Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster

Maria Wetterstrand (mp)
Publicerad 2008-09-30   3 kommentarer

Svar till Victor Bernhardtz krönika Dagens Arena 9/9

Jag är språkrör för ett feministiskt parti med i huvudsak kvinnliga medlemmar och väljare. Vi var först med varvade listor. Vi är fortfarande ensamma med en ledarskapsmodell som utmanar den patriarkala partiledarrollen och partiorganen är kvoterade.

Däremot har vi tidigare varit för tysta i feministiska frågor. Vi har varit dåliga på att prata vardagsfeminism, som lönediskriminering och att kvinnor ratas på arbetsmarknaden. Vi har inte lyckats ta platsen i svenskt mediebrus som det mest självklart feministiska partiet. Det tycker jag är synd.

De senaste åren har vi ryckt upp oss, mycket tack vare Peter Erikssons engagemang mot mäns våld mot kvinnor. Det är en av de allra viktigaste feministiska frågorna och jag har inte lagt märke till något annat parti som tagit fram egna förslag på ny våldtäktslagstiftning eller säkrat bidragen till kvinnojourerna.

Inom partiet har vi en levande diskussion, där flera olika feministiska riktningar är representerade. Vi är både liberalfeminister, queerfeminister och ekofeminister. Och vi är alla enade i analysen att makt och resurser behöver förflyttas från män som grupp till kvinnor som grupp. Mannen och framför allt bilden av Mannen har fått vara norm i politiken och samhällsplaneringen. Det är vi kritiska till.

Jämställdhetsfrågorna behöver mainstreamas inom varje politiskt område. Så arbetar vi under mandatperioden, att på samma sätt som miljö- och klimatfrågan länge genomsyrat all vår politik ska nu även feminismen göra det. Regeringens politik verkar istället genomsyras av lobbyorganisationen vita, heterosexuella, medelålders män.

Ett exempel är vår skattepolitik, som gynnar kvinnors ekonomi. Regeringens skattepolitik driver jämställdheten bakåt där kvinnor som under lång tid har dubbelarbetat och sedan blivit sjuka ska nu straffas för att männens skatt ska kunna sänkas.

Ett annat exempel är vår infrastrukturpolitik som gynnar kvinnors resande. Det är uppenbart att män tjänar på lägre bensinpriser och motorvägsbyggen medan kvinnor tjänar på utbyggd kollektivtrafik och järnvägar.

Och ett annat exempel är vår politik för att luckra upp de könsnormer som påtvingas våra barn. Idag kan enskilda förskolor gå före med genuspedagogik. Vi vill se ett strukturerat arbete, där de förskolor som lyckas ska märkas så att vårdnadshavare kan göra aktiva val.

Politiska journalister har sedan 80-talet krävt av oss att "välja sida". Vi valde sida 1985 då vi la till "de gröna" till partinamnet. Sedan dess är vi i rakt nerstående led en del av en feministisk global rörelse, kritiska till mannen som norm. Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster. Den gröna rörelsen kommer att fortsätta diskutera hur intersektionella maktstrukturer och könsroller begränsar både män och kvinnor samtidigt som vi sätter ner foten och tar ställning i de vardagsnära feministiska frågorna.

MARIA WETTERSTRAND
Språkrör Miljöpartiet de Gröna