Miljöpartiet har problem med feminismen
KRÖNIKA | Publicerad 2008-09-09 4 kommentarer
2005 ordnade miljöpartiets kongress inför valrörelsen 2006, med feminism som övergripande tema. Peter Eriksson var självkritisk och menade att feminismen glömts bort under mandatperioden som följde efter valet 2002. Nu skulle miljöpartiet "bli bäst på de feministiska frågorna".
Nu har två år gått och miljöpartiet är långt ifrån bäst. I den feministiska debatten är miljöpartiet en tyst röst. Ljud i skällan blir det mest om det råkar vara medieljus på ett våldtäktsmål i Stockholms tingsrätt eller Högsta domstolen. Då står Peter Eriksson där och är upprörd och indignerad, men strejkande underbetalda kvinnor får, som vanligt, vända sig till vänsterpartiet.
Antagligen följer Eriksson en stark övertygelse om att en förändrad våldtäktslagstiftning skulle ge fler fällande domar, men det blir väl cyniskt när feminismen i övrigt känns bortprioriterad. Partiet har fallit in i en anpassning till medielogiker, där kvinnors underordning bara kan relateras till våldtäkt och föräldraskap. Och visst är det viktiga frågor, men feminism handlar om mer än att slå in öppna dörrar.
Peter Erikssons problem ligger troligtvis allra minst hos honom själv. Han har, liksom flertalet nyckelpersoner i riksdagen och på partikansliet, den feministiska analysen klar. Miljöpartiets gräsrötter däremot är starkt allergiska mot begrepp som feminism. Det knorras om att män som grupp inte kan skuldbeläggas, att det blir vänsteranalys. Och om det är något miljöpartiet inte anses få bli är det ett vänsterparti. Gräsrötterna bollar hellre med mer neutrala och apolitiska begrepp, såsom jämlikhet och ekvivalism.
Här får Peter Eriksson problem. Han vet att feministisk politik framför allt handlar om makt, om komplicerade maktrelationer som kräver sofistikerade motåtgärder, men också att feminism uppenbarligen inte gick hem på den där kongressen för tre år sedan.
Inte heller från Maria Wetterstrand verkar Peter Eriksson ha mycket stöd för sin feministiska agenda. Om det beror på att språkrörsduon kör en "good cop-bad cop" eller att Wetterstrand helt enkelt inte delar Erikssons engagemang är svårt att avgöra, men mina pengar sätter jag tyvärr på det senare, då Wetterstrand i vanliga fall är en slagkraftig politiker. När hon diskuterar feministisk politik blir frågan snarare om miljöpartiet kanske inte ens är näst bäst.
Samtidigt arbetar partiledningen intensivt för att gräsrötterna ska falla in i fållan och ta miljöpartiet in i EU. En strid ledningen måste vinna, om en rejäl förtroendekris ska undvikas. Feminism blir en pyttefråga i jämförelse. Femprocentarna miljöpartiet är av förklarliga skäl besatta av opinionsmätningar, och att satsa på säkra kort nu, i utbyte mot ministerposter 2010, blir en enkel väg.
Att Peter Erikssons feministiska profilering inte fungerat är dock inte bara miljöpartiets eget fel. Feminismen var borta från politiken redan i valrörelsen, och har knappast gjort comeback sedan dess. Medier och partistrateger över hela det politiska fältet har ägnat de senaste tre åren åt att krama klimatfrågan, och alla partiledare som förut var feminister är idag ledare för riksdagens bästa miljöparti.
Men feminismen hör hemma på den vänstra delen av den politiska skalan. Om miljöpartiet vill vara Sverges bästa feministiska parti är det dags att välja sida.
Victor Bernhardtz
Dagens läsning...
...är definitivt Magnus Ljungkvists ifrågasättande av journalisters förhållande till rut-debatten och varför de relevanta frågorna inte ställs:"Skickliga journalister som Lena Mellin, Tomas [...]
© 2000-2010 Arenagruppen. Kontakta webbansvarig | System och utveckling: Pelle Olsson
Skrivet av Lars-Olov 2008-09-09 10:48
Det är inte Miljöpartiet som har problem här
Victor säger att ”Miljöpartiet har problem med feminismen” men stämmer det? Han säger vidare att ”feminismen hör hemma på den vänstra delen av den politiska skalan.”
