati 2009-02-16 20:46
Populism, antiintellektualism och kulturfientlighet
De tre ovanstående genomsyrar nu hela samhällsdebatten. På den delvis sponsrade "debattsajten" Newsmill, där hänger sig en folkpartistisk demagog åt att piska upp hatstämning via ett pöbelliknande upprop på Facebook om att lägga ner Konstfack.
Genom att ta denna "nya" teknik till hjälp passar han på att vädra unkna argument av 30-talstyp. "Vanliga, hederliga, arbetande skattebetalare" vill inte lägga en krona på den institutionen mer påstår han och säger att han har en "folkrörelse" bakom sig - med 400 medlemmar. Skulle det vara en "folkrörelse".
Ett par studenter på Konstfack har löpt amok - än sen?
Rockstjärnor har gått loss både på och utanför scenen i åratal, politiker säger "skitår", rusar iväg från riksdagen och poliser strör rasistiska tillmälen till höger och vänster.
Så vad är då detta?
Jo, man förfasar sig över slöseriet med skattepengar som graffitikonstnären nug och Anna Odell förorsakat.
Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Vad har inte Carnegieaffären kostat skattebetalarna, och de direktörer som behåller sina bonusar trots miljardpaket från staten, för att inte tala om konsultberoendet i hela myndighetssverige som via det nyliberalt inspirerade upphandlingssystemet New Public Management kostat skattebetalarna miljarder för it-system som sen visar sig inte fungera. Om 100 000 för en sanerad T-banevagn är skadegörelse och slöseri, vad är då inte det?
Det här visar att vi verkligen befinner oss tillbaka på 30-talet. Det är en tvångsupprepning av hela scenariot:
Spekulationsekonomin kraschar, massarbetslöshet, främlingsfientlighet, rasism, syndabockstänkande, klappjakt på sjuka, arbetslösa, pensionärer breder ut sig och högerextremismen är på frammarsch, sd snart med i regeringen, demokratin avskaffas med Lissabonfördraget, den personliga friheten avskaffas och storebrorsamhället införs, och nu också kulturfientlighet och krav på att konsten skall ägna sig åt "riktig" konst och inte "Entartete Kunst", dvs all konst som inte är figurativ och avbildande innanför glas och ram.
Kulturministern förfasar sig över slöseriet med skattepengar, jo, jag tackar jag, sten i glashus, säger vidare att "Graffiti är skadegörelse" och att det är upprörande att den tagit sig in på galleri.
Hur uppdaterat är det? Vi får gå tillbaka till förmodernistisk tid för att kunna matcha de undkna idealen där.
Snart kommer våldet.
Att prata om att rädda pengar till kulturen i det läget är att göra frågan för liten.
Det handlar om att rädda demokratin och människovärdet och förhindra förföljelse, folkmord och ett storskaligt världskrig.