Tysk socialdemokrati styr vänsterut

KRÖNIKA | Publicerad 2008-11-06   2 kommentarer

Både i Sverige och i Tyskland är partierna på vänsterkanten ett orosmoment för socialdemokraterna. Medan Mona Sahlin kan glädjas åt höga opinionssiffror ligger tyska SPD på runt 24 procents väljarstöd. Die Linke har 13 procent och nominerar till och med en egen presidentkandidat, skådespelaren Peter Sodann från kriminalserien Tatort.

Länge var socialdemokraterna i Tyskland det enda alternativet för vänstersinnade väljare. Maktkampen stod under efterkrigstiden mellan de två stora tyska "folkpartierna" SPD och konservativa CDU/CSU. För 25 år sedan bildades Die Grüne. I hög grad var det ett slags "utbrytning" ur socialdemokratin. I mångt och mycket en protest mot SPDs auktoritära traditioner och oförmåga att hantera freds- och miljörörelserna. Efter murens fall ombildades det gamla kommunistpartiet till PDS som emellertid förblev ett östtyskt parti med begränsat väljarstöd.

Först sedan Oskar Lafontaine hoppat av SPD och anslutit sig till vänsteraktivister och besvikna socialdemokrater som ville starta eget öppnades dörren för en fusion med PDS. I dag är Lafontaine, en gång socialdemokratins stora stjärna, länge betraktad som en ny Willy Brandt, en av ledarna för Die Linke som nu på allvar utmanar socialdemokraterna.

Gerhard Schröders politiska arv kastar fortfarande sin skugga över de tyska socialdemokraterna. Han styrde under sin andra mandatperiod åt höger. SPD förlorade under denna period i stort sett makten i alla delstater, även i de gamla starka fästena i industriregionerna väst.

Efter valet 2005 har den stora koalitionen mellan CDU och SPD snarare gynnat Angela Merkel. Även valframgångar som i Hessen har socialdemokratin schabblat bort.

I Hessen ville Andrea Ypsilantis som ledde SPD till en betydande valframgång samarbeta med vänstern för att forma en majoritet. Vilket ledde till avhopp från SPDs högerflank. CDU behöll i stället makten. SPD-ledningen under Kurt Beck gjorde frågan till en nationell angelägenhet trots att politikerna i delstaterna tidigare fått avgöra liknande spörsmål själva. I Berlin samarbetar SPD sedan länge med vänstern.

SPD har under decennier präglats av fraktionsstrider, Andrea Nahles valdes häromåret till partisekreterare men avsattes omedelbart. Kurt Beck bröt med Gerhard Schröders högerlinje, men uppnådde trots detta inga framgångar i opinionsmätningarna.

I stället blev det ännu en palatsrevolution i SPD. Utrikesminister Frank Walter-Steinmeier är partiets nästa kanslerkandidat. Och gamle Franz Münterfering gör comeback som partiledare. Gerhard Schröders gamla garde styr åter SPD. Men partiet styr nu vänsterut.

Den finansiella krisen kan sägas bekräfta Die Linkes kritik mot nyliberalismen. Men SPD har hela tiden stått för en antikapitalistisk retorik (dock inte i praktisk politik), till skillnad från i Sverige. Den socialdemokratiske finansminister Peer Steinbrück, partihögerns man, har markerat oerhört kraftfullt mot USA och nyliberalismen samt hävdat att det amerikanska imperiets dagar nu är räknande.

I praktisk politik försöker SPD åter lyfta fram statens roll i ekonomin. Och arbetarsonen Steinmeier vill inte bara ha fallskärmar för banker utan även för arbetsplatser. SPD ser uppenbarligen krisen som en historisk möjlighet att vinna tillbaka väljare som stödjer vänsterpartiet och att pressa regeringspartnern CDU.

Samtidigt är SPD fram till nästa val låst i ett regeringssamarbete och CDU är till skillnad från många andra konservativa partier också kritiskt till nyliberalismen. På vänster ytterkant söker Die Linke ytterligare slå mynt av kapitalismens nuvarande kris. Och kan säga: vad var det vi sa. SPD hoppas emellertid kunna leverera. I politiken är i det långa loppet handlingarna som räknas.

Håkan A Bengtsson

Personlig sida / arkiv

RSS Håkan A Bengtsson