Och det är givetvis det som är ett av problemen. För önskar man en kommunistisk politik så ska man givetvis rösta på Vänsterpartiet Kommunisterna och inte på Miljöpartiet. Jag vet att dom bara heter Vänsterpartiet numera men kommunister verkar dom ju fortfarande vara.
Victor kanske måste börja vänja sig vid tanken att Miljöpartiet kanske inte vill vara ett Vänsterparti helt enkelt.
Vad Victor borde göra innan han talar om för Miljöpartiet vad dom ska göra i feministfrågan är att analysera varför den Feminism som ett tag hade sånt starkt stöd (14% tror jag att det var) gjorde någon slags opinionsmässig konkurs och landade på mindre än 0,7% i valet.
En av orsakerna var ju att partiet ganska så snabbt sände ut tydliga signaler om att detta är ett vänsterparti.
Jag känner själv kvinnor som är feminister och som jobbar på företag som Ernst&Young, KPMG mfl och som tycker det är ojämlikt i arbetslivet men inte röstade dom på någon avdankad kommunist för det.
Katrine kielos skrev en ledare om att något är ruttet i Svensk feminism som handlade ”om en svensk feminism på god väg att göra sig själv meningslös” där hon bla skrev om att i ”svensk debatt anses Fredrik och Filippas uppdelning av tvätt vara en jämställdhetsfråga. Men inte att deras barnflicka helt lagligt har arbetat för mat, husrum samt 3 500 kronor i månaden. Att Emma Wiklund tvingas avgå från Lindex bolagsstyrelse är en jämställdhetsfråga. Men inte att Indiens textilindustri bygger på att unga flickor utnyttjas till slavkontrakt där hela lönen dessutom oftast går till deras blivande makars familjer.”
http://www.dagensarena.se/index.php?sid=1&pid=20&tid=100
Jag tror att katrine Kielos hade rätt där. Problemet är inte bara att Svensk feminism är vänster den är också ”Rödvinsvänster” dvs en slags över- och övre medelklassvänster. Och en sådan vänster har och kommer alltid att ha en ganska så begränsad väljarbas.
Så det är inte Miljöpartiet som har problem här utan der är den Svenska Feminism .
Skrivet av KP 2008-09-09 12:30
Spekulationer?
Victor Bernhardtz konstaterar tidigt i sin krönika att "I den feministiska debatten är miljöpartiet en tyst röst." Utifrån detta spekulerar han kring orsakerna. Problemet är att både premissen och spekulationerna är helt grundlösa. Visst, miljöpartiet har inte synts mycket i de stora medierna när det gäller de feministiska frågorna. Men vem har lyckats för en vettig debatt där? Bonniersverige ger medvetet inte utrymme för en seriös feministisk debatt och jag klandrar ingen för att ha misslyckats att göra sin röst hör där. Dessutom så är det rätt poänglöst, ett effektivit feministiskt arbete bör fokusera på gräsrotsnivån och där gör miljöpartiets duktiga och aktiva medlemmar mycket.. Jag vet, för jag har själv observerat arbetet på den nivån och det stämmer inte alls Victors beskrivning (men gräsrotsarbete är en process, inte en artikel eller ett utalande som man visa upp). Jag vet inte var Victor har fått sin uppfattning om gräsrotsarbetet i miljöpartiet ifrån, för det säger han inte, men inte är det genom att observera vad gräsrötterna gör. Men om jag får gissa, så låter det snarast som Victor reducerar feministiskt arbete till att bara vara en fråga om klasskamp, när den är så mycket mer. Och alla som inte vill göra samma förenkling, dom är "apolotiska och neutrala".
Skrivet av gösta 2008-09-10 18:25
det tysta miljöpartiet
visst är det ett tyst parti
ett mittenparti som har ett
intresse
komma till makten
det går bra att göra med högern (se skåne)
eller med s (se inlägg dndebatt med lars stjärnkvist)
o då handlar det inte om feminism el radikal kamp för miljö
Att vara ett alternativ för nya idéer o visioner
det var länge sen...
tråkigt nog
p a
Skrivet av Karin 2008-09-18 07:19
Trams!
Victors inlägg är rena dumheterna. Miljöpartiet har alltid varit föregångare när det gäller jämställdhet. Se exvis den udda ledarstrukturen, med ett manligt och ett kvinnligt språkrör.