Borg har nått vägs ände

KRÖNIKA | Publicerad 2008-12-08   2 kommentarer

Det oroväckande med regeringen Reinfeldts lilla ekonomiska krispaket i fredags är att det inte på någon punkt signalerar en omprövning av intagna positioner. Att tillfälligt återgå till tidigare a-kassereglerna? Nej. Att satsa på att bygga fler hyresrätter? Nej. Att stoppa att 76 000 långtidssjuka vid årsskiftet tvingas ställa sig i den växande kön av arbetslösa? Nej. Mini-paketet i fredags är en lite gnutta mer av det gamla, frampressat under pust och stånk.

De subventionerade arbetena i form av nystartsjobb byggs ut. Men om företagarnas orderböcker är tomma, vad hjälper det? Man borde också i fredags haft modet att ompröva de sänkningar av arbetsgivaravgifterna, som fanns med i höstbudgeten, och som i det nya läget verkligen är att slänga pengarna i sjön. Detta kostar man på sig, samtidigt som regeringen påstår sig värna om skattebetalarnas slantar, när det gäller Saabs och Volvos framtid.

Nej, det är inte någon djärv och handlingskraftig regering vi ser.  Det är en regering som motvilligt mumlar:
- Ge dem en klapp till jul, så vi får tyst på tjatet.

Riksbanken och de fyras gäng i Rosenbad är hela tiden steget efter. Riksbanken höjde reporäntan den 4 september och höstbudgeten lades fram några veckor senare, utan något synligt krismedvetande, trots att den finansiella härdsmältan då hade börjat.

Dessa grova felbedömningar når sin fulla effekt först senare nästa år, när arbetslösheten kanske kommit över tio procent. Det är de arbetslösa som då får betala för att riksbanken och finansminister Anders Borg lever i en teoretisk akademisk värld, ovanför verkligheten.

Så sent som den 15 april viftade Borg i riksdagen undan socialdemokratiskt tal om "att Sverige står inför en allvarlig nedgång, kanske en depression". Sedan dess har han förstått att det faktiskt är skarpt läge. Men Borg och regeringen har ännu inte begripit att ett nytt läge kräver en ny kurs, och att den egna ekonomiska politiken har nått vägs ände.

I helgen trädde alla kommentatorer fram som på ett snöre. Arbetsgivare och fack, professor Calmfors och konjunkturinstitutet, alla sa de:
- Det är för lite, det behövs mer.

Visst, men är det verkligen bara storleken som räknas? Vad som framför allt krävs är en fördomsfri omprövning av den gällande ekonomiska politiken. Varför kom inte det nödvändiga återtåget nu? Måste de varslade, som statsministern sagt inte behöver bli arbetslösa, först hamna på gatan? "Min uppgift är att tänka långsiktigt", sa Reinfeldt nyligen. Ska de drabbades familjer tvingas från hus och hem medan han tänker?

Björn Elmbrant

Personlig sida / arkiv

RSS Björn Elmbrant