Säg nej till Lissabonfördraget!

Eva-Britt Svensson (v)
Publicerad 2008-10-30   3 kommentarer

Den svenska kollektivavtalsmodellen efter Laval utmanas i grunden. Det är en inbjudan till företag att dumpa löner och villkor.  I det sammanhanget är en kritisk opinionsyttring från EU-parlamentet välkommen. Men Per Wirtén gör en höna av en fjäder när han i Dagens Arena (28/10) blåser upp vikten av en rapport som är ett villospår.

Socialdemokraten Jan Andersson har ansvarat för en icke lagstiftande rapport om kollektivavtalens ställning efter Lavaldomen. Jag vill gratulera Andersson till rapporten. Det har bidragit till att öka den viktiga debatten om domstolens makt över kollektivavtal och strejkrätt. Men rapporten kan dessvärre inte komma med ett enda förslag som kan garantera den svenska kollektivavtalsmodellen.

Min politiska grupp, vänstergruppen i EU-parlamentet, (GUE/NGL) som står till  vänster om de Europeiska socialdemokraterna (PSE), la fram ändringsförslag med innehållet att strejkrätten bör vara överordnad marknadsfriheten, och att detta bör skrivas in i ett socialt bindande protokoll till EU:s fördrag  Men detta röstades ner av en förkrossande majoritet (ändringsförslag 26, 103 ledamöter för och 415 emot).  Det ger en tydlig bild av hur de verkliga maktförhållandena ser ut.

En annan del av parlamentsrapporten handlar om att riva upp utstationeringsdirektivet och öppna för omförhandling. En sådan omförhandling är ett högt riskspel med löntagarnas rättigheter som insats. Dessutom får vi inte glömma bort att EU-kommissionen välkomnat Lavaldomen. Den menar att EG-domstolen fått balansen rätt när den slagit fast att strejkrätten är ett "hinder" för den fria marknaden, om de kommer i konflikt med varandra. Det är inte önskvärt att EU-kommissionen som lägger alla lagförslag i EU ska tillåtas arbeta fram ett reviderat förslag till utstationeringsdirektiv. Det kan gå riktigt illa.

Vad kan istället göras? Det som krävs för att stoppa social dumpning i Sverige i Lavaldomens spår är ett juridiskt giltigt skydd i fördraget. Jag vill ha ett bindande undantag i Lissabonfördraget som skyddar vår kollektivavtalsmodell. Det kommer att gå, bara den politiska viljan finns. Och ett ypperligt tillfälle finns kvar så länge Lissabonfördraget inte har godkänts av alla medlemsländer.

Sverige har liksom andra medlemsländer vetorätt vid fördragsändringar. Vårt förhandlingsläge är med andra ord urstarkt. Det finns ingen brådska med att ratificera Lissabonfördraget. Det irländska Nejet i folkomröstning gör att ratificeringeprocessen kommer att bli lång och kantig.

Så vad händer om Sverige inte får ett undantag i Lissabonfördraget?

Sverige måste anpassa sig till EG-lagstiftningen som står över nationell rätt. Det är möjligt att arbetsmarknadens parter tvingas införa ett centralistiskt lönesystem där minimilöner, och tarifflöner som skrivs in i kollektivavtalen, så som skett i Danmark. det vill säga bryta med en över 100 årig framgångsrik arbetsmarknadstradition.

Riskerna med sådan modell är försvagad utvecklingskraft, med långsiktigt negativa effekter för sysselsättning. Kanske går det än värre? Svenskt Näringsliv tycks föredra en lösning med statliga minimilöner. Då blir det med andra ord laglig rätt till social dumpning av löner.

Jag är helt enig med Per Wirten att Lavalfallet handlar om klassisk klasskamp. Lavaldomen är ett marknadskrafternas segertåg över facken och löntagarna. Mycket står på spel: strejkrätten, lika lön för lika arbete och arbetsmarknadens parters självbestämmande.

Problem uppstår om löntagarna förleds att tro att rapporten från EU-parlamentet kommer att förbättra situationen efter Lavaldomen. Det vore ett allvarligt misstag - ett villospår. Löntagarna pressas idag både från EU och den borgerliga regeringen och nu behövs facklig och politisk samling och fokusering. Jag uppmanar därför varje riksdagsledamot med hjärtat till vänster att rösta nej till Lissabonfördraget den 20 november.

Eva-Britt Svensson

EU parlamentariker för Vänsterpartiet